Vilande förtidspension – hot eller möjlighet

Projektledning: Lena Edén (ansvarig), Göran Ejlertsson
Medarbetare: Ingemar Andersson, Yvonne Johansson, Ido Leden, Med klin, Centralsjukhuset, Kristianstad, Britt Inger Ekström, Försäkringskassan, Kristianstad, Jan Petersson, Inst. socialt arbete, Lunds universitet
Projektsamarbete: Försäkringskassan, Kristianstad och Stockholm.

Svensk socialpolitik har under 1900-talet präglats av ambitionen att stimulera individers deltagande i arbetslivet. Den som har sjuk- eller aktivitetsersättning (tidigare förtidspension) har möjlighet att arbeta utan att förlora rätten till ersättningen under en period av upp till två år (tidigare tre år). Det kallas vilande sjuk- eller aktivitetsersättning (vilande förtidspension). Eftersom studien genomfördes i anslutning till att reformen introducerades den 1 januari 2000 används i fortsättningen begreppet Vilande förtidspension. I Sverige var ca. 425 000 individer förtidspensionerade i december 1999. Av dessa beviljades 771 (0.2%) vilande förtidspension under år 2000.

Syftet med studien är att nå kunskap om vilka faktorer som är av betydelse för vem som nyttjar möjligheten till vilande förtidspension och vilka faktorer som är av vikt för att individer ska lyckas bibehålla kontakten med arbetslivet.

En enkätundersökning genomfördes hösten 2001 bland samtliga 771 individer som beviljats vilande förtidspension år 2000. Även en kontrollgrupp bestående av förtidspensionärer vilka ej beviljats vilande förtidspension studerades för att möjliggöra jämförelser. Informationen från enkätundersökningen fördjupades i en kvalitativ studie bland 17 av de 299 individer med problem i rörelseorganen, vilka ingick i undersökningsgruppen.

Skälen till att söka vilande förtidspension uppgavs framför allt vara en vilja att förbättra sin ekonomi och att få en meningsfull sysselsättning. Vid en jämförelse med kontroller visade sig de som återgått i arbete med hjälp av vilande förtidspension ha varit förtidspensionerade fler år, vara mer positiva till hur de bemötts vid Försäkringskassan, i större utsträckning ha en påbyggnadsutbildning, vara mer nöjda med sin hälsa och sin ekonomiska situation samt ha en mer positiv självbild. De individer som avbrutit sitt arbetsförsök inom ett år var oftare invandrare, ensamboende och hade arbetat deltid under sin vilande förtidspension jämfört med dem som fortsatt att arbeta efter ett års vilande förtidspension.

Intervjustudien visade tre olika förhållningssätt hos de förtidspensionärer som återvänt till arbete med hjälp av vilande förtidspension: Strebern, Realisten och den Likgiltige. Dessa skilde sig åt vad gäller påverkansfaktorer, egna förväntningar, motiv, arbetsmoral och mentalitet. För en återgång till arbetslivet kan stöd från olika aktörer (rehab-team, FK, arbetsgivare, socialt nätverk) vara viktiga men avgörande är att individen själv engageras i och tar ansvar för livsomställningen.