Språkbanken – en källa till kunskap och vänskap
Att lära asylsökande svenska gav betydligt mer tillbaka än vad studenterna Olivia och Elinor tillsammans med sin lärare Pernilla hade räknat med, även om de alla tre är ekonomer.
I Språkbanken, ett projekt som drivs av Sölvesborg-Mjällby Sparbank, har dryga 20-talet asylsökande från olika hörn i världen varje vecka samlats i bankens lokaler för att få hjälp med att komma in i det svenska språkets mysterier. Till sin hjälp har de haft ett antal frivilliga krafter, bland annat från Högskolan Kristianstad.
Olivia, Pernilla och Elinor är tre av de studenter och lärare från Högskolan Kristianstad som varit med i projektet Språkbanken.
Till vardags pluggar både Elinor Wessman och Olivia Ingemarsdotter andra året på Ekonomprogrammet, med inriktning redovisning och revision. När de berättar om Språkbanksprojektet, som avslutas lagom till sommarlovet, varvas berättelsen med många skratt, men också med ett par stråk av djupaste allvar. Tillsammans med några andra studenter och lärare från Ekonomprogrammet har de fått dela både glädje och sorg med sina elever. De berättar om lång väntan i ovisshet, om omänskliga strapatser genom Saharaöknen och våldsamma upplevelser som många asylsökande bär med sig.
– Jag har lärt mig att bli mer pedagogisk, säger Olivia Ingemarsdotter. Det handlar mycket om att ta sig runt alla hinder.
– Från början hade vi förberett oss med utskrivna power point-presentationer, men de lämnade vi efter ett tag, säger Pernilla Broberg.
– Ja, vi anpassade oss efter vad de ville lära sig mer om, fyller Elinor i. Det var helt annorlunda än man hade föreställt sig. Vi hjälpte dem inte bara med svenska språket, vi har också blivit ett slags samhällsguider – och det borde fler ta chansen att prova på!
– Jo, jag skulle gärna se att alla studenter fick prova på något liknande någon gång under sin studietid, menar Pernilla. Det har varit väldigt utvecklande för alla inblandade.
Språkbanksprojektet har kommit till genom ett samarbete mellan den ideella föreningen Soul of Humanity och Sölvesborg-Mjällby Sparbank. Att frågan om medverkan gick till Högskolan Kristianstad och Ekonomprogrammet berodde helt enkelt på några före detta studenter som numera jobbar på banken. Grundupplägget under ett kvällspass har varit en timmes undervisning, en timmes fika och sedan ytterligare en timmes undervisning.
– Det har varit rena pilotprojektet, säger Elinor. Vi har fått använda oss av mycket bilder och det har varit otroligt utmanande, speciellt i början. Jag nappade på projektet främst för att jag är intresserad av kulturer och språk och emellanåt har man verkligen fått använda sig av precis allt för att göra sig förstådd.
– Allt har präglats av spontanitet, kreativitet och samarbete, tillägger Olivia. När vi pratade om allemansrätten till exempel, det var inte så lätt. Hur förklarar man skillnaden mellan en stig och en gångväg?
Ibland blev det lättare att ge sig rakt ut i verkligheten. En kväll gjorde de studiebesök i den lokala matvarubutiken. Då blev det enklare att förklara hur man hittar det man behöver i affären. Vad betyder exempelvis märkningar som Nyckelhålet och KRAV?
Samtidigt har det varit långt ifrån enkelriktad kommunikation. De asylsökande har berättat mycket om sig själva och sina kulturer. I gruppen har funnits människor från flera olika länder och många olika yrken; allt från brandmän och asfaltsläggare till dataingenjörer, lärare och bönder. Efterhand har den strukturerade undervisningen varvats med både valborgsfirande och middagsbjudningar.
– Jag tror att fördomar vi ändå hade är helt borta nu, säger Pernilla. Det vi har lärt oss är att vi är väldigt lika varandra.
– Även om jag är ung och kvinna, så har jag mötts med stor respekt, säger Olivia.
– De skojar själva med fördomarna om kvinnoförtrycket, säger Elinor. Vid något tillfälle var vi hembjudna på mat hos några av de asylsökande och när vi ätit bad mannen kvinnan i familjen att sätta på kaffe till oss. "Du, vi är i Sverige nu och där är köket, gå du och sätt på kaffe själv!" svarade hon.
Om projektet fortsätter i höst är ännu oklart. Men blir det så är Pernilla, Olivia och Elinor inte nödbedda.
– Det har varit så givande, vi började som lärare och elever, men nu är vi en grupp vänner, poängterar Elinor.
– Projektet har lärt oss helt andra saker än det vanliga studentlivet, erfarenheter som man absolut inte vill vara utan, menar Olivia.
Text och foto: Jeanette Thelander