Äldre faller mellan stolarna

Närstående ger uttryck för att de känner sig mer eller mindre tvingade att samordna och kontrollera att den äldre får den hjälp som behövs när inte vården gör det.

Äldre personer som får hjälp med vård och omsorg både från kommun och från primärvård faller mellan stolarna med onödiga inläggningar på sjukhuset som följd. Enligt en sammanställning i Dagens Medicin nyligen ("Onödig slutenvård kostar miljarder" Nr 20 14 maj 2014) med underlag från Socialstyrelsen lades äldre in på sjukhus i onödan vid 130 000 tillfällen under 2012. De senaste åren har stora förändringar skett inom vården i Skåne med Hälsoval och ackrediteringar för vårdcentralerna som exempel. Lagen om valfrihet, LOV, har införts i många kommuner och inneburit ett stort arbete med följd att fler aktörer ska samarbeta. Det är en utmaning att få ihop detta pussel så att bilden blir hel och stämmer med den äldres önskemål och behov av vård och omsorg.

Trots stora satsningar på äldre visar det sig att siffrorna för återinläggningar fortfarande ligger på samma höga nivåer som för några år sedan. Hur kan det vara så? Vad är det i vårdkedjan som brister? Är det sjukhuset som skickar hem de äldre innan de är färdigbehandlade? Är det primärvården som inte tar sitt ansvar efter utskrivning från sjukhuset? Är det bristande kompetens hos kommunerna som orsakar återinläggningarna? Eller handlar det om samarbetet mellan primärvård och kommunen?

Kanske finns det bättre ord än onödiga inläggningar, men genom att arbeta förebyggande och med hjälp av de resurser som finns hos den äldre, närstående och i de olika organisationerna skulle fler återinläggningar kunna förhindras. I en rapport publicerad tidigare i vår från Vårdanalys, en myndighet som rapporterar direkt till regeringen, bekräftas att det förebyggande arbetet är bristfälligt och att sjukvården ofta i stället begränsas till de akuta behoven. Ibland brister kommunikationen mellan organisationerna med följd att den äldre blir inlagd på sjukhus. I samma rapport framkommer det att vården inte är tillräckligt patientcentrerad och att patientens egen kraft och förmåga inte används i tillräcklig omfattning. Att göra en Samordnad Individuell Plan, SIP som bygger på samverkan och samarbete över organisationsgränser och mellan professioner skulle kunna vara en möjlighet. Det innebär att varje person som har insatser från både kommun och primärvård ska ha en individuell plan för den vård och omsorg som ges. Kravet att genomföra en SIP finns inskrivet både i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL § 3f) och Socialtjänstlagen (SoL 2 kap § 7) för att säkerställa ett samarbete mellan huvudmän när en person har behov av insatser enligt båda lagarna.

I Region Skåne har ett numera avslutat projekt, Patientprocess Mest sjuka äldre (läs pdf-fil (pdf, 1,4 MB)) (pdf, 1430 kB), haft fokus på patientprocessen genom vårdkedjan. Två av kommunerna har arbetat med SIP och genomfört planeringsmöten i den äldres hem. Det har inneburit ett gemensamt möte med den äldre, närstående och olika professioner från både kommun och primärvård. Vid dessa möten har den äldres syn på problem och önskemål legat till grund för planeringen och individuella planer har upprättats. Kanske borde fler kommuner följa detta exempel – det skulle kanske spara både onödigt lidande för de äldre och deras anhöriga och innebära besparingar för vården.

/Malin Sundström, universitetsadjunkt i omvårdnad, Kerstin Blomqvist, biträdande professor i klinisk omvårdnad och Pia Petersson, universitetslektor i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad.

Två kommuner har ingått i en studie vid Forskningsplattformen Hälsa i Samverkan. I forskningsprojektet undersöktes vilka erfarenheter de äldre, deras närstående och personalen som deltagit i SIP-planeringarna hade. Mötet uppskattades i de allra flesta fall av de medverkande och det var positivt att det skedde i hemmet. Samtidigt sågs en potential för att utveckla och förbättra mötet särskilt avseende förberedelse, samtals- och mötesteknik och uppföljning. Många kommuner har eller är i färd med att införa SIP-planeringar i sin verksamhet. Under 2014 kommer ytterligare en rapport som mer specifikt handlar om närståendes erfarenheter av planeringsmötet.