Bedömningen av lärarstudenternas planeringsarbete under den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, kan bli bättre. Det visar ett utvecklingsprojekt vid Högskolan Kristianstad.

Att kunna göra pedagogiska planeringar är en av många viktiga förmågor som lärare måste ha. Därför bedöms bland annat skriftliga planeringar när lärarstudenterna får betyg på sin VFU.

Margreth Johansson, universitetsadjunkt i pedagogik, och Marta Palla, universitetsadjunkt i didaktik, började undersöka hur planeringsarbetet kan bedömas. De utgick från att studenterna kunde planera – men de märkte snart att många studenter tyckte att det var svårt.
– De sa: ”Tala om för oss hur man gör”, berättar Marta.

Hon och Margreth vidareutvecklade en matris för att underlätta både studenternas planering och lärarnas bedömning av planeringsarbetet. I höstas inleddes utvecklingsprojektet som tittar närmare på hur matrisen kan användas som bedömningsunderlag av VFU.

Ska reflektera själva

Matrisen har flera olika fält som studenten ska fylla i. Det handlar bland annat om att formulera lärandemål för eleverna, att förklara vad som ska bedömas samt att beskriva hur läraren tar reda på om eleven uppnått lärandemålet.

Efter undervisningstillfället görs en självreflektion och handledaren ger feedback.
– Tanken är att studenten själv ska kunna reflektera över varför något blev som det blev, säger Marta.

Utvecklas hela tiden

Studenterna i projektet fick möjlighet att prova nya planeringsstrategier och därmed utveckla en skarpare planeringsförmåga. Ett resultat i utvecklingsprojektet av VFU:n var att det finns studenter som har en holistisk planeringsförmåga, vilket innebär att de har en helhetssyn och får de olika delarna i matrisen att hänga ihop. Men det är inte alltid studenterna lyckas. En del studenter har inte insett att lärandemål för eleverna måste styra val av aktivitet, strategi och organisation.

– Det kan till exempel vara så att målet är att lära barnen klockan, att se skillnad på hela och halva klockslag. Strategin fungerar inte om de får klippa och klistra klockor eftersom det främst tränar finmotoriken, säger Margreth.

Hon ger ett annat exempel från verkligheten: En student ville att barnen skulle förstå skrivprocessen men istället för att diskutera en text fick eleverna läsa högt för klassen.

Blir förtrogen med kunskapen

Margreth och Marta gör VFU-besök och har då trepartssamtal tillsammans med studenten och fälthandledaren. De ifyllda matriserna används som utgångspunkt när undervisningssituationen diskuteras.
– Förhoppningsvis visar studenten upp nyvunna insikter och att de kan planera utifrån elevernas förutsättningar, säger Marta.

Det har skett stora förändringar sedan Margreth och Marta själva utbildade sig. Nu handlar det inte längre om att göra rätt eller fel. Istället ska studenterna kunna anpassa planeringen utifrån elevernas behov och förstå vilka konsekvenser olika målformuleringar och strategier kan ge. Det finns en skillnad mellan att göra och att lära i undervisningssammanhang.

– Det är inte förenligt med lärandeteorier idag att bara göra, det måste finnas en förklaring bakom, säger Margreth.
Genom planeringsmatrisen blir det enklare för studenterna att skaffa sig denna helhetssyn på lärandet.

Tror ni att studenterna kommer använda matrisen även efter utbildningen?
– Jag är övertygad om att flera studenter kommer göra det. Använder man den regelbundet blir man till slut förtrogen med kunskapen och då behövs den inte på samma sätt, säger Marta.

Text och foto: Lucas Mathisen Dietrichson