Beroende på vilken situation som utlöst krisen brukar man tala om utvecklingskriser respektive traumatiska kriser. Ibland är det svårt att göra den distinktionen.

Utvecklingskriserna är sådana som normalt hör till ett givet skede i en människas liv. Därför kallas de också normala livskriser. Många studenter befinner sig i en fas i livet då man framför allt ställs inför tre livsuppgifter:

• att bli något, att skaffa sig utbildning, ett yrke och ett arbete
• att flytta hemifrån och därmed ta ett vuxenansvar
• att söka nya relationer och social gemenskap

 De utmaningar som dessa livsuppgifter innebär kan ibland upplevas så stora att man ifrågasätter sin egen förmåga att klara av dem och komma vidare. Lösandet av de här livsuppgifterna kan ibland vålla personliga svårigheter eller kriser.

De situationer som utlöser traumatiska kriser kommer ofta mer plötsligt och oförutsett. Krisen blir därför vanligtvis mer dramatisk till sitt förlopp. Ofta handlar det om förluster eller separationer till exempel en nära anhörigs död, att man själv eller någon som står en nära drabbas av allvarlig skada eller sjukdom eller svek av olika slag. Att bli underkänd kan för en del studenter utlösa en kris.

I samband med en kris blir man känsligare och mera sårbar. Tidigare svåra händelser i ens liv kan också göra sig påminda.

Krisreaktioner kan variera i styrka och förlopp, men vissa likheter finns dock. Kom ihåg att känslomässiga reaktioner - hur starka de än tycks vara - är normala reaktioner.

Även kroppsliga symtom är vanliga som t ex dålig matlust, magont och huvudvärk.

Att tänka på om du hamnar i kris:

• om möjligt - ha någon hos dig första tiden
• prata om det som hänt - om och omigen
• tillåt dig att känna det du känner
• undvik alkohol och andra droger
• sök professionell hjälp om du behöver ytterligare stöd

Kontakta studenthälsan om du vill veta mer om krisreaktioner, eller om du behöver hjälp!