”Mer än ämnet handlar det om eleverna” – Karins drivkraft i matematiken
Hon såg sig aldrig som mattelärare. Tvärtom. Men ett oväntat första jobb, en växande nyfikenhet och en vilja att nå ut till elever ledde Karin Falkbrink till att vidareutbilda sig till speciallärare inom matematik.
Karin Falkbrink är den motvilliga matteläraren. Åtminstone startade hennes matematiska resa på minus under högstadietiden.
– Jag trodde aldrig att jag skulle jobba som mattelärare. Jag hade en mattelärare i högstadiet som var ganska dryg och tråkig, och han tyckte säkert detsamma om mig. Det var först på gymnasiet jag fick en lärare som uppmuntrade mig, säger hon.
Efter gymnasiet valde hon att utbilda sig till lärare, även då på Högskolan Kristianstad. Men det var inte med matematik i åtanke. Istället ville hon fokusera på de klassiska NO-ämnena biologi, fysik och kemi.
– Jag hade tur att få en lärartjänst på en högstadieskola där jag gjorde min praktik. Men där sa rektorn att jag får göra matte också, eftersom det föll på NO-läraren, säger hon med ett skratt.
"Jag började fundera på alla de elever man möter som man inte riktigt kunde lära ut till, möta deras behov eller ens hantera ibland.”
Hon upptäckte att hon hade en fallenhet för att lära ut ämnet. Det ledde till att hon läste matematik på Lärarlyftet. Men hon nöjde sig inte där. För hon är dessutom lagd åt det nyfikna hållet och letar ständigt efter sätt att utveckla sig på – att tillfredsställa sin inre ”nörd”.
Hon sökte sig därför vidare till en tjänst som speciallärare, vilken hon fick.
– Jag började fundera på alla de elever man möter som man inte riktigt kunde lära ut till, möta deras behov eller ens hantera ibland. Vad skulle man behöva göra för att bli bättre på det?
Vill fortsätta utvecklas
Efter ett år som speciallärare valde hon att vidareutbilda hon sig på Speciallärarprogrammet med specialisering mot Matematikutveckling. Hon kom överens med sin arbetsgivare, Karlskrona kommun, att avsätta arbetstid som vigdes till studierna.
– Jag hade det otroligt väl förspänt. Jag fick två dagar i veckan till mina studier under de tre åren som jag pluggade, utan att tappa lön.
”Att utbyta erfarenheter gjorde att man fick upp ögonen för hela processen”
Utbildningen gavs på halvtid/distans. I klassen fanns många erfarna lärare, där vissa arbetade med yngre elever och andra med äldre, vilket skapade en samlad brunn av kunskap.
– Att utbyta erfarenheter gjorde att man fick upp ögonen för hela processen över vad eleverna hade stött på innan de kom till högstadiet – och vad gymnasielärarna upplevde att eleverna kunde, eller inte kunde, när de sedan tog över.
Under sina tolv år som ämneslärare hade Karin redan träffat på speciallärare i skolan. Då kunde hon uppleva frustration över att speciallärarna ”vred och vände” för mycket på hennes tankar.
– Ibland kunde jag känna mig lite irriterad som lärare kanske, men sedan när jag själv läste till speciallärare förstod jag vad specialläraren ville säga mig. Min roll som lärare är att vrida och vända på mina egna tankar för att utmanas och hitta lösningar.
Från speciallärare till doktorand
2023 tog Karin examen från speciallärarutbildningen. Därefter arbetade hon ett år som speciallärare innan hon fick tjänstledigt för att genomföra ett femårigt forskningsprojekt på Högskolan Kristianstad. Projektet handlar om inkluderande undervisning i naturvetenskapliga ämnen med ett särskilt fokus på elever med adhd.
Som doktorand ingår även att hon ska ha 20 procent undervisning – för utbildningen hon själv gick.
– När man var klar med utbildningen var man sugen på att gå tillbaka till att ha en lärarroll, för man hade fått en massa nya perspektiv, kunskaper och verktyg. Så det är roligt att få göra nu, och att få se processen utifrån.
Brist på självkänsla
Inom skolan har Karin upplevt att det finns en viss skörhet kring matematik. Att ämnet ofta är kopplat till brist på självförtroende. Om man har svårt med matematik är det lika med att inte vara intelligent.
– Många av eleverna jag stöter på i matematik har stora skolmisslyckanden bakom sig och behöver stöttning med sin självkänsla och sitt självförtroende. Där är kommunikationen minst lika viktig som själva ämnet.
”Mer än att brinna för sina ämnen handlar det om att brinna för sina elever.”
Karin menar att man inte ska stirra sig blind på själva ämnet om man funderar på att läsa specialutbildningen, utan att våga titta bredare än så.
– Mer än att brinna för sina ämnen handlar det om att brinna för sina elever.
Text: Fredrik Palmqvist