Måltiden en viktig del av lärandet i förskolan enligt ny studie
Måltiderna i förskolan upplevs ofta som ett stressmoment. Men i själva verket är det oanade pedagogiska möjligheter som döljer sig där. Förutsatt att måltidspersonal och pedagoger tillåts samarbeta över gränserna kan det skapas goda matvanor för resten av livet. Det visar en studie som gjorts av två forskare vid Högskolan Kristianstad.
Det finns ett stort intresse från såväl pedagoger som måltidspersonal att arbeta med måltidspedagogik.
Hanna Sepp och Karin Höijer, båda universitetslektorer i mat- och måltidskunskap, fick nyligen sin artikel om måltidspedagogik publicerad i den vetenskapliga tidskriften Food and Nutrition research.
– Det här är ett nytt område som jag har initierat i Sverige och som nu sprider sig lavinartat runt om i landet. Resultaten från studien har även fått en given plats i Livsmedelverkets nya råd för Bra måltider i förskolan, berättar Hanna Sepp.
En dansk undersökning om måltidspedagogik som hon läste för många år sedan väckte intresset.
– I Sverige hittade jag bara orden pedagogisk måltid hos Skatteverket; det var måltider som inte förmånsbeskattas. Läroplanen berör inget kring mat eller hållbara matvanor, trots att en stor del av vardagen i förskolan upptas av att äta frukost, lunch och mellanmål. Studier har visat att bra matvanor grundläggs i förskoleåldern, och följer individen upp i vuxen ålder.
Organisationen ett hinder
Summeringen av undersökningen visade att det finns ett stort intresse från såväl pedagoger som måltidspersonal att arbeta med måltidspedagogik. Bristande transparens i skolans organisation är dock ett hinder.
– Pedagoger och måltidspersonal lyder ofta under olika förvaltningar och har därmed olika budgetar. Om pedagogerna vill arbeta med vitkål en vecka och vänder sig till kocken för att han eller hon ska inhandla vitkål så uppstår frågetecken. Räknas vitkålen som pedagogiskt material är det en annan budget och inte måltidskontot. I vår studie fick till och med en förskola hoppa av eftersom det uppstod ett sådant problem. För att kunna bedriva måltidspedagogik krävs alltså samarbete över gränserna inom skolans organisation, konstaterar Hanna Sepp.
Hanna Sepp, universitetslektor i mat- och måltidskunskap.
Smaka med flera sinnen
Totalt ingick 14 förskolor med cirka 500 barn och 131 förskolepedagoger i studien som är en del i Leader-projektet ”Barnens bästa bord” och finansieras med EU-medel. Uppläggets två första steg var sapere-metoden och steg-för-steg-metoden.
Sapere-metoden innebär att ingen ska behöva tvingas smaka om man inte vill. Med sinnlighet och nyfikenhet får barnen prova sig fram.
– Får ett barn brysselkål är det naturligt att det inte vill äta eftersom det är något okänt. Om barnet först får känna, lukta, skala den och sedan smaka, blandar man in fler sinnen som påverkar upplevelsen.
– Det är också viktigt att kunna sätta ord på sin smakupplevelse. En pedagog som säger att kalops är så mört att det smälter i munnen, framkallar en nyfikenhet hos barnen eftersom de vill veta hur det känns när köttet smälter.
Steg-för-steg innebar i studien att barnen själva fick laga mat och baka med hjälp av bilder och korta textinstruktioner. Ett bra sätt att till exempel lära sig olika måttenheter.
– En kille som skulle göra en smoothie tog en deciliter florsocker i stället för ett kryddmått eftersom han tyckte florsocker smakade gott. Smoothien blev som cement och då förstod han varför det inte gick att göra så. Vanligtvis bakar barnen i förskolan sådant de ska ha till mellanmål eller föräldramötet och arbetet leds av de vuxna som styr allt för att det inte ska bli fel. Då missas själva lärandet.
Text: Mikael Svensson
Foto: Högskolan Kristianstad