Lektor laddar friskt för VM i Ironman
I våras var han på Mallorca och simmade, cyklade och sprang en halv Ironman. Det gick så bra att han hux flux råkade ha kvalificerat sig till VM i nämnda triathlondistans. På dagarna undervisar han i datateknik på Högskolan Kristianstad men just nu får 50-årige Fredrik Frisk ägna kvällar och helger till hårdträning i stället för att planera lektioner.
Fredrik Frisk med beviset att han kvalat in till VM i Ironman 70.3 i Australien.
På tisdag börjar resan till Mooloolaba vid Australiens solskenskust dryga timmen norr om Brisbane. Det är långt bort från vardagen på högskolan. Tävlingen han kvalificerat sig till i åldersgruppen 50–54 år börjar med 1,9 km simning, fortsätter med 9 mil på cykel och avslutas med 2,1 mil löpning längs soliga Mooloolaba Beach. Sammanlagt 113 km, eller 70,3 miles som distansen heter när det arrangeras VM i Ironman 70.3.
– 2010 gjorde jag min första Ironman, men sedan det dröjde tills förra året innan jag gjorde fler, berättar Fredrik Frisk när vi träffas i solgasset utanför ”glashuset”.
Det blev tre stycken förra året, två ”halvor” och en hel Ironman, och hittills i år är han uppe i tre halvor.
– Mitt huvudsyfte den här säsongen var egentligen att göra en bra tid på fulldistansen, 26,6 mil, men när jag fick en kvalificering till VM efter ett bra lopp på Mallorca i maj så tänkte jag ”oj”, nu får jag lägga om träningen, förklarar Fredrik.
I stället för långa träningspass på uppåt sju timmar blev det nu i stället kortare och intensivare pass som har fått dominera sommaren. Men det finns även andra saker att tänka på när man ska tävla så långt borta.
– Jag behöver drygt en vecka för att anpassa kroppen efter tidsomställningen, så det kommer att bli en liten semester i östra Australien tillsammans med min dotter innan tävlingen, berättar Fredrik, som alltså även ska packa ner sin cykel i bagaget.
Konsten att känna sin kropp
Just cyklingen är hans svaga sida. Och eftersom är halva loppet är på cykel är det på den han ofta tappar placeringar.
– Men på Ironman i Luxemburg i juni tänkte jag att nu ska jag banne mig hålla farten och inte tappa några placeringar på cyklingen. Jag trampade stenhårt, höll min plats och det kändes jättebra. Sedan kom löpningen och jag höll det tempo jag skulle ha … i tre kilometer. Sedan kom verkligheten ikapp. Jag tvingades sänka tempot i en mil, innan jag fick krampkänningar och tvingades jogga in i mål, berättar Fredrik.
I triathlon gäller det att känna sin kropp och kunna disponera sina lopp. I Luxemburg tjänade Fredrik 5–6 minuter på sitt hårda tempo under cyklingen, men förlorade 25 under löpningen för att han inte hade disponerat loppet rätt. Annars är löpningen är hans starka sida.
– Därför är det skönt att loppen slutar med löpning så att jag kan känna ”boosten” av att avancera och springa om på slutet, påpekar Fredrik, som börjar resan mot sitt första VM om några dagar.
Text och foto: Fabian Rimfors.
