”Vi använder naturen som en lärobok”

I väntan på terminsstart timrade Ingemar Mårtensson en vedbod hemma på gården i Hälsingland. Nu har han studerat till landskapsvetare på distans i nästan tre år och ser fram emot att få dela med sig av kunskaperna om samspelet mellan människa och natur.

Ingemar Mårtensson minns det tydligt, hur han plockade fram mobilen under en fikapaus på fönsterfabriken i Edsbyn. Så scrollade han runt bland distansutbildningarna på lärosätena runtom i landet.

– Jag trivdes inte särskilt bra på jobbet och ville verkligen börja plugga. Men jag visste inte vad.

"Bredden på den här utbildningen verkade intressant. Jag sökte den och sa upp mig samma dag från jobbet."

Plötsligt dök en annorlunda utbildning upp på skärmen: landskapsvetare med inriktning mot kommunikation och utomhuspedagogik. Ingemar Mårtensson hade aldrig hört talas om den, men blev nyfiken på ämneskombinationen kulturhistoria och ekologi.

– Bredden på den här utbildningen verkade intressant. Jag sökte den och sa upp mig samma dag från jobbet. Jag började timra en vedbod i väntan på terminsstart.

Att börja studera var en stor omställning från hans tidigare tillvaro. Ingemar Mårtensson har ett förflutet som rockgitarrist med hela världen som konsertlokal. Han har också arbetat för flygbolaget SAS, innan han hamnade på fönsterfabriken i Edsbyn i Hälsingland. Nu satt han plötsligt, några dagar in på terminsstarten hösten 2021, med en mastig ekologibok på engelska i knät.

– Det kändes lite tungt, men när man väl kommer över tröskeln så blir det hela plötsligt intressant. Detta är en utbildning som växer.

Det som till en början upplevdes som fragmentariska kunskaper om kulturlandskap, geologi och ekologi har, under utbildningens gång, förts samman till en allt tätare kunskapsväv om samspelet mellan människan och naturen.

– Jag lär mig mer och mer för varje dag. Och jag hoppas ju kunna göra detta lika intressant för andra.

"Det har varit väldigt spännande att få göra fältinventeringar och utforska det egna landskapet."

Den treåriga utbildningen har hållits på distans, vilket gjort att han fått tillfälle att översätta kunskaperna från Högskolan Kristianstad till omgivningarna hemma i Hälsingland.

– Det har varit väldigt spännande att få göra fältinventeringar och utforska det egna landskapet.

Han berättar att han alltid tyckt om att vistas i naturen. Han har jagat, huggit ved och vandrat. Men med utbildningen har han blivit ett alltmer besvärligt promenadsällskap, då han numera stannar vid varje sten eller grop för att undersöka ledtrådarna som gångna tiders människor lämnat efter sig.

– Ju mindre man ser till en början, desto mer intressant är det att utforska. Det finns så mycket spår efter människan i skogen och i jordbrukslandskapet. Man får väldig respekt för dessa människor, och hur de följde naturen, landskapet och årstidernas växlingar.

Karaktäristiskt för hans hembygd är hur människorna anpassat sig till de längre vintrarna och flyttat djuren mellan by och fäbodvall när sommaren kommit.

Trots att studenterna suttit utspridda i hela landet, från Jämtland till Skåne, tycker han att klassen byggt upp en god sammanhållning. Han beskriver klasskamraterna som snälla, hjälpsamma och prestigelösa. Särskilt lärorikt och intensivt har det förstås varit att mötas i samband med de obligatoriska träffarna på campus ett par gånger varje termin.

"Ytterst handlar det om att använda naturen som en lärobok och berätta landskapets historia med hjälp av alla sinnen."

Sin verksamhetsförlagda utbildning gjorde han i biosfärområdet Voxnadalen där man arbetar med ekosystemet i älven Voxnans avrinningsområde. Målet är att både människan och naturen ska kunna samexistera i framtiden. Ingemar Mårtenssons uppgift var bland annat att utveckla utomhuspedagogiken i anslutning till biosfärområdet

– Ytterst handlar det om att använda naturen som en lärobok och berätta landskapets historia med hjälp av alla sinnen. Vi lever i en tid av sociala medier och mycket kan beskrivas med AI och ny teknik, men det är svårt att googla hur en johannesört luktar, eller hur det känns att gå uppför ett berg.

Denna sista termin ska Ingemar Mårtenssons skriva sitt examensarbete, vilket blir en fortsättning på VFU:n. Han ska bland annat fördjupa sig i hur landskapet kan användas i skolundervisningen.

– Det pratas mycket om utomhuspedagogik, men för att få till det i praktiken behöver man både tid och resurser.

"Det finns många olika vägar att gå, och som landskapsvetare har vi mycket på fötterna."

Tre år har gått sedan den där fikapausen på fönsterfabriken. Nu återstår bara några månader kvar innan Ingemar Mårtensson kan kvittera ut sin examen som landskapsvetare. Framtiden är just nu ett oskrivet blad, men han ser flera alternativ framför sig; från fältinventerare hos ett skogsbolag till arkeolog på Länsstyrelsen.

– Det finns många olika vägar att gå, och som landskapsvetare har vi mycket på fötterna.

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Privat