Som lärare är det viktigt att förkovra sig

Genom studierna på Masterprogrammet i utbildningsvetenskap har Jonas Söderholm skaffat sig djupare kunskaper om vad som sker i klassrummen. Det egna intresset för populärkultur går också hand i hand med hans gärning som pedagog.

I bokhyllan står superhjältarna på rad. Uppe vid taket balanserar Spiderman och på väggen sträcker Superman upp sin näve mot skyn.

– Detta är som mitt pojkrum. Här känner jag mig hemma, säger Jonas Söderholm.

Han är adjunkt på Högskolan Kristianstad och i det lilla men trivsamma arbetsrummet planerar han sin undervisning och tar emot studenter i den nersuttna fåtöljen. Men liksom flera av hans superhjältar ibland byter skepnad, så växlar Jonas Söderholm också om till en annan roll. Då blir han student och läser sista terminen på Masterprogrammet i Utbildningsvetenskap.

– Hjärnan har verkligen gått på högvarv de senaste åren eftersom jag jobbat heltid, studerat halvtid, och däremellan försökt ihop det livet med familjen därhemma. Efter den här terminen får jag väl sätta mig med en pilsner och fundera över hur jag hunnit med allt…

"Jag har alltid försökt utgå från barnens intressen och behov, snarare än att ta avstamp i styrdokument och kursplaner."

Liksom kurskamraterna har han en långvarig lärargärning i bagaget. I mitten av 90-talet utbildade han sig till fritidspedagog på dåvarande barn- och ungdomspedagogiska programmet vid Högskolan Kristianstad. Sedan dess har han arbetat på fritidshem men också som lärare i framför allt bild och idrott.

– Det har passat mig bra. Jag har alltid försökt utgå från barnens intressen och behov, snarare än att ta avstamp i styrdokument och kursplaner. Jag är väldigt intresserad av barndomssociologi, och tänker att barn bör betraktas som ”beings” och inte bara ”becomings”.

De första elva åren arbetade han på låg- och mellanstadiet i ett etniskt mångkulturellt och interkulturellt blandat område.

– Där formades min pedagogiska grundsyn; att lärandet sker precis överallt och att barn och deras tankar bör tas på allvar även bortom siffror och dokumentation. Trots att det inträffade tuffa kulturkrockar, så älskade jag varje stund.

"Det har varit viktigt för mig att inte stagnera, utan att komma vidare och förkovra mig."

Därefter har han tjänstgjort på såväl byskola med utomhuspedagogik, på grundsärskola och i årskurs 4-6. Samtidigt har han hållit kontakt med högskolan genom att vara handledare för en lång rad studenter som utbildat sig till lärare i fritidshem och inom området idrott och hälsa.

– Det har varit viktigt för mig att inte stagnera, utan att komma vidare och förkovra mig.

"Jag trivdes bra här på högskolan och det kändes därför naturligt att, efter en termin, själv fördjupa mig i utbildningsvetenskap."

Därför valde Jonas Söderholm att tacka ja när han, för några år sedan, erbjöds tjänsten som adjunkt på Högskolan Kristianstad. Uppgifterna var bland annat att undervisa i fritidshemspedagogik, hålla UVK-kurser och göra VFU-besök.

– Jag trivdes bra här på högskolan och det kändes därför naturligt att, efter en termin, själv fördjupa mig i utbildningsvetenskap. Det skulle ju gynna både mig själv och mina studenter.

Under hösten 2016 började han därför studera på Masterprogrammet i utbildningsvetenskap, som hålls på distans och går på halvfart och kvällstid. Därmed har han kunnat fortsätta arbeta heltid vid sidan om studierna – även om det stundtals varit ganska krävande.

– Vissa terminer har varit tuffare än andra, särskilt när det varit mycket litteratur och flera skriftliga uppgifter. Men det har varit en fascinerande utbildning. Den har gett mig flera nya perspektiv som jag kunnat integrera till en helhet.

Kurskamraterna har skiftande lärarbakgrund, inom allt från lägre klasser till vuxenutbildning, vilket gjort att de kunnat dela med sig av sina olika erfarenheter.

Jonas Söderholms magisteruppsats kom att bli en etnografisk studie där han tittade närmare på rasterna ur skolbarnens perspektiv.

– Jag ville se vilken betydelse rasten har och hur barnen skapar eller ges handlingsutrymme under rasterna.

Nu ligger mastersuppsatsen framför honom, och denna gång siktar han på att ta ett mer teoretiskt grepp om relationernas betydelse i fritidshemmet,

– Idag visar forskning hur betydelsefull  relationen är för lärandet. Även om vi vet så mycket, så bygger undervisningen fortfarande ofta på monolog från lärarens sida. Den ständiga strävan i att nå målen i respektive ämne är även en aspekt som försvårar. Här behöver vi istället tänka utanför lådan och låta barnen få argumentera för sina saker

Själv menar han att studierna har utvecklat honom som lärare, vilket han använder i sin egen undervisning på högskolan. Och här kommer han nog stanna kvar ett tag.

– Självklart händer det dagligen att jag längtar tillbaka till det dagliga arbetet med barnen. Men här på högskolan har jag också chansen att möta och påverka så många blivande lärare. Det jag vill förmedla landar ändå därute i klassrummen, och når fram till oändligt många fler barn på det viset.

"Jag älskar superhjältar, särskilt Spiderman och Wolverine."

Men hur var det då med alla superhjältar som invaderat hans arbetsrum?

– Jag älskar superhjältar, särskilt Spiderman och Wolverine. Som pedagog vill jag också utgå från barns intressen, och populärkulturen är en stor del av barnens vardag och verklighet. Så därför menar jag att det ligger i vårt uppdrag att hålla koll på bland annat superhjältarna.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell