Vildsvinsolyckor är ett stort trafikproblem. Värst drabbat är Kristianstads kommun. Den som är ute och kör i decemberskymning bör vara särskilt uppmärksam. Det visar Ida Abrahamssons examensarbete.
Ida Abrahamsson kom körande i sin R5:a på vägen vid Kronovalls slott på Österlen. Plötsligt ser hon något svart fara ut ur skogsbrynet. I nästa sekund far något kladdigt över bilen.
På skakiga ben inspektera Ida bilen och konstaterar att hon kört på ett vildsvin.
– Han var död och bilens front rejält intryckt.
Själv var oskadd men ordentligt chockad.
– Att köra på ett djur i 100-150 kilosklassen är som att köra rätt in i en betongsugga.
Fem år har gått sedan Ida körde på vildsvinet. Risken att köra på ett vildsvin har ökat markant. Det vet Ida som studerat vildsvinsolyckor i Skåne i sitt examensarbete på biologprogrammet vid Högskolan Kristianstad. Hon konstaterar att vildsvinen blivit fler och olyckorna ökat dramatiskt de senaste åren. 2006 inträffade 269 olyckor i Skåne. Två år senare, 2008, var antalet vildsvinsolyckor 645 stycken.
Kristianstads kommun är mest olycksdrabbat i hela Skåne. Under åren 2005-2007 hade Kristianstad 168 olyckor och Sjöbo 151 olyckor. Därefter hamnar två andra nordostskånska kommuner: Hässleholm 97 och Östra Göinge 93 vildsvinsolyckor.
– På Östra sidan av Skåne är det mycket jordbruk och skogsdungar och inte så mycket människor. Vildsvin rör sig längs skiljelinjen mellan skog och åker, säger Ida.
Störst risk i skymning
I skymningen under vintermånaderna är risken störst att köra på ett vildsvin.
– Vildsvin rör sig mest mellan daglega och natt där de letar sin föda. Efter min olycka är jag väldigt försiktig när jag kör i skymning, säger Ida.
Den svenska vildsvinsstammen har vuxit explosionsartat. I början av 1980-talet fanns det mindre än 100 frilevande vildsvin i hela landet. Under 90-talet växte stammen till 500. Sedan dess har antalet djur fördubblats ungefär vart femte år för att 2007 vara uppe i 80 000 djur.
Fler djur ger fler olyckor. Ida vill se ett bättre samarbete mellan markägare, jägare och statliga verk som Naturvårdsverket och Vägverket för att minska stammen. Ett exempel är riktad jakt.
– Jaga ungdjuren på vintern. De äldre djuren är mer erfarna ochhåller sig ifrån vägarna, säger Ida.
Dessutom vill hon skapa frizoner på ostörda marker där vildsvinen inte riskerar att komma i vägen för bilar.
– Stenig betesmark som inte är odlingsbar är den bästa marken.
Skyltar räcker inte
På en del vägar har Vägverket satt upp skyltar som varnar för vildsvin, men Ida tycker att insatserna är otillräckliga.
Dessutom vill Ida att körskolor ska ge bättre undervisning i hur man undviker olyckor och vad man ska göra om man kör på ett vildsvin.
Hon skulle gärna fortsätta att forska på alternativa och billigare metoder för att få ner antalet trafikolyckor med vildsvin. I andra länder används ljusstrålar som bryts när ett djur passerar. Den moderna GPS-tekniken borde också kunna användas för att lokalisera och varna för vilt, funderar Ida. En sak är säker:
– Om vi inte gör något snart blir det bara fler och fler olyckor!
Text och bild: Åsa Pearce