Programmet innehöll allt jag hade letat efter!
Att se saker från olika håll. Det var detta som lockade socionomen Therese Eriksson att söka sig till Masterprogrammet i integrerad hälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad. Utbildningen gav nya kunskaper, nya bekantskaper – och modet att pröva de egna vingarna.
Inom socialtjänsten utgår man ofta från socionomernas sätt att tänka och agera. Det vet Therese Eriksson, som arbetat som socialsekreterare och kurator i många år.
Men för att komma vidare och utveckla kunskap behöver man möta motstånd, stångas lite med andra synsätt. Därför har det tvärvetenskapliga perspektivet alltid lockat mig.
Hösten 2012 bestämde hon sig för att skaffa en vidareutbildning, och råkade då halka över Masterprogrammet i integrerad hälsovetenskap.
– Den innehöll allt jag hade letat efter!
Programmet går på distans och halvfart, vilket gjorde att hon kunde behålla sitt arbete hemma i Falun.
– Upplägget fungerade bra och jag är jättenöjd. Visst var det krävande, men jag har utflugna barn och har kunnat ägna mycket tid åt studierna.
Kurserna hölls på engelska och studenterna satt utspridda i Sverige, men också i Sri Lanka, Pakistan, England och Tyskland. Trots avstånden kände Therese Eriksson att hon fick god kontakt med kurskamraterna – inte minst genom grupparbetena.
Det gav ett annat perspektiv och ibland också kulturkrockar, som gjorde att man fick vässa sitt sätt att förklara och presentera saker.
Många av studenterna hade bakgrund som sjuksköterskor, men socialarbetare, arbetsterapeuter och dietister fanns också representerade. En av dem, en terapeut från Tyskland, blev Therese Eriksson god vän med, och familjerna har sett till att träffas på riktigt.
Mot slutet av utbildningen gav hon sig in i uppsatsskrivande. Therese Eriksson valde att fördjupa sig i metoder som används för att mäta resultat i socialt arbete.
– Analysen blev egentligen mer omfattande är jag räknat med, men jag hade en fantastisk handledare som hela tiden stöttade och trodde på mig.
När examen närmade sig bestämde sig Therese Eriksson för pröva sina egna vingar. Eller som hon själv uttrycker det: "Det var dags att flyga lite". Hon blev konsult, med sikte på att ge råd och stöd i förändringsarbete.
Jag kände mig väl rustad när jag lämnade högskolan. Jag har fått ett annat sätt att tänka. Ett reflektivt förhållningssätt, som man kallar det
Förhoppningen är att bredda perspektivet och visa hur till synes olika ämnesfält kan integreras i varandra.
Förändringsarbete är tålamodsprövande och ibland möter hon en tungrodd organisation.
– Men jag märker ändå att jag blir lyssnad på, och jag kan tryggt luta mig mot kunskap, forskning och evidens jag har fått med mig i ryggsäcken från utbildningen.
Text: Kerstin Weman Thornell
Bild: Privat