Avesta och Diala: Sri Lanka – En resa för livet

Vi bestämde oss i tredje termin att vi faktiskt ville åka iväg, efter många om och men blev det Sri Lanka. Det var massvis med känslor som uppstod då, allt från nervositet till rädsla till att vi verkligen såg fram emot det.

Bättre än förväntningarna

Vi förväntade oss en väldigt outvecklad vård. Vi förberedde oss på underbemannade sjukhus överfyllda med patienter då Sri Lanka är ett land med många invånare. Under vår praktik ändras våra uppfattningar en del. Det stämde att vi möttes av överfyllda sjukhus men med en väldigt utvecklad västerländsk vård. Vårdpersonalen var välutbildade i det medicinska dock inte i omvårdnaden, men det hade vi förberett oss på. Trots att Sri Lanka är ett utvecklingsland så var vården bättre än förväntat.

Något som vi inte var vana vid var hur maktpositionen styrde på sjukhusen. Hierarkin, det var något som man skulle se upp till, vare sig du var student eller läkare. Fanns det någon som hade bättre utbildning än den andre så märktes det i många olika aspekter och detta förvånade oss. Läkarna har en väldigt hög position där och det är väldigt viktigt att man respekterar läkarna genom att bland annat resa sig upp och avbryta en pågående behandling på en patient, och detta för att respektera den högre satta läkaren.. Det fanns inte heller någon gemenskap mellan läkare och sjuksköterskor. Läkarna jobbade i sina egna team och sjuksköterskorna skötte sitt.

Universitet

Vi fick gå på universitet i cirka två veckor, det var en helt underbar tid. Vi fick ganska snabbt många vänner som alltid kommer finnas kvar i våra hjärtan och som vi absolut kommer hälsa på längre fram. Deras syn på vänskap är bort om dess like. Man ska värna om varandras välmående tillsammans och vänskapen är inte bara mellan två personer utan det är en hel klass som binder detta vänskapsband med varandra.

Vänskap som utvecklas

När vi åkte iväg på vår utlandspraktik var vi goda vänner, men vi lärde känna varandra ännu bättre och fick ett starkare band. Det gäller att hålla ihop och finnas där för varandra då det är en lång period och hemlängtan är något som man känner lite då och då. Då kändes det skönt att vi hade varandra. Vi var varandras trygghet vilket var till en stor hjälp för att bearbeta alla blandade intryck och känslor man får när man gör något så fantastisk som vi gjorde. Vi upplevde verkligen en helt annan värd. Det var vad Sri Lanka gav oss, en upplevelse för livet.

/Avesta och Diala