”På fritidshemmet är ingen dag den andra lik!”

– Att få vara med och påverka vad barnen gör på sin fria tid, och låta dem testa saker som de inte gjort tidigare – det känns väldigt meningsfullt, säger Amanda Svensson som studerar till grundlärare med inriktning mot fritidshem.

"Att få röra sig mycket, och dessutom jobba med barn, det måste ju vara det bästa som finns!"

– Jag skulle aldrig kunna sitta framför en skärm en hel dag. Det passar inte mig. Men nu får jag ett jobb där ingen dag är den andra lik. Att få röra sig mycket, och dessutom jobba med barn, det måste ju vara det bästa som finns!

Om några månader tar 27-åriga Amanda Svensson examen från Högskolan Kristianstad. Då kan hon äntligen söka jobb som grundlärare inom fritidshem.

Att få arbeta med människor har alltid varit hennes förhoppning, och efter studenten fick hon anställning inom äldrevården. Därefter erbjöds hon att bli resursperson för ett par grundskoleelever. I arbetsuppgifterna ingick att följa med eleverna när de var på fritidshemmet.

– Jag insåg hur roligt det var att jobba med barn, och jag trivdes särskilt bra på fritidshemmet där undervisningen inte var så strikt förutbestämd, utan mer situationsbaserad.

Denna erfarenhet bidrog till att Amanda Svenssons framtidsplaner plötsligt stod klara: hon skulle återvända till skolbänken och utbilda sig till lärare inom fritidshem.

– Det kändes som att tiden var inne. Dessutom fick jag tjänstledigt från mitt tidigare jobb inom vården, så jag hade något att falla tillbaka på om studierna inte skulle funka.

Att hon valde att utbilda sig i Kristianstad var inte så konstigt – hon bor i stan och hade dessutom hört gott om högskolan från flera håll. Hennes storebror som gått lärarutbildningen för flera år sedan var mycket nöjd.

Amanda Svensson ser tillbaka på introduktionsdagen på högskolans campus i september 2022:

– Man fick väldigt mycket info på en gång. Men det var skönt att få en tydlig bild av vad som förväntades av oss studenter.

 "Vi har lärt känna varandra bra och alla är jätteöppna och härliga."

Hon uppskattar den nära kontakten med lärarna vid högskolan och beskriver gruppen av studenter, som utbildar sig till lärare inom fritidshem, som mycket blandad. Några kommer nästan direkt från gymnasiet medan andra har familj och barn. Vissa har arbetat i skolvärlden, andra har ingen erfarenhet alls av detta.

– Men vi har lärt känna varandra bra och alla är jätteöppna och härliga.

Amanda Svensson tycker att studietempot är lagom intensivt. De klassiska salstentorna har varit få, då de flesta examinationerna skett genom skriftliga uppgifter och seminarier.

– Det passar mig bra, att få diskutera med andra personer och få nya perspektiv på saker.

"På VFU:n lär man sig jättemycket – inte minst tack vare handledarens erfarenhet."

Varje termin har studenterna gått ut på VFU, verksamhetsförlagd utbildning, på olika fritidshem.

– Visst kan det vara lite spänt till en början, när man vet att man har ögonen på sig. Men på VFU:n lär man sig jättemycket – inte minst tack vare handledarens erfarenhet.

"Då är det kul att vara lite av en förebild, och visa att man ska försöka våga göra det man vill."

Amanda Svensson tycker att hon har ganska lätt att skapa kontakt och relationer till barn. Ett av många sätt är att plocka fram fotbollen och trixa lite på planen.

– Många yngre tjejer är inte så vana vid att se en tjej som är duktig på fotbollsplanen. Då är det kul att vara lite av en förebild, och visa att man ska försöka våga göra det man vill.

Allra roligast har det varit att jobba med barn i första och andra klass.

– I dessa åldrar är de rätt självgående men har ändå mycket att lära. Och de gillar oftast att delta i aktiviteter och testa nya grejer.

Under utbildningens gång har Amanda Svensson fått en betydligt djupare insikt i vad hennes kommande yrke innefattar.

– En del tänker kanske att det inte borde vara så svårt att jobba på fritidshem – ”man bara leker lite”. Det finns mycket kunskap där bakom som man nog inte tänker på. Vi tar exempelvis väldigt stor hänsyn till Läroplanen och planerar noggrant utifrån mål och förmågor.

Samtidigt är hon medveten om att verkligheten ofta innefattar en del utmaningar, i form stora barngrupper och knappa resurser.

– Det är en utmaning att anpassa aktiviteterna till alla. Det som känns meningsfullt för ett barn kanske inte alls tilltalar ett annat.

Specialpedagogik är ett ämne som hon fick upp ögonen för under tredje terminen.

– Det finns ju väldigt många olika diagnoser, och även barn med samma diagnos kan ha helt olika behov, konstaterar hon.

Under termin fyra fick de fördjupa sig i sitt valbara ämne. Amanda Svensson, som spelat fotboll under hela sin uppväxt, har valt idrottsinriktning.

– Det blev en intensiv termin, men också väldigt rolig. Vi har fått prova olika sätt att se på rörelse och fysisk aktivitet.

Nu går hon sista terminen och ägnar mycket tid och kraft åt examensarbetet. Det handlar om lärarnas arbete för att skapa meningsfulla miljöer – i synnerhet för elever i socioekonomiskt utsatta områden.

– Om de inte uppfattar fritidshemmet som meningsfullt finns risken att de istället ränner på stan och kanske så småningom hamnar i kriminalitet. Men på fritidshemmet finns möjlighet att exempelvis träna sig i att ta ansvar och följa regler.

"Detta är ett jobb där man lär sig nya saker hela tiden."

Om några månader lämnar hon högskolan för att gå ut och söka jobb. Hon säger att hon fått med sig mycket kunskap från utbildningen och att hon känner sig redo för arbetslivet.

– Men man kan ju heller aldrig vara hundra procent färdig. Detta är ett jobb där man lär sig nya saker hela tiden.

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Annsofi Hellström