Om våld och aggressivitet inom idrotten
Framför allt ledde konferensen fram till nya kontakter och kanske också framtida samarbeten forskare emellan och det var en konferens där alla talare fick stående ovationer.
Ann-Christin Sollerhed, universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad.
– Vi om några bör ju göra som man ska, sade Svebis ordförande Ann-Christin "Lollo" Sollerhed, universitetslektor i idrott och hälsa vid Högskolan Kristianstad. Och ni vet ju att man inte ska sitta ner för länge utan att röra på sig. Så därför tycker jag att vi reser på oss efter varje talare när vi applåderar!
Svebi står för Svensk Förening för Beteende- och Samhällsvetenskaplig Idrottsforskning och under veckan har man både hållit konferens och årsmöte i Kristianstad. Forskningskonferensen inleddes med det spännande temat "Violence and aggression in sport" där tre talare stod på listan. Först ut var Irena Martinkova från Karlsuniversitetet i Prag och biträdande professor i kinesiologi. Hennes forskning är huvudsakligen inriktad på idrottsfilosofi och idrottsetik och hon redde bland annat ut begreppen kring stridskonst och kampsport, våld och aggression. Här handlade det om allt från nästan regellösa MMA (Mixed Martial Arts) som ursprungligen bara hade två regler (inte peta i ögonen och inte bitas), till väldigt strikt reglerade idrotter som utvecklats till uppvisning snarare än kamp. I dag finns det en mängd olika kampidrotter som alla rör sig mellan två motpoler, dels önskan att mäta sina krafter mot någon annan, så nära verklig närstrid som möjligt, och dels en önskan att reglera idrotten så att den blir så oskadlig som möjligt. Sporten får vara aggressiv, men inte våldsam så att den leder till allvarliga skador.
– När en idrott blir "säker" och reglerad, kan det leda till en motreaktion där en del individer vill komma närmare ursprunget, det vill säga närstrid på liv och död. Då kan illegala matcher och delvis organiserade närstrider bli till en underground-rörelse, sade Irena Martinkova från Karlsuniversitetet i Prag.
Aage Radmann, universitetslektor vid Idrottsvetenskapliga fakulteten på Malmö högskola, har i många år forskat kring huliganism kopplat till fotbollen. Han är bland annat intresserad av massmedias roll i sammanhanget och dess olika narrativ kopplade till subkulturen.
– Autentiskt våld säljer och medielandskapet förändras, sade han.
Irena Martinkova, Aage Radmann och Nichola Jane Aindow föreläste under rubriken
Han refererade bland annat till den speciella litteraturgenre, hit-and-tell, där huliganer själva skriver om sig och sin vardag, och filmer av delvis dokumentär art som bland annat innehåller klipp med verkliga sammandrabbningar mellan olika fotbollsklubbars firmor till exempel.
– Från huliganernas sida handlar det mycket om image management, man vill helt enkelt presentera en viss bild av sig själv. Man säger att man inte bryr sig om ifall alla hatar en, så länge alla fruktar en, sade Aage Radmann.
Enligt Aage arbetar fotbollsklubbarna i Sverige seriöst och aktivt för att stävja huliganismen och man har också varit framgångsrik i arbetet, även om det inte går att få bort fenomenet helt och även om det inte alltid är den bilden man får genom media. En attitydundersökning som Novus gjorde, visade till exempel att de som är mest rädda för fotbollshuliganer är folk som aldrig varit på en fotbollsmatch. Nichola Jane Aindow doktorerade i psykoanalytisk teori, men är också kampsportsinstruktör, brittisk mästare i Muay thaiboxning och har tagit fram en terapiform för ungdomar baserad på kampsport.
– En del människor är inte kommunicerbara genom ord från början, då är kroppen och kroppsspråket det enda sättet att verkligen nå dem. Kropp och medvetande hänger ihop. Du måste använda kroppen för att nå medvetandet, sade Nichola Jane Aindow.
Även hon uppehöll sig vid gränsen mellan säkerhet och risk och menade att konflikter i grunden är bra, det är genom dem utveckling sker. Det gäller att kunna disciplinera sina aggressioner, men konflikter lösgör en transformerande kraft. Behovet av och dragningen till konflikter är enligt henne något medfött.
– Något händer när man jobbar med sina aggressioner och sin kropp. Det är ingen slump att till exempel buddismen kommer ur ett sammanhang där stridskonsten stått i centrum. Och det är knappast någon slump att så kallade extremsporter som ultramaraton och multisport växer i västvärlden just nu, när vår vardag är kringgärdad av olika säkerhetssystem och prylar.
Under den lediga mingeltiden passade forskarna på att knyta nya kontakter och just Nichola Aindow och Aage Radmann passade på att diskutera och utbyta kontaktuppgifter.
– Jag skulle gärna se en socionomutbildning med idrottsinriktning i Malmö och i det sammanhanget passar Nichola som handsken, menade Aage Radmann. Vi kommer definitivt att hålla kontakten. Och Lollo har verkligen ordnat allting väldigt bra här i Kristianstad. Hon är otroligt engagerad och det märks verkligen på arrangemanget också!
Text och foto: Jeanette Thelander