Bilder kan försämra läsförståelsen

Snart blir universitetsadjunkt Eva Wennås Brante doktor. I sin avhandling, som hon lägger fram vid Göteborgs universitet den 18 juni, slår hon fast att bilder kan ha en negativ påverkan av läsförståelsen hos personer med dyslexi.

Eva Wennås Brante, 53 år, jobbade som lågstadielärare i 25 år, var under några år frivilligkonsulent på Röda Korset innan hon 2004 hamnade på lärarutbildningen i Kristianstad. Hit har hon pendlat från Österlen, där hon bor, och mellan Göteborg där hon sedan 2010 varit inskriven doktorand. Hon har på heltid forskat om vilken betydelse bilder integrerade i texter har för läsförståelsen för personer med och utan dyslexi.

– De flesta läromedel, och för den delen även andra informationsmaterial, innehåller både text och bild. Bildens roll behöver problematiseras, då alla personers läsförmåga inte är densamma, säger Eva.

Tidpunkten kan ha betydelse

Hon har kommit fram till att bilder kan påverka läsförståelsen negativt för personer med dyslexi, men samtidigt att tidpunkten för betraktandet av bilden kan vara av betydelse.

– Bilder betraktas i mindre utsträckning och senare i processen av personer med dyslexi. Förhoppningsvis leder mina resultat till en ännu mera genomtänkt design av text och bild men också till kunskap om att precis som vi behöver instruktioner för att lära oss att läsa, behöver vi också bli instruerade i effektivt bildläsande.

Inför studien, som bekostades av Vetenskapsrådet, rekryterades via hemsidor och universitet runt femtio personer med en medelålder på 23 år.

– De deltog i ett så kallat eye-tracking experiment. Innan dess hade en pilotstudie gjorts med deltagare från en folkhögskola.

Data samlades in via ögonrörelseinspelningar, intervjuer och olika läsförståelsefrågor.

– Frågor som undersöktes var till exempel hur läsförståelsen skapats, om bilden bidrog till läsförståelse och på vilket sätt läsförståelsen skiljer sig åt mellan gruppen med dyslexi och kontrollgruppen. Det övergripande syftet är att bättre förstå läsandets premisser för personer med begränsningar i läsförmågan för att på så vis bidra med kunskaper så att fler personer kan få framgång i sitt läsande.

Nyhetens behag borta

Som många andra heltidsforskande doktorander hade Eva en svacka i mitten av sitt avhandlingsarbete.

– Då var nyhetens behag borta och slutet kändes avlägset. Det är också en press att skriva artiklar och inte veta om de ska bli accepterade eller inte, säger hon.

Men snart är det över och Eva ska inför opponenten, kollegor, vänner och bekanta försvara sin avhandling "Möte med multimodalt material. Vilken roll spelar dyslexi för uppfattandet av text och bild?".

– Det känns bra och skönt att snart vara färdig. Jag vill gå vidare nu!

Efter disputationen kommer det en sedvanlig fest och sedan en sommarledighet. Under hösten kommer Eva att vara tjänstledig från Högskolan Kristianstad, men hoppas att kunna fortsätta forska parallellt med undervisning framöver.

– Det är naturligtvis en ekonomisk fråga då det är nödvändigt att erhålla forskningsbidrag, men en del forskningstid ingår i tjänsten, säger Eva.

Text: Leila Rudelius