April, april!

Från vänster: Sarah Atherton från Naturhistoriska Riksmuseet låtsas hålla ett ägg, Ingemar Jönsson från Högskolan Kristianstad ett jättebjörndjur, medan Roberto Guidetti från University of Modena & Reggio Emilia ler åt situationen.

Nej, forskarna har inte hittat något jättebjörndjur i vassen. Inte heller lär björndjuren bidra till någon ny proteinkälla. Däremot är det sant att Ingemar Jönsson ledde en forskargrupp som 2007 skickade ut 3 000 millimeterstora björndjur, eller tardigrader som forskarna kallar dem, i rymden. Där cirkulerade de runt jorden på 270 km höjd under 10 dygn och exponerades för såväl rymdvakuum som kosmisk och ultraviolett strålning.

Väl tillbaka på jorden kunde forskarna konstatera att djuren inte hade påverkats av vare sig vacuum eller kosmisk strålning, och en liten andel hade också klarat den höga UV-strålningen i rymden, som första djur någonsin. Björndjurens tålighet beror på att de kan gå in i ett så kallat kryptobiotiskt tillstånd där alla livsfunktioner är avstängda, en anpassning som har utvecklats för att skydda djuren mot yttre dödliga omständigheter, som exempelvis kyla och uttorkning.

Det stämmer också att Högskolan Kristianstad forskar på framtidens mat och alternativa proteinkällor. I forskningsprojektet Insekter – en kulinarisk och hållbar delikatess har en forskargrupp undersökt hur insekter ska kunna bli accepterat som ingrediens i mat, och insektsmaten blir säker att äta. Bland annat utmynnade projektet i recept för hur insekter kan användas till frukost, fika och fest.

I den retuscherade bilden håller Sarah Atherton ett förstorat hönsägg. Så här ser ett riktigt björndjursägg ut.