"I skolan behövs både kramar och ramar"

Parallellt med studierna arbetar Ilona Ujvari som mentor i femman i Spängerskolan. "Man växer in i lärarrollen. I början tänkte jag ofta att det löser sig. Numera har jag insett hur viktigt det är för barnen att få tydliga ramar, och att inte sväva ut från dem."

"Syrran, vad vill du i livet?" Det var för tre, fyra år sedan, när hennes storebror ställde frågan, som Ilona Ujvari tog sig tid att tänka efter.

Hon hade en brokig bakgrund. Gymnasiestudierna hade blivit abrupt avbrutna när hennes pappa avled i en hjärtinfarkt. Skolan hamnade i andra hand, då mycket tid och kraft gick åt för att ta hand om familjen och ekonomin.

– Jag tvingades bli vuxen från en dag till en annan.

Hon tog nattarbete inom äldreomsorgen, och därefter sökte hon sig till kycklingfabriken för ett jobb som styckare. Efter några år fick hon höra talas om möjligheten att åka till Karibien för att arbeta på en lyxkryssare.

– Det var fantastiskt häftigt att ta sig ut i stora världen. Jag växte verkligen när jag tvingades tänja på navelsträngen.

Hemma igen utbildade hon sig till nagelteknolog och drev eget företag under flera år. Kanske hade hon fortsatt längs denna väg om hon inte drabbats av allergi av de starka produkterna.

När hennes bror nu ställde frågan, insåg Ilona Ujvari att hon längtade efter en annan vardag. Hon ville ha tid att umgås med sambon och sönerna, hon ville ha sammanhängande ledigheter. Och så ville hon arbeta med människor.

– Jag insåg att läraryrket kanske inte var så dumt. Lärare behövs ju alltid.

"Det verkade fiffigt, att få lön istället för lån. Och att få vara ute i verkligheten samtidigt som man sitter i skolbänken."

Hon började läsa upp betygen på Komvux och föreställde sig en framtid som lärare i engelska och matematik på gymnasiet. Men så fick hon ett tips från en bekant, om att Högskolan Kristianstad skulle dra igång en arbetsplatsintegrerad utbildning, där studenterna fick varva studier med halvtidsarbete på en mellanstadieskola.

– Det verkade fiffigt, att få lön istället för lån. Och att få vara ute i verkligheten samtidigt som man sitter i skolbänken. Ju mer jag funderade på det, desto tydligare kändes det som att detta var en utstakad väg för mig.

Hon sökte sig till utbildningen och sommaren 2019 blev hon kallad till intervju av rektorn på Spängerskolan i Arkelstorp.

– Jag minns att rektorn frågade:  ”Vet du vad du ger dig in på? Har du extratid, engagemang och ork att ge 125 procent åt detta?” Men jag kände att jag stod stadigt. Det mesta som kastats på mig i livet har jag ju klarat av.

"... jag kände mig ändå trygg eftersom jag fick två stadiga och rediga kollegor på varsin sida om mig."

Inför höstterminen påbörjade hon sitt dubbla uppdrag, som högskolestudent och lärare.

– Visst kändes det lite overkligt att kliva in på Spängerskolan vid skolstarten i augusti. Jag kan kanske uppfattas lite som ett yrväder, men jag kände mig ändå trygg eftersom jag fick två stadiga och rediga kollegor på varsin sida om mig.

Detta kunde också behövas, då det stundtals var stökigt i klassrummet. Men hon blev inte avskräckt, utan upplevde att hennes närvaro hade en lugnande inverkan på barnen.

– Det kändes som att de hittade mig och att min närvaro gjorde skillnad. Ibland måste barnens mående också gå före lärandet. Det speglar nog av sig i min pedagogik.

Hon kände också att hon fick bekräftelse från skolledningen, och det värmde lite extra när rektorn kallade henne ”en oslipad diamant”. Själv ser hon sin omväxlande yrkesbakgrund som en stor tillgång.

– Jag kan hänga upp min undervisning på andra krokar än om jag bara suttit i skolbänken. Jag kan också bemöta de elever som kanske inte tycker att skolan är så lajbans, och visa att man faktiskt kan komma igen och klara sig bra i livet ändå.

När hon så småningom fick erbjudande att ha helt egna lektioner i en fjärdeklass, tog hon chansen.

– Matte, svenska och engelska kunde jag klara med mina tidigare kunskaper. Men när det gällde NO-ämnena behövde jag mer kött på benen.

"Jag är jättenöjd med upplägget. Med studierna har jag fått insikt om hur min undervisning i skolan kan kopplas till skolans styrdokument."

I stort tycker hon att högskolan lyckas bra med att ge studenterna nyttiga kunskaper som kan användas i klassrummet.

–  Jag är jättenöjd med upplägget. Med studierna har jag fått insikt om hur min undervisning i skolan kan kopplas till skolans styrdokument.

Sedan finns det andra saker som visserligen är intressanta, men som inte känns lika användbara i vardagen på mellanstadiet.

– Därför kan jag också förstå eleverna när de ifrågasätter vissa saker på mina lektioner: ”Men Ilona, varför ska vi egentligen lära oss periodiska systemet?” Det handlar om att kunna motivera varför de behöver lära sig vissa saker, men också att ställa rimliga krav på barnen.

Hon framhåller också hur viktigt det är att ställa rimliga krav på sig själv – vilket är bra att ha i åtanke när inlämningsuppgifter och tentor på högskolan sammanfaller med utvecklingssamtal i klassen. I de mest intensiva perioderna har sammanhållningen och stöttningen från kurskamraterna varit extra viktig.

Sambon, som arbetar som HR-specialist, har också kommit med många kloka råd längs vägen.

– Han brukar säga: ”Lägg inte mer energi än du klarar av. Man måste inte vara hundrafemtio procent överallt hela tiden. Du ska hålla både privat och i arbetet”. Det är lätt att uppslukas av elevernas mående, och min styrka är min stora famn, men det måste finnas både kramar och ramar.

Med åren tycker hon sig ha blivit tydligare i sin lärarroll. Numera är hon dessutom mentor i femteklassen tillsammans med en kollega. Att hon ännu inte kan kalla sig färdigexaminerad lärare, är inget som barnen anmärker på.

– När jag är här är jag deras lärare, punkt. De måste kunna känna sig trygga med mig.

"Jag fick trycka på en ditritad knapp, och så kom orden upp ett efter ett. Jag. Älskar. NO. Då förstår man att man gjort skillnad."

Allt som oftast får hon bevis på att så är fallet. Som när en elev kom fram och hade skrivit något på sin hand.

– Jag fick trycka på en ditritad knapp, och så kom orden upp ett efter ett. Jag. Älskar. NO. Då förstår man att man gjort skillnad.

Än återstår drygt två år till examen, och Ilona Ujvari tillstår att hon längtar till de framtida arbetsveckorna då hon får arbeta helhjärtat och heltid som lärare.

– Fast det är klart… Ibland när eleverna skriker och har sig, så kan det kännas lockande att istället söka jobb på Ica Nära. Men de flesta dagar känns detta helt rätt. Jag hör hemma här och ska vara här.

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Sofia Johansson