Preservice Special Educators’ Relational Competence

Populärvetenskaplig beskrivning

Det finns ett akut behov av att utveckla specialpedagogisk kompetens bland svenska lärare. Ett svar på utmaningen är Skolverkets kompetensutveckling ”Specialpedagogik för lärande”, riktad till alla lärare i grundskolan. En viktig del i denna insats rör pedagogiska relationer. Insatsen går här i linje med en omfattande mängd internationell forskning som visat att en stödjande relation mellan lärare och elev är avgörande för att elever ska utvecklas kunskapsmässigt, socialt och personligt. Sambanden är särskilt tydliga när det gäller elever i behov av särskilt stöd. Förmågan att bygga goda (förtroendefulla, omsorgsfulla, respektfulla) relationer är således en central del av lärares professionalitet. I Skandinavisk forskning används allt oftare begreppet relationskompetens för denna förmåga. Det kan mer specifikt definieras som förmågan att kommunicera lyhört och responsivt för att främja elevers lärande och utveckling.

Lärares relationskompetens är emellertid ett i hög grad outforskat område. Det finns ingen Skandinavisk forskning om specialpedagogers relationskompetens eller överhuvudtaget om vad som utmärker olika pedagogiska professioners relationskompetens. Vidare finns det knappt någon forskning som rör relationskompetens i lärarutbildning. Ett danskt forsknings- och utvecklingsprojekt och en svensk fallstudie utgör undantag. Föreslagna projekt ger således viktiga kunskapsbidrag.

Projektets syfte 

Det syftar till att undersöka specialpedagogers relationskompetens och hur sådan kompetens kan utvecklas i utbildningen. Vi väljer ett annorlunda och innovativt metodiskt angreppssätt. Vi använder digital video och virtual-reality (VR)-teknik för att genomföra interventioner i grupper som går specialpedagog- och speciallärarprogrammen. Vi samarbetar med professionella filmskapare för att producera videos och VR-scenarier som illustrerar olika relationella dilemman som specialpedagoger kan erfara.

Vi inleder projektet med att skapa en första bild av relationskompetens som del av specialpedagogisk professionalitet; detta genom att granska kursplaner i de aktuella programmen samt genomföra intervjuer med verksamma pedagoger. Därefter låter vi cirka 80 studenter se och skriva om de framtagna filmerna, detta i syfte att undersöka vad för slags relationskompetens de kan behöva utveckla. Studenternas utvecklingsbehov jämförs sedan med grundskollärarstudenters motsvarande behov, sådana de framstår utifrån våra tidigare studier. Som nästa steg undersöker vi hur relationskompetens kan utvecklas med stöd i digital video och VR-teknik. Interventioner genomförs med samma ca 80 studenter som tidigare. Studenterna får arbeta med digital video och VR-teknik och analysera simulerade situationer i skrift. Forskningen inriktas på att ta reda på om- och i så fall hur och varför studenternas kompetens utvecklas. Projektet formuleras teoretiskt inom den relationella pedagogikens ram. En rad förberedande teoretiska studier har genomförts.

Ur relationell synvinkel är relationskompetens inte en egenskap, färdighet eller förmåga som kan härledas enkom till (special)pedagogen, utan ett fenomen beläget mellan honom/henne och eleven/eleverna. Mer specifikt kommer projektet att använda ett koncept för relationskompetens som forskargruppen konstruerat tidigare med stöd i socialpsykologisk teori. Konceptet avser vi använda för att utforska vad som utmärker specialpedagogisk relationskompetens, hur sådan kompetens kan utvecklas samt vad studien kan betyda för de aktuella utbildningarna.

Medverkande forskare 

Forskargruppen består av fyra forskare från Högskolan Kristianstad med god erfarenhet av att genomföra liknande studier: Jonas Aspelin, Anders Jönsson, Barbro Bruce och Daniel Östlund. Projektet knyts till högskolans forskningsmiljö Forskning relationell pedagogik (FoRP). Projektet hörsammar och bidrar till den stora utmaningen att utveckla specialpedagogisk kompetens hos svenska lärare. Det kommer att bidra med ny och viktig kunskap om specialpedagogisk relationskompetens samt om pedagogisk relationskompetens mer allmänt. Det kommer att ge empiriskt och teoretiskt stöd åt lärarutbildare – men även åt verksamma pedagoger och skolledare – för att arbeta systematiskt med kompetensen. I förlängningen kan det bidra till att utveckla mer relationskompetenta pedagoger.