”Det är viktigt att fylla kunskapsluckorna”

Huda Alabed betonar att utbildningen inte bara handlar om att få en svensk legitimation. Ännu viktigare är de nya kunskaperna hon fått om biomedicinsk analys.

Huda Alabed plockar fram ett antal tunga böcker på svenska och engelska, som sprids ut på köksbordet. Patologi, klinisk kemi, immunologi, anatomi och fysiologi…

– En kompis till mig frågade om jag ville sälja dem. Aldrig i livet! De är viktiga för mig och jag använder dem som värdefulla resurser.

Till vardags arbetar hon på det hon kallar för ”labbets hjärta”, Laboratoriemedicin Bas på Skånes universitetssjukhus i Lund.

– Vi ägnar vi oss åt bland annat hematologi, koagulation, allmänkemi, snabbtester och real-tids PCR. Vi gör också läkemedels- och missbruksanalyser.

"Jag var tvungen att hitta någonstans där jag kunde ge mitt barn ett bättre liv. Och för egen del hoppades jag förstås få möjligheten att återigen jobba som biomedicinsk analytiker."

Huda Alabeds familj har syriska rötter, men själv har hon tillbringat en stor del av sitt liv i Saudiarabien. Efter att ha tagit en examen i biokemi vid Damaskus universitet arbetade hon under fyra år som biomedicinsk analytiker på ett privat sjukhus i Jedda i Saudiarabien.

– Men på grund av en ändring i anställningsreglerna i Saudiarabien var jag tvungen att lämna mitt arbete.

Istället tog hon tjänst som lärare på en internationell skola i Jedda, där hon så småningom blev ansvarig för matematik och naturvetenskap.

– Det var roligt, men det var inte detta jag egentligen ville göra. Jag ville ju jobba med sjukdomar, blodanalyser och patienter.

Situationen blev allt mer begränsad. Kriget i Syrien hade brutit ut och skapade oro i regionen. Huda Alabed insåg också att hennes son Josef, vars pappa är palestinier, skulle få det ännu tuffare i framtiden. Till slut såg hon ingen annan utväg än att lämna livet i Saudiarabien och ta sig till Europa och Sverige tillsammans med Josef.

– Jag var tvungen att hitta någonstans där jag kunde ge mitt barn ett bättre liv. Och för egen del hoppades jag förstås få möjligheten att återigen jobba som biomedicinsk analytiker.

Ankomsten till Sverige i juli 2017 följdes av en lång period av ovisshet. I väntan på uppehållstillstånd, som krävdes för att kunna sätta sig i skolbänken, började Huda Alabed läsa svenska på egen hand.

– Jag satt i vår lilla etta i Svalöv och läste svenska tidningar, tittade på SVT och på svensk tecknad film. Jag tog också några kurser på Folkuniversitetet och ABF och gick på språkkafé. Det var inte så lätt till en början, men jag visste vad jag ville och behövde göra.

"Till en början var jag lite stressad – skulle jag klara språket?"

Målet var att söka plats på kompletteringsutbildningen för biomedicinska analytiker vid Högskolan Kristianstad. Efter ett och ett halvt år kom det efterlängtade uppehållstillståndet, och Huda Alabed kunde anmäla sig till högskolan. Hon ansökte om prövning av hennes reella kompetens, och fick komma till lärosätet för samtal och tester.

Det gick vägen, och till hösten 2019 kunde hon skriva in sig som student vid högskolan. Studierna var på heltid och undervisningen hölls på campus under den första terminen.

– Till en början var jag lite stressad – skulle jag klara språket? Att läsa vetenskapliga böcker var inga problem, men det var något annat att prata med lärare och kurskamrater. Jag hade ju mest suttit hemma och lärt mig språket i teorin.

Men kurskamraterna stöttade varandra. Huda Alabed fick hjälp och uppmuntran när hon skulle stå och tala framför klassen. Själv kunde hon, i sin tur, hjälpa en del studiekamrater med ämnen som statistisk och grundläggande kemi.

– Jag hade god nytta av min studieteknik och min tidigare erfarenhet som lärare. Men det blev ändå många och långa studietimmar. Jag ställer höga krav på mig själv och kan inte lämna in något om jag inte försökt till hundra procent.

Såhär i efterhand kan hon medge att det varit kämpiga år.

– Det var inte enkelt att lämna det tidigare livet, att komma till ett nytt land och att börja studera när man är över 40. Jag satt ofta och pluggade tio, tolv timmar om dagen. Men jag hade bara bestämt mig för att det skulle gå.

Hon säger att kampviljan kanske också hänger samman med att hon är ensam familjeförsörjare.

– Då måste man ge sig ut och möta utmaningarna. Inte bara för min egen skull, utan för min sons skull.

"Redan efter en vecka frågade chefen om hon kanske var intresserad att fortsätta arbeta där efter examen."

Hon insåg snart att själva utbildningen var radikalt annorlunda jämfört med hennes tidigare studier. När hon läste biokemi för tjugo år sedan, så gick lärarna visserligen igenom fysiken och kemin, men kunskaperna kopplades aldrig riktigt samman.

– Här fick jag äntligen se sambanden mellan teori och praktik, mellan laborationsanalyser och sjukdomar, och vi fick lära oss att avgöra vilka metoder som passar.

Sista terminen gick studenterna ut på praktik och Huda Alabed hamnade på Laboratoriemedicin Bas på SUS i Lund. Redan efter en vecka frågade chefen om hon kanske var intresserad att fortsätta arbeta där efter examen.

– Hon sa att de behövde mig i arbetet. Det kändes fantastiskt att höra. Äntligen!

För knappt tre månader sedan, efter inlämnat examensarbete, kunde hon kvittera ut sin legitimation. I samma veva skrev hon under anställningskontraktet. Att plötsligt ha ett fast arbete har inneburit stora förändringar i familjens tillvaro.

– När jag fick min första lön kände jag att livet började igen. Jag sa till Josef: det här är våra pengar.

Med dessa har de kunnat skaffa en trerumslägenhet i Eslöv och Huda Alabed har numera en bil som hon kör mellan hemmet och arbetet i Lund.

"Bland dem som tog examen tillsammans med Huda Alabed har de allra flesta fått fast arbete på olika laboratorier..."

Bland dem som tog examen tillsammans med Huda Alabed har de allra flesta fått fast arbete på olika laboratorier vid SUS, bland annat Laboratoriemedicin Bas och inom klinisk immunologi och transfusionsmedicin, mikrobiologi, patologi och provtagningsenheten.

Därför rekommenderar hon alla som kommer till Sverige med utländsk BMA-examen, att komplettera sin utbildning.

– Det handlar inte bara om att få en legitimation på ett papper. Arbetslivet fungerar olika i olika länder, så det är viktigt att försöka fylla kunskapsluckorna.

Huda Alabed har nu hunnit lära sig rutinerna på laboratoriet. Hon uppskattar också upplärningsplanen, som innebär att mer erfarna kollegor hjälper de nya vidare.

– De har varit mycket välkomnande och hjälpsamma. Man behöver inte tveka att fråga – de är alltid där för oss som är nya.

Hon berättar att man efterhand blir behörig inom olika moment, såsom hematologi, differentialräkning, koagulation. Själv är hon hela tiden sugen på att avancera, lära sig mer. Kanske kommer hon att specialisera sig inom BMA, eller också ägna sig åt forskning.

– Det finns så många olika möjligheter!

Text och foto: Kerstin Weman Thornell.