Utbildningsvetenskapen har gett aha-upplevelser

Hannah Everbring har läst en termin på magisterprogrammet i utbildningsvetenskap. "Man blir uppmärksammad på nya sätt att tänka, och man får sätta ord på sådant man redan gör, både gentemot barn och lärarkollegor."

– Jag kände mig inte riktigt klar med min utbildning.

Trots att 30-åriga Hannah Everbring tagit grundlärarexamen och funnit sig tillrätta i skolvärlden – de senaste åren som förstelärare på Alvikenskolan i Bromölla – har tanken länge funnits där, att återvända till skolbänken.

– Jag vill ju gärna fortsätta utvecklas, och särskilt spännande är det med relationell pedagogik. Detta hann jag bara få en glimt av under grundlärarutbildningen.

"Ganska tidigt i utbildningen fick vi gå ut på praktik, och då kände jag att jag hamnat rätt."

Hannah Everbring talar varmt och engagerat om sitt arbete som lärare på mellanstadiet. Det märks att hon trivs med sitt yrkesval. Ändå stod inte lärarprogrammet överst på listan när hon sökte sig till högre utbildning. Under gymnasiet i Sölvesborg hade hon fått upp ögonen för träning och hälsa. Hon ägnade mycket tid och kraft åt body fitness och utbildade sig till instruktör i spinning och gruppträning.

– Jag sökte in på sjukgymnastutbildningen, men kom inte in där. Istället blev det mitt andrahandsval, som var grundlärare. Men jag ångrar mig inte alls. Ganska tidigt i utbildningen fick vi gå ut på praktik, och då kände jag att jag hamnat rätt.

Som nyutexaminerad sommaren 2015 började hon som klasslärare i en fjärdeklass på Centralskolan i Kristianstad.

– Det var en del tuffa utmaningar, och samtidigt kände jag att det var jätteroligt. Det händer så mycket med barnen under mellanstadiet.

Hon beskriver tjusningen med att få följa eleverna i deras balansgång mellan barndom och tonårstid. Djupa diskussioner i klassrummet kan följas av spontana lekar på rasten.

När hon i höstas skulle vara föräldraledig med sin nyfödde son, såg hon chansen att också passa på att studera på halvtid. Magisterprogrammet i utbildningsvetenskap vid Högskolan Kristianstad låg nära till hands.

De senaste månaderna har hon tillbringat många vardagskvällar vid datorn. Utbildningen består i ett antal distansföreläsningar, men framför allt självstudier.

– Mycket bygger på eget ansvar där man själv fördelar sin tid.  Man förväntas ta sig an litteraturen på egen hand. Samtidigt handlar det ju om ens egna intressen, så då blir det roligt att läsa.

"Det är allt från fritidspedagoger till rektorer och lärare inom vuxenutbildning. Det blir väldigt spännande att höra olika personers perspektiv och infallsvinklar..."

Trots att de bara möts digitalt, så har hon fått en god bild av sina kurskamrater. De befinner sig i hela landet och har skiftade bakgrunder och erfarenheter.

– Det är allt från fritidspedagoger till rektorer och lärare inom vuxenutbildning. Det blir väldigt spännande att höra olika personers perspektiv och infallsvinklar och det blir en enorm bredd på diskussionerna om utbildning och dess syfte.

"Jag har fått många aha-upplevelser och känner att jag kan utvecklas i min lärarprofession."

Efter en allmän inledning har studenterna fått välja ett område de vill fördjupa sig i. Hannah Everbring har valt att se närmare på ämnet relationell pedagogik. Hon menar att detta, traditionellt, inte fått samma utrymme som exempelvis didaktisk kompetens eller ledarkompetens på grundlärarutbildningen.

– När man läser magisterprogrammet är det också mycket lättare att koppla ihop teori och praktik eftersom man har en hel del arbetslivserfarenhet med sig. Jag har fått många aha-upplevelser och känner att jag kan utvecklas i min lärarprofession.

Hannah Everbring menar att kunskaperna om relationell pedagogik är viktigare än någonsin, då det ständigt kommer nya rön om barns och ungas ökande psykiska ohälsa. Själv hoppas hon kunna undersöka hur den relationella pedagogiken kan påverka de ungas mående och lärande.

"Det är roligt att högskolan ligger i framkant."

Framöver ska Hannah Everbring och kurskamraterna länkas till en utvald forskarmiljö på högskolan, och hon ser fram emot att ta del av högskolans långt gångna forskning kring just relationell pedagogik.

– Det är roligt att högskolan ligger i framkant, inte minst genom professor Jonas Aspelin.

Hannah Everbring betraktar inte sina studier som något separerat och avskilt från arbetet i skolan. Tvärtom går de hand i hand.

– I klassrummet ser jag ju hur det går till praktiskt, men det är otroligt häftigt att också få sätta ord på det. Vad kännetecknar en god relation? Hur skapar man en bra klassrumsmiljö?

Själv menar hon att lärarna, genom att vara medvetna om relationernas betydelse, kan skapa många tillfällen som främjar barnens lärande och välmående. Ett exempel är att låta barnen träna i att arbeta i grupp. Här krävs ofta tydlig struktur, ansvarsfördelning och en insikt i att kunskapen är ett gemensamt mål för alla, inte bara för de barn som syns och hörs mest.  

Hon sätter också ihop separata tjej- och killgrupper där barnen får sitta ner och prata relationer utifrån frågor som de själva skrivit ner på anonyma lappar.

– Det finns ett så stort behov av det sociala i skolan. Genom att uppmärksamma detta i ett tidigt skede kan man förhindra många konflikter och problem längre fram.

Relationsbyggandet begränsar sig inte till lektionstid. Som lärare vill hon vara närvarande under hela dagen, och mycket sker under rasterna.

– Själv försöker jag leka, prata, uppmuntra. Fråga hur det gick på fotbollsmatchen i helgen eller uppmärksamma att en elev klippt håret.

Samtidigt betonar hon att relationerna till eleverna inte får ta upp hela ens liv. Det är en konst och en utmaning att finna en balans mellan närhet och distans. Här kan maken Joel Tillman fungera som ett värdefullt bollplank. Han och Hannah Everbring arbetar på samma skola och det blir många diskussioner om pedagogik hemma vid köksbordet.

"Jag älskar att jobba som lärare."

Snart är föräldraledigheten slut och Hannah Everbring planerar att återvända till arbetet på skolan, samtidigt som hon fortsätter studera.

– Kanske behöver jag gå ner i arbetstid, men jag tar en termin i taget. Jag älskar att jobba som lärare och vill absolut inte tappa den fot jag har i skolvärlden och verkligheten. Samtidigt vill jag verkligen fortsätta att utvecklas inom utbildningsvetenskap. Vi får se hur det går…

Text och foto: Kerstin Weman Thornell