Fysisk aktivitet & hälsa
Betydelsen av upplevd smärta, attributionsstil och motivationsklimat för fysisk aktivitetsgrad hos tonåringar
Projektledning: Ann-Christin Sollerhed
Medarbetare: Ingemar Andersson, Erwin Apitzsch, Lunds Universitet, Pär Herbertsson, Lunds Universitet
Projektsamarbete: Lunds Universitet
Projektet är ett multidisciplinärt samarbetsprojekt mellan Högskolan Kristianstad och Lunds Universitet med en tvärvetenskaplig ansats med både samhällsvetenskapligt och naturvetenskapligt fokus på problemformuleringen. Detta är ett gränsöverskridande projekt som är betingat av dagens situation där många ungdomar rapporterar smärta som sjukvården inte kan finna någon logisk orsaksförklaring till.
Fear of Movement, dvs. rädsla att röra sig för att smärta kan utlösas, är endast undersökt hos patienter i rehabilitering och inte bland friska unga individer. Det är av stor vikt att öka kunskapen om bakomliggande faktorer för fysisk aktivitet respektive inaktivitet bland svenska tonåringar för att på sikt kunna öka aktivitetsgraden i den unga befolkningen. Datainsamling sker både i Sverige och i andra länder för att kunna göra jämförelser.
Syftet är att undersöka 1) eventuell upplevd smärta i vardagen och/eller i samband med fysisk aktivitet bland tonåringar, 2) om det finns några samband mellan attributionsstil och upplevd smärta vid fysisk aktivitet, 3) vilket motivationsklimat eleverna upplever i skolämnet Idrott & Hälsa, 4) vilket motivationsklimat eleverna upplever vid eventuellt deltagande i föreningsidrott.
Relevans och betydelse. Det är av stor vikt att befolkningen är fysiskt aktiv. Även en stor andel barn och ungdomar har visats vara fysiskt aktiva i alltför ringa grad för att kunna dra fördel av aktuell och framtida hälsa. I tonåren minskar andelen fysiskt aktiva, speciellt bland flickor. Långvarig smärta hos barn och ungdomar utan påvisbar organisk orsak är vanligt. Det medför stora personliga och sociala problem och har samhällsekonomiska konsekvenser. Fenomenet tenderar också att öka. Ökad kunskap om friska ungdomars upplevelser av fysisk aktivitet och hur de upplever eventuell vardaglig smärta och/eller specifik smärta i samband med fysisk aktivitet kopplat till attributionsstil kan vara ny, viktig och gränsöverskridande kunskap för att förstå varför vissa är fysiskt aktiva och andra inte. Projektet kan också bidra med ökad kunskap om motivationsklimat för fysisk aktivitet i skola och på fritid, för att bättre kunna förstå hur idrottsaktiviteter skall planeras och genomföras bland dagens barn och tonåringar. Om skolans lärare och föreningsidrottens ledare kan skapa ett positivt motivationsklimat kan kanske fler fysiskt inaktiva elever motiveras till att bli fysiskt aktiva och därmed minska förekomsten av övervikt och ohälsa.
Österlenprojektet
Satsning på fysisk aktivitet. Barns utveckling i två Österlenskolor.
Projektledning: Göran Ejlertsson (ansvarig), Ann-Christin Sollerhed
Projektsamarbete: Skolorna i Borrby och Hammenhög
Förutom i en rad föredrag och artiklar i internationella tidskrifter har projektet redovisats i Ann-Christin Sollerheds doktorsavhandling. Interventionen är avslutad, medan viss publicering fortfarande pågår.
Fysisk aktivitet är en av de viktigaste friskfaktorerna. Det har visats att barn har blivit allt mer fysiskt inaktiva under de senaste decennierna. Inaktivitet tillsammans med förändrade kostvanor har lett till den omedelbara effekten att andelen överviktiga barn ökar, i Sverige såväl som internationellt. På längre sikt tenderar fysisk status i barn- och ungdomsåren att prediktera vuxenlivets fysiska status. En god fysisk status som barn har visats ge lägre risk för olika sjukdomar som vuxen. Skolan är en viktig arena för hälsofrämjande insatser, som inkluderar en satsning på fysisk aktivitet. Syftet med projektet var dels att via undervisningen i idrott och hälsa förändra inriktning på och omfattning av den fysiska aktiviteten i en skola och att vetenskapligt följa förändringar i attityder, beteende, fysisk förmåga och kroppsutveckling, dels att studera barns "normala" utveckling i dessa avseenden.
Ett försök har pågått under tre år vid en skola på Österlen i sydöstra Skåne med satsning på fysisk aktivitet (interventionsskolans modell för fysisk aktivitet (PDF-dokument, 39 kB(pdf, 39 kB))). Skolan hade utökat tiden för idrott och hälsa till fyra 40-minuters lektioner i veckan samt en timme fysisk aktivitet utomhus. En grannskola (normskolan) hade enbart det av läroplanen stipulerade antalet lektionstimmar i idrott och hälsa, en till två gånger i veckan. Båda skolorna är landsortsskolor och har klasser från förskoleklass till och med årskurs 6, dvs. barn i åldrarna 6-13 år.
Utvärderingen har skett longitudinellt och har omfattat fysiska test, antropometriska mätningar samt enkäter med frågor om attityder, beteenden, självförtroende, hälsa, relationer etc. Precis före det att interventionen startade, dvs. hösten 2000, gjordes en baslinjemätning. Sedan har alla delarna av studien upprepats för samtliga elever med ett års mellanrum t.o.m. 2003. Antalet elever har i varje undersökningsomgång varit kring 250-275. Skriftligt tillstånd för eleven att vara med i utvärderingen har inhämtats från varje elevs målsman. Deltagande har varje år varit kring 99 %.
Resultaten visade att ökningen av antalet lektionstimmar i idrott och hälsa hade en effekt på barnens fysiska status. Barnen i interventionsskolan ökade sin fysiska kapacitet jämfört med barnen i normskolan. Förändringarna var särskilt påtagliga vad gällde konditionen och motorisk skicklighet som ökade på interventionsskolan. Den utökade tiden för idrott och hälsa gynnade både normalviktiga och överviktiga barn. En generell trend var att barnens BMI ökade med 6% under den här treårsperioden. Dock ökade inte BMI lika mycket i interventionsskolan jämfört med normskolan så att utökningen av idrottslektioner hade en bromsande verkan på den generella BMI-ökningen. Ökningen till fyra lektioner i veckan tillsammans med en timmes uteaktiviteter kan dock inte anses vara tillräckligt för att helt kompensera inaktiva barns låga fysiska aktivitetsnivå och höga energiintag. En hög självskattad kompetens i idrott och hälsa bland barnen var associerad med hög fysisk kapacitet, manligt kön, låg ålder, boende med båda föräldrarna, hög självskattad kondition samt att de ansåg att idrott och hälsa var roligt.