Forskning visar elevers stängda rum

Det tog Anders Eklöf, universitetsadjunkt i pedagogik vid Högskolan Kristianstad, nio år att bli klar med sin avhandling "Project work, independence and critical thinking". Nu ser han mållinjen. Fredagen den 13 juni disputerar han.

– Det känns lite nervöst så här inför disputationen, och även om jag inte är vidskeplig så hjälper det så klart inte till att den sker fredagen den 13:e klockan 13, vilket min omgivning ständigt påminner mig om, säger Anders.

Anders Eklöf är utbildad förskollärare och ämneslärare med inriktning mot samhällskunskap, historia och geografi, men han har även studerat olika samhällsvetenskapliga ämnen, pedagogik, litteratur, filmvetenskap och religion. Anders, Malmöbo och 57 år, har en gedigen arbetsbakgrund som barnskötare, förskollärare, SO-lärare på högstadiet och blev 2005 antagen som doktorand vid Göteborgs Universitet. Sedan 1996 är han anställd vid Högskolan Kristianstad där han idag undervisar på lärarprogrammet.

– Eftersom jag arbetat samtidigt har jag bara periodvis kunnat känna att jag verkligen varit riktigt inne i min avhandling. Varje gång jag skulle tillbaka in i den krävdes ganska mycket arbete, men jag har till stora delar kunnat fokusera på min egen process den sista tiden fram till avhandlingen.

Vad gör arbetsformen med eleverna

Anders har studerat projektarbetsformen genom att följa eleverna på en gymnasieskola i deras projekt. Hans empiriska material består av filmad gruppinteraktion när eleverna arbetade själva utan att läraren var närvarande.

– Jag satte upp en kamera och en inspelningsutrustning som fångade vad som hände på studenternas datorskärmar. När studentgrupperna sedan kom igång med sitt arbete lämnade jag rummet och lät inspelningarna gå. På det sättet fick jag ett material med minimal störning. Som komplement till detta material samlade jag också in elevernas loggböcker, som jag dock knappt använt i avhandlingsprojektet, och deltog i alla introduktioner, redovisningar och på lärarnas planerings och bedömningsmöten. Det finns alltså mycket mer spännande material att analysera, säger Anders.

Det han ville försöka komma åt i sin forskning var vad själva arbetsformen gör med eleverna.

– Vad det är som är svårt med att jobba i projekt, vad som påverkar att något blir ett dilemma och vilka resurser eleverna använder sig av för att lösa upp dessa dilemman. Jag valde därför att bara studera eleverna när de arbetade utan att läraren var närvarande, säger Anders.

Forskningen öppnade fönster

Att det blev just om detta Anders valde att forska på berodde på att han redan under sin tid som högstadielärare funderade över vad som egentligen hände i de enskilda arbetena som han satte sina elever att genomföra.

– Mellan igångsättning, mina excellenta instruktioner och redovisningen fanns ett fält som jag hade mycket liten insyn i. Min forskning gav mig möjlighet att öppna ett fönster in i detta mörka rum och sätta en lampa där inne så jag kunde få syn på saker som tidigare var dolda för mig – och för de flesta lärare skulle jag vilja säga.

Att samtidigt jobba mer än halvtid som lärare på högskolan har inte varit det optimala sättet att bedriva forskningsstudier på, tycker Anders, som menar att det har varit svårt att hålla fokus på avhandlingen.

– Under långa perioder har jag arbetat så mycket med annat – kurser, handledning, administrativa uppdrag med mera – och då har avhandlingsarbetet fallit i bakgrunden. Det blir ganska ryckigt. Så länge jag gick kurser inom doktorandutbildningen var det lättare att hålla fokuset, men när man bara har sitt eget skrivande som ska kombineras med annat arbete är det lätt att det egna skjuts undan till förmån för studenter och kollegor.

Resultatet

Vad har då resultatet av allt sporadiskt, men hårt, arbete under nio år blivit?

– Jag bidrar i min avhandling med verktyg och synsätt som hjälper oss att förstå projektarbetet som process. Genom att koncentrera mig på delar av projektet som inte tidigare är väl beskrivet verkar jag i en kunskapslucka. Genom att studera ett antal olika dilemmasituationer skapar jag en ökad förståelse för vad som påverkar studenterna och deras olika val. I min analys har jag har beskrivit två olika typer av inramning hos eleverna, en riktad mot innehåll och en riktad mot skolsituationen.

Liknande uppdelningar är gjorda tidigare inom klassrumsforskning men Anders försöker tillföra ytterligare en dimension.

– För att kunna förstå vilka beslut studenterna fattar hävdar jag att vi lärare också måste titta specifikt på de riskbedömningar som de gör och den mycket kraftiga inverkan som betygssättningen, och framför allt de kriterier som ingår i betygsättningen, har. Jag kopplar samman konsekvenserna av elevernas risktänkande med den ökande individualiseringen i skolan med tankegångar hämtade från risk-samhälle teorier. Kopplingarna mellan projekt och risk gör också att jag försöker förstå elevernas kritiska tänkande, och föreställningar om brister på kritiskt tänkande, i ett delvis nytt perspektiv.

Anders hoppas att hans avhandling både ska ge en del nya verktyg för att kunna ge studenterna projektarbeten men också för att kunna planera egna projektkurser. Han har också en hel del idéer om saker som han skulle vilja forska om framöver.

– Nu ska man in i smeten om att försöka skaffa pengar till vidare forskning, söka forskningsmedel med mera. Det blir ju en ny utmaning, jag ser ju hur mycket tid och kraft mina kollegor lägger på det, säger han.

Efter disputationen har han annars inga direkta planer för framtiden, mer än att han kommer att fortsätta arbeta på samma lärosäte.

– Faktum är att Högskolan Kristianstad har bekostat min doktorandutbildning, och jag har ju haft den stora förmånen att få doktorera i tjänsten, så det är väl lite payback time, säger han.

Text: Leila Rudelius