Smärta, sömn och trötthet - i ett folkhälsoperspektiv

Smärta och trötthet bland yrkesverksamma

Projektledning: Ingemar Andersson (ansvarig), Åsa Bringsén, Petra Nilsson; Göran Ejlertsson
Projektsamarbete: vårdenheter inom Region Skåne

Den ökade ohälsan i arbetslivet sedan slutet av 1900-talet, som bland annat avspeglats i sjukförsäkringssystemet, har till stor del relaterats till stress och utmattningstillstånd där smärta och trötthet är vanliga symtom. Ökad kunskap om vilka som drabbas och vilka som inte gör det kan bidra till hälsofrämjande och förebyggande insatser.

Projektet syftar till att studera faktorer som påverkar eller relaterar till förekomst av smärta och trötthet i olika grupper yrkesverksamma, främst inom vårdområdet. Förutom analys av arbetsförhållanden och individuella förhållanden ses balansen mellan arbete och icke-arbete (work-life balance) som ett viktigt studieområde.

Enkätdata från flera yrkesverksamma populationer har legat till grund för tvärsnittsanalyser. Resultaten pekar på en hög förekomst av smärta och trötthet bland yrkesverksamma, ej sjukskrivna individer. Symtomförekomsten relaterade inte till yrkesgrupp men däremot till livsstilsvariabler som rökning, fysisk aktivitet och socialt engagemang. Fysisk arbetsmiljö var i lägre grad relaterad till smärta och trötthet jämfört med individfaktorer och socialt sammanhang utanför arbetet. Resultatpresentation har hittills skett vid konferenser i posterform.

Långtidsuppföljning av smärtsymtom

Projektledning: Ingemar Andersson

I tidigare befolkningsepidemiologiska studier har påvisats en hög förekomst av långvarig, huvudsakligen muskuloskelettal, smärta. Utbredd smärta (widespread pain) har i flera studier med upp till två års uppföljning visat en sämre prognos avseende smärtintensitet och funktionsförmåga jämfört med en mera lokaliserad smärta. För många ospecifika smärttillstånd är naturalförloppet och långtidsprognosen okänd.

Syftet med projektet var att studera prognostiska faktorer för långvarig smärta och salutogena faktorer som medför förbättrad funktionsförmåga och minskade symtom samt att ge kunskap om naturalförloppet för långvarig icke-malign smärta.

En kohort som rekryterades från en befolkningsstudie om långvarig smärta 1988 följdes upp med klinisk undersökning 1989 samt enkätundersökningar 1990 och 2000. Enkäterna innehöll frågor om smärtupplevande och andra symtom, funktionsförmåga, livsstil, arbetsfaktorer, sjukvårdsutnyttjande, medicinering och socioekonomiska faktorer. Av initialt rekryterade fullföljde 77% hela studien. Ingen riktad intervention pågick under studieperioden utan alla individer hade tillgång till ordinär sjukvård efter behov. Studien visade att antalet smärtande områden inledningsvis var den faktor som starkast talade för kvarstående smärta efter 12 år. Bland individer med utbredd initial smärta hade 85% kvarstående besvär efter samma tidsperiod. Socialt stöd utgjorde en buffert och minskade risken för kvarstående smärta. Projektet är avslutat och resultat har rapporterats i vetenskaplig artikel och vid vetenskapliga möten.

Långvarig smärta och dödlighet

Projektledning: Ingemar Andersson (ansvarig), Göran Ejlertsson

Långvarig icke-malign smärta är ett så vanligt förekommande symtom att det kan betecknas som ett folkhälsoproblem. Definitionsmässigt överstiger varaktigheten då tre månader och smärtan är inte relaterad till malign sjukdom. Symtomet kan vara en följd av specifik sjukdom medan i andra fall någon specifik diagnos ej kan dokumenteras. Tidigare mortalitetsstudier bland individer med långvarig smärta har huvudsakligen fokuserat på dödlighet relaterat till specifik smärtlokalisation eller specifika diagnoser och då genomförts i kliniska miljöer på patienter. I en engelsk populationsstudie var dödligheten högre för individer med utbredd smärta (widespread pain) jämfört med individer som ej rapporterade smärta.

Olika hypoteser kring överdödligheten vid långvarig smärta har diskuterats. En tanke är att ett långvarigt stresstillstånd associerat till den långvariga smärtan på sikt kan medföra påverkan på t.ex. immunsystem, vilket i sin tur kan innebära ökad sjuklighet och dödlighet. En annan hypotes innebär att smärtan är markör för underliggande förändringar eller sjukdomar som påverkar överlevnaden.

Syfte med det aktuella projektet var att kartlägga mortalitetsrisk och dödsorsaker under en 13-årsperiod hos en tidigare definierad befolkningskohort där data beträffande långvarig smärta och andra hälso- och ohälsofaktorer förelåg. Perspektivet var befolkningsrelaterat för att minska selektionspåverkan. Analysen avsåg att fördjupa kunskapen kring symtomet långvarig smärta och den möjliga relationen till överdödlighet.

Resultatet bekräftade en tidigare beskriven överdödlighet främst bland individer med utbredd, långvarig smärta. Överdödligheten som främst kunde förklaras av hjärt-kärlsjukdomar försvann när data justerades för livsstilsfaktorer som rökning, fysisk aktivitet, övervikt och stresspåverkan. Slutsatsen blev att det är betydelsefullt att uppmärksamma livsstilsfaktorerna i relation till individer med långvarig smärta både när det gäller hälsofrämjande insatser och vid rehabilitering. Projektet är avslutat och resultatrapportering har skett i form av postrar och vetenskaplig publikation.

Association mellan långvarig smärta och förhöjd serumurinsyra

Projektledning: Ingemar Andersson (ansvarig), Ido Leden, överläkare, reumatologsektionen, med klin, Centralsjukhuset, Kristianstad
Projektsamarbete: Reumatologiska sektionen, med.klin. Centralsjukhuset, Kristianstad samt Smärtrehabiliteringen, Rehabcentrum, Sjukhuset Hässleholm.

Långvarig eller kronisk smärta av varierande genes utgör ett påtagligt folkhälsoproblem. Flera studier i Sverige och internationellt visar på en hög förekomst av främst muskuloskelettalt lokaliserad smärta. Orsaksmekanismerna för vissa vanliga diagnoser, såsom fibromyalgi och whiplashrelaterade besvär, är fortfarande inte helt klarlagda. För diagnostik av icke-inflammatoriska långvariga smärttillstånd har det inte funnits relevanta laboratoriemetoder i någon större omfattning. I några studier från 1990-talet har det dock påvisats en association mellan långvarig generaliserad smärta och förhöjda urinsyravärden i serum.

Urinsyra är en nedbrytningsprodukt från puriner som i sin tur bildas genom nedbrytning av nukleinsyror. Utsöndringen av urinsyra sker huvudsakligen genom njurarna. I serum förekommer urinsyran normalt joniserad som envärt urat. Under senare år har sambandet mellan förhöjt serumurat och metabola förändringar allt tydligare dokumenterats. Studier har också visat att förhöjt serumurat är en oberoende riskfaktor för hjärt-kärldödlighet även efter korrektion för övervikt och fettrubbningar. Andra undersökningar har visat att urinsyra har en skyddande funktion i sin egenskap av antioxidant, vilket skulle kunna förklara ökningen vid metabola tillstånd. När det gäller urat och besvär från rörelseapparaten är gikt den väldokumenterade åkomman. Utöver gikt finns inga ledbesvär som säkert eller sannolikt är associerade med urinsyra.

Syftet med projektet var att fördjupa kunskapen om relationen mellan långvarig (kronisk) smärta och förändringar i serumuratnivån hos vuxna samt att undersöka möjligheterna att använda urathalten i blod som markör för subgrupper av individer med långvarig smärta. Undersökningen har genomförts genom enkäter till och upprepade blodprover på kvinnliga patienter vid reumatologisk och smärtrehabiliteringsklinik. Patienterna har följts upprepat under ett års tid. Resultatet i den första delen av studien visade att urinsyran var förhöjd hos individer med utbredd (mer än fem områden) smärta och att urinsyranivån också förklarades av njurfunktion, vikt och upplevelse av sömnkvalitet. Fortsatt analys av den prospektiva delen av studien pekar på att förhöjd urinsyra talar för en sämre prognos när det gäller utbredning av smärta. Resultat har redovisats i vetenskaplig tidskrift samt i form av föredrag och poster vid vetenskapliga möten. Fortsatt vetenskaplig publikation pågår.

Sömn och dödlighet

Projektledning: Ingemar Andersson (ansvarig), Göran Ejlertsson

Sömnens betydelse för folkhälsan har uppmärksammats i allt högre utsträckning under det senaste decenniet. Ett flertal studier har visat på förändringar i ämnesomsättning och immunsystem som uppstår vid förändringar i sömnlängd och sömnkvalitet. Dagens epidemi av övervikt och en ökad diabetesutveckling har bl.a. kunnat relateras till förändringar i sömnmönster. En ökad förekomst av depression och utmattningssyndrom har också kunnat kopplas till sömnstörningar. Dagens 24-timmarssamhälle bidrar till negativa effekter på sömnen, något som på sikt kan få stora hälsokonsekvenser.

Syftet med studien var att värdera betydelsen av egenrapporterade sömnbesvär för dödlighet under en 14-årsperiod. En enkel fråga om sömnbesvär under de senaste tre månaderna visade sig prediktera mortalitetsrisken även efter justering för ett antal confounders. Rapporterade sömnbesvär innebar en fördubblad dödlighetsrisk för män under den studerade perioden, medan någon överrisk inte fanns för kvinnor under motsvarande tid. Resultatet understryker vikten av hälsofrämjande åtgärder inom området sömn och dygnsrytm.

Resultatpresentation har gjorts genom postrar på vetenskapliga möten och arbete med artikel för vetenskaplig tidskrift pågår.