”Jag vill hjälpa eleverna att komma på rätt väg!”

– Tyvärr ses inte läraryrket alltid som särskilt attraktivt. Det är lätt att glömma bort hur betydelsefullt det är. Efter hemmet är ju skolan den plats där barnen tillbringar mest tid. Genom att skapa en trygg miljö kan man lägga en bra grund för barnen, för resten av livet! säger Alexandra.

– I början kändes fyra år som en fruktansvärt lång tid. Men nu har jag snart läst på högskolan i två år! Jäklar, vad snabbt det gått! utbrister Alexandra Peghmo.

Hon har just tagit en liten paus från pluggandet, men efter vårt möte ska hon återgå till böckerna. Om några dagar väntar en tenta på temat utveckling och lärande.

– Den lär vara rätt svår, så det blir mycket läsande den här veckan. Men det är spännande också, att lära sig mer om kognitiv utveckling.

"Om någon hade sagt till mig då att jag själv skulle bli lärare, så hade jag bara skrattat."

Att studera för att bli ämneslärare på högstadiet var inget Alexandra Peghmo drömde om som tonåring. Hon beskriver den egna skoltiden som en katastrof. Hon befann sig visserligen i klassrummet, men hade svårt att ta till sig kunskaperna. Mycket annat pockade på hennes uppmärksamhet.

– Om någon hade sagt till mig då att jag själv skulle bli lärare, så hade jag bara skrattat. Det fanns inte på kartan. Men det är inte lätt att veta vad man kan och vill när man är 16. Inte heller när man är 35. Men livet är ju långt…

För några år sedan läste Alexandra Peghmo på folkhögskola för att bli socialpedagog. I studierna ingick en praktikperiod som hon tillbringade på en högstadieskola.

– Jag fick vara med i klassrummet och observera både lärare och elever. Plötsligt insåg jag: det här är ju ännu bättre än att vara socialpedagog!

"... själv tycker jag att det är lockande att jobba med dessa ungdomar."

Efter avslutad socialpedagogutbildning sökte hon sig därför direkt till Högskolan Kristianstad, för att läsa till ämneslärare årskurs 7 till 9.

– En del lärare kanske undviker just de här åldrarna. Tonåringar börjar få attityd, en del är skoltrötta och hänger över bänken, men själv tycker jag att det är lockande att jobba med dessa ungdomar. Det händer ju så mycket!

Vilka ämnen hon ville undervisa i behövde hon inte ens fundera över:

– Jag älskar språk. Genom språk kan du påverka, engagera, inspirera, möta andra kulturer. Och det är också grunden till att lära sig andra ämnen.

Att börja studera på högskola var lite pirrigt till en början. Men efter ett tag lärde hon känna klasskamraterna och kom in i studierutinerna. Under de gångna två åren har hon tillskansat sig mycket ny kunskap – inte minst inom ämnena svenska och engelska.

– Jag missade en del av grammatiken detta när jag själv gick i skolan, men nu är jag väldigt motiverad att lära mig för att själv kunna lära ut. Och jag har insett att grammatik är skitkul!

De har också djupdykt i ämnen som pedagogik och ledarskap. Detta är kunskaper hon kunnat ta med sig i sitt extraarbete, som vikarie på en högstadieskola i Kristianstad.

– De eleverna blir ju lite av mina försökskaniner, för där får jag testa saker jag lär mig på högskolan. Det är lätt att tro att en klass består av 25 barn som sitter blickstilla och lyssnar. Då kan man få en chock när man kommer till en högstadieskola med stök och slagsmål. För så kan det ju också vara.

En annan slags utmaning var den första VFU-perioden som Alexandra Peghmo och hennes studiekamrater avverkade i höstas. Själv blev hon placerad på en skola i Hässleholm där eleverna har hörselnedsättningar, ofta i kombination med andra diagnoser

– Där fick jag träna ordentligt på att vara tydlig i klassrummet. Det var väldigt nyttigt.

"Först när man mår bra kan man ta till sig kunskap. Det gäller ju hela livet."

Hon menar att läraryrket förändrats mycket sedan hon själv gick i skolan. Då låg tyngdpunkten på att förmedla kunskap. Idag pratar man mer om det relationella. Detta är ett skifte som Alexandra Peghmo välkomnar.

– Om ens pojkvän just gjort slut eller om det varit bråk på rasten, så kan det vara omöjligt att räkna ett mattetal eller sitta koncentrerat och läsa en bok. Först när man mår bra kan man ta till sig kunskap. Det gäller ju hela livet.

"...det motiverar mig också att försöka hjälpa eleverna att komma på rätt väg i livet."

Någon helg i månaden arbetar Alexandra Peghmo också på Stadsmissionen, och där möter hon många människor som hamnat snett i tillvaron.

– För mig blir det en påminnelse om hur lätt och snabbt man kan hamna snett. Men det motiverar mig också att försöka hjälpa eleverna att komma på rätt väg i livet.

Även om åren på Högskolan Kristianstad hittills rusat iväg, så medger Alexandra Peghmo att en del perioder varit tuffare än andra. Veckorna runt jul var det mycket redovisningar, inlämningar och examinerande seminarier som skulle avklaras.

– Min strategi har nog mest varit att blunda och springa och hoppas att man kommer fram. Man får bara ge sig tusan på att klara det, säger hon med ett skratt.

En inspirationskälla på nära håll har varit hennes egen mamma. Även hon utbildade sig till lärare senare i livet och är hennes största förebild.

"Jag kommer att ge hundra procent för att alla elever ska kunna nå sina mål och sina drömmar."

Om två år tar Alexandra Peghmo examen. Hon har ännu inte funderat över vilken typ av skola hon vill arbeta på. Däremot har hon redan en klar ambition att sätta elevernas välmående i första rummet.

– Jag vill möta eleverna i det sociala, i det emotionella och i deras identitetssökande. Om man kan fånga upp och stärka eleverna där, så har man ett guldläge att leda in dem på en bra väg. Jag kommer att ge hundra procent för att alla elever ska kunna nå sina mål och sina drömmar.

Hon har själv fått uppleva detta i mötet med en skicklig och uppmuntrande matematiklärare på folkhögskolan.

– Läraren sa: ”Du kan visst! Du har bara inte fått rätt förutsättningar!”. Då växte jag och fick självförtroende – och upptäckte plötsligt att det var skitkul att lära sig nya saker! Det är den känsla jag vill ge till tonåringarna.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell