Hur kan man förebygga fusk inom högskolevärlden? Frågan är högaktuell efter Högskoleverkets granskning som visar att fusket ökade med nio procent under 2006. Projektet Lånta fjädrar vid Högskolan Kristianstad bedriver eftertraktad forskning på området.
Högskoleverket har gått igenom disciplinärenden vid svenska lärosäten, och konstaterar att totalt 482 studenter blev avstängda eller varnade på grund av fusk under förra året. Av dessa handlade 312 beslut om plagiering*.
– Det är fler än året innan, men jag tror inte det betyder att studenterna plagierar mer utan snarare att fler högskolor har skaffat textjämförelsesystem så att fusket upptäcks, säger Lars-Erik Nilsson, universitetsadjunkt i pedagogik vid Högskolan Kristianstad.
Tillsammans med kollegorna Anders Eklöf och Torgny Ottosson, samt forskare från Linköpings universitet medverkar Lars-Erik i projektet Lånta fjädrar som startade 2005 och finansieras av Vetenskapsrådet.
Forskargruppen undersöker fusk i gymnasiet och på högskolan, något som det hittills gjorts få studier kring i Sverige. |
 Lars-Erik Nilsson och Anders Eklöf forskar om fusk i skolan. |
Etikfrågor och ny teknik
– Vi tittar bland annat på etikfrågor kopplade till fusk, på lärares och elevers attityder till fusk och på vilken roll den nya tekniken spelar i sammanhanget, berättar Lars-Erik.
Han arbetade tidigare med pedagogiskt utvecklingsarbete kring informations- och kommunikationsteknik, och det var lärarnas diskussioner om fuskrelaterade frågor som väckte hans forskningsintresse.
Hittills har Lars-Erik Nilsson analyserat disciplinärenden vid svenska lärosäten 2001 till och med 2003. Han har särskilt tittat på fall där modern teknik varit inblandad på ett eller annat sätt, och är inte speciellt upprörd över det han funnit.
– Ett tag gjorde ju tidningarna gällande att fusket med mobiltelefoner på tentor var så utbrett, men på tre år har jag bara hittat två sådana fall. Det finns en bra beredskap kring hur man handskas med detta.
Stor gråzon
Varför väljer man då att fuska? Press från familjen, rädsla för att förlora studiemedlet och/eller lathet nämner Lars-Erik som tänkbara anledningar.
Till de mer uppenbara formerna av fusk hör exempelvis fusklappar och förfalskning av uppgifter. Men när det gäller plagiering finns en stor gråzon, enligt Lars-Erik:
– Dels finns det de som har avsett att fuska och därför stjäl från andras texter, och dels finns det de som har problem med att behärska den akademiska skrivformen och därför missar när de behöver ange referenser till texter de använder sig av.
Många studenter upplever att det är svårt att skriva texter med en tydlig gräns mellan egna och andras uppgifter, och då är det lätt hänt att referenser utelämnas och man gör sig skyldig till plagiat. I lagens mening krävs dock att avsikten med plagieringen ska ha varit att vilseleda för att personen ifråga ska dömas för fusk.
Sunda attityder
Lånta fjädrars undersökning av studenternas attityder till fusk visar att de inte betraktar det som fusk om det finns tydliga tecken på nedlagt arbete.
– Har man samlat in material och gjort research, men missat någon referens ses det inte som fusk. Men om man däremot stjäl en text rakt av eller syr ihop en text av fem-sex källor och bara skriver lite emellan ska man åka dit för fusk, berättar Lars-Erik.
Personligen tycker han att detta är en sund inställning till fusk.
– Högskolan är ju en utbildningsinstitution, och vi kan inte förvänta oss att studenterna ska vara perfekta när de kommer hit. Om vi jagar plagiatörer i alltför hög grad riskerar vi att skapa rädda studenter som inte vågar skriva av rädsla för fuskanklagelser.
Pedagogiskt problem
Lars-Erik anser därför att plagiering måste angripas som ett pedagogiskt problem. På Högskoleverkets konferens om plagieringsfusk i Stockholm den 1 juni kommer han, tillsammans med sina forskarkollegor, att berätta om pedagogiska strategier som kan förebygga fusk.
Bra handledare vid uppsatsskrivande är a och o, enligt Lars-Erik.
– Det behövs regelbunden handledning där läraren är med under hela processen och på sätt tidigt får en uppfattning om hur studenten skriver.
– Det är också viktigt att lärarna inser att majoriteten av studenterna från början inte kan så mycket om det akademiska sättet att skriva, och att man som lärare inte tar bort risken för plagiering bara genom att tala om att ett citat inte får överstiga en viss längd.
Tidskrävande skrivkonst
Långt innan det är dags för de stora examensarbetena bör studenterna få öva sig genom många, mindre arbeten, menar Lars-Erik. För konsten att skriva självständigt och samtidigt använda de begrepp som används inom vetenskapen tar tid att lära sig.
– Jag är inte ens säker på att man klarar det inom tidsramen för en doktorandtjänst, säger Lars-Erik Nilsson och tillägger med ett ängsligt skratt:
– Min stora fasa är att jag, som borde varit extra försiktig med tanke på ämnet jag valt, ska anklagas för plagiering när jag lägger fram avhandlingen sen!
Text och foto: Lisa Nordenhem
* Svenska Akademiens ordlista definierar plagiering som konstnärlig stöld; att skriva av utan att ange källan.