Barnens filmer ger ringar på vattnet
Snö och is smälter till vatten. Men vad händer sedan, när vattenpölen försvinner? Är man fyra år gammal är det inte så lätt att begripa avdunstningsprocessen. Men med hjälp av en undervisningsmodell, initierad av Högskolan Kristianstad, ska förskolebarnen få bättre grepp om naturvetenskapliga fenomen.
Vattnet blir till ånga. Genom att fotografera processen med datorplattan hoppas Andreas Redfors, Marie Fridberg och Susanne Thulin att förskolebarnen ska få större förståelse för vattnets olika faser.
På senare år har datorplattan fått en nästan självklar plats i förskolan. Den används som ett praktiskt redskap för att dokumentera både utflykter och vardagsverksamhet bland de minsta.
– Men det finns också en stor vilja och nyfikenhet hos pedagogerna att använda plattan i undervisningen, säger Marie Fridberg, lektor i naturvetenskapernas didaktik vid HKR.
Tillsammans med kollegerna Susanne Thulin, lektor i pedagogik, och Andreas Redfors, professor i fysikdidaktik, har hon följt en grupp barn och deras förskollärare på en skånsk förskola, för att se hur datorplattan kan nyttjas för att förklara naturvetenskapliga fenomen.
Avstamp i barnens värld
Genom intervjuer och samtal med barnen kom de fram till att de skulle studera vattnets olika faser.
– Det var viktigt att ta avstamp i barnens egen värld. De hade rätt bra koll på is, snö och rinnande vatten. Men när det blev en pöl, som efterhand försvann, var de mer tveksamma. Vart tog vattnet vägen? Trängde det ner genom små sprickor i underlaget?
Avdunstning är inte lätt att förklara. Men för att tydliggöra processen har forskargruppen utvecklat metoden timelapse – att med hjälp av en app i datorplattan fotografera exempelvis vattnets faser, för att därefter dra upp tempot. När barnen sett filmen kunde de konstatera att vattnet försvann. För att själva återberätta skeendet använde barnen sedan slowmation, där legobitar och lerklumpar fotograferades i olika positioner för att sedan bli till en filmsnutt där figurerna rörde på sig.
– I arbetet med filmerna fick barnen själva välja färger och redskap. En grå legobit kunde bli en vattendroppe som avdunstade. Det blev startpunkt för nya diskussioner, vilka stödde förståelseprocessen. Genom diskussion och observation kom barnen fram till hur de kunde pröva och visa sin förståelse, säger Susanne Thulin.
– Förskolläraren i projektet påpekade att man annars ofta använder sig av appar med färdiga slut, medan det i arbetet med timelapse och slowmations inte finns något "rätt" svar. Det är barnen och förskolläraren som tillsammans skapar slutprodukten och det var det som gjorde projektet roligt och givande, berättar Marie Fridberg.
Projektet får spridning
Projektet, som ingår i en satsning på fortbildning i naturvetenskap bland skolorna i Kristianstadsområdet, har väckt internationellt intresse. Inom kort publiceras en artikel i den ansedda tidskriften Research of Science Education. Men även på hemmaplan börjar tankarna spridas. Flera studenter vid HKR:s lärarutbildning har efter en workshop sjösatt liknande projekt när de varit ute på verksamhetsförlagd utbildning (VFU) i förskolorna.
– Ja, det är många som nappar på det, så projektet har verkligen gett ringar på vattnet, säger Marie Fridberg.
Trion från HKR nämner flera andra naturvetenskapliga områden där den nya tekniken kan börja utnyttjas. Densitet och rörelse kan tydliggöras genom film, men även samhällsrelaterade frågor kring hållbar utveckling och energiproduktion.
– I läroplanen för förskolan finns en uttalad önskan att stärka de naturvetenskapliga ämnena. Samtidigt finns det nu förslag att rikta tydligare fokus mot digital kompetens för barnen i förskolan. Vi som forskare har förstås ett intresse att bidra till detta, säger Andreas Redfors.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell