Forskaren som vill forma bedömning till något bättre

Anders Jönsson är professor i didaktik med inriktning naturvetenskapernas didaktik och ny ordförande i Forskningsnämnden.

Innan kunskapsbedömning kom att uppta Anders Jönsson arbetsliv var han lärare i biologi och naturkunskap på Komvux i Kristianstad. Att han skulle bli forskare och att det blev just bedömning han skulle ägna sig åt är en ren slump enligt honom själv. En vacker dag utannonserades helt enkelt en tjänst som handlade om bedömning och som föll Anders i smaken.

– Ja, kunskapsbedömning är mitt huvudspår och det har det varit sedan jag gjorde min forskarutbildning i Malmö. Från början var det tandläkar- och lärarstudenter jag forskade på men sedan jag kom hit till Kristianstad så är det grundskolan och de naturvetenskapliga ämnena som gäller, berättar Anders.

Egentligen anser sig Anders Jönsson vara en generalist i ämnet, då bedömning som fenomen är hans fokus. Bilden av bedömning är ofta prov som betygsätts; ett betyg som sedan används för sortering och urval. Men Anders tittar på bedömning ur ett annat perspektiv, så kallad formativ bedömning.

– Om du ändå tar reda på vad eleverna kan, antingen genom ett prov eller genom andra bedömningsformer, så kan du även använda den informationen för att hjälpa eleverna att bli bättre, förklarar Anders. Det intresserar mig mycket mer och det är detta nästan all min forskning handlar om. Hur bedömning kan hjälpa till för att stödja elevernas utveckling, till exempel genom återkoppling.

Just nu arbetar Anders Jönsson med ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet, som heter "Elever på gränsen". Projektet handlar om hur lärare identifierar vilka elever som riskerar att få underkända betyg samt vilka pedagogiska resurser som sätts in för att stötta dessa elever. Ett annat projekt handlar om kopplingen mellan formativ bedömning och det som kallas "självreglerat lärande". Detta projekt är ett samarbete med Universidad Autónoma de Madrid i Spanien.

Konstruerar nationella prov och bedömningsstöd

Vid sidan av forskningen ansvarar Anders för konstruktion av nationella prov och bedömningsstöd i naturorienterande ämnen för årskurserna 4–6 på uppdrag av Skolverket.

– Samtidigt som vi utformar nationella prov forskar vi på hur elever argumenterar, i vårt fall då med hur de använder sina naturvetenskapliga kunskaper för att underbygga och formulera sina argument. Beroende på hur väl eleverna klarar detta, ser vi vilka kvaliteter deras argumentation har och hur vi kan stödja dem så att de blir bättre.

Anders påpekar att nationella prov lätt blir en punktbedömning, som stöd för att sätta betyg i årskurs 6, vilket han tycker är synd.

– Då anser jag att det i så fall vore bättre att vi använder informationen från de nationella proven till att stödja och hjälpa eleverna i stället, säger Anders. För närvarande arbetar vi med en form av stöd för bedömning för NO-lärare, ett stöd som inte är så starkt knutet till betygsättningen. Detta stöd har bättre koppling till undervisningen och är tänkt att hjälpa lärarna få syn på kvaliteter i elevernas prestationer; kvaliteter som inte blir synliga i skriftliga prov.

En kultur av summativ bedömning

Intresset för bedömning i skolans värld har traditionellt sett varit svalt och oproblematiskt. Men för ett antal år sedan så ändrades den saken. Med tidigare betyg och fler nationella prov exploderade intresset och i dag är bedömning ett mycket hetare ämne.

– Det är på gott och ont. I Sverige har vi en jättestark kultur av summativ bedömning. Vi har en djupt rotad tradition av prov och poäng. Men den typen av tradition motverkar ofta elevernas lärande och motivation, utvecklar Anders. Det finns ett visst motstånd i Sverige för den här typen av perspektiv. Även om det finns flera kommuner i dag, som har satsat stora pengar på att ändra synsättet på bedömning, så sker det sällan en radikal förändring i praktiken.

I den idealvärld Anders målar upp, skulle bedömningen vara kontinuerlig och konstruktiv; efter att eleven gjort något bedömer läraren hur pass bra det blev. Sedan ger läraren (eller andra elever) konstruktiv återkoppling, exempelvis vad som är bra att tänka på nästa gång. Och därefter får eleven prova sina kunskaper igen. Genom att ha fokus på återkommande processer, menar Anders att eleven utvecklas bättre jämfört med traditionell summativ bedömning.

– Ja, då är det också lättare för eleven att följa sin egen utveckling!" Men detta sätt att arbeta på har visat sig vara svårt för många lärare. Inte minst på grund av de starka summativa ramarna i skolsystemet, som betyg och nationella prov. Så även om många lärare tycker att det är en tilltalande tanke, så är den svår att genomföra i praktiken, förklarar Anders.

Anders Jönsson tycker att elevernas perspektiv saknas i den politiska debatten.

Ensidigt politiskt intresse

En stor utmaning för Anders och hans forskning ligger i politiken. Dagens politiska fokus ligger på summativa bedömningar med betyg och nationella prov. Det politiska intresset för formativ bedömning är lågt.

– Tyvärr har många politiker en onyanserad bild av vad bedömning faktiskt är. De har oftast egna positiva erfarenheter av summativ bedömning och konkurrens om betyg. Men det finns ju samtidigt många andra personer, som fått låga betyg och lågt självförtroende av bedömningen, säger Anders och fortsätter.

– Deras röst hör vi ju inte i debatten. Här finns dessutom en koppling till ohälsa och kostnader för samhället, för de som inte lyckas i skolan. Så det finns ju ett ekonomiskt incitament till att behålla eleverna i skolan och få dem att lyckas, i stället för att sortera ut dem.

Anders uppskattar i stället de områden där han ser en positiv förändring.

– Drivkraften och målet med min forskning är att hitta strategier för att stödja elevernas kunskapsutveckling, så att alla får en meningsfull skolgång. Eleverna är de som "drabbas" av alla bedömningar i skolan och som i slutändan påverkas hårdast av de reformer som genomförs. Men det är ju inte så lätt för eleverna att själva föra sin talan i dessa frågor, utan de måste förlita sig på andra höjer rösten när reformerna drar åt fel håll, avslutar Anders.

Formativ bedömning är en kontinuerlig bedömningsprocess, där elever får återkoppling och en djupare förståelse för ämnet. Summativ bedömning är en lägesbeskrivning av en persons samlade kunskaper vid ett specifikt tillfälle, oftast i form av ett summerande omdöme eller betyg.

Anders Jönsson, professor i didaktik med inriktning naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan Kristianstad
Familj: Tre barn och fru
Bor: På en åker utanför Vinslöv
Ålder: 46 år
Fritidsintressen: Gillar TV-spel och tränar nybörjare i kampsport

Text och foto: Fabian Rimfors