Gänget där hela världen samarbetar
På Högskolan Kristianstad finns hela jorden representerad, och kursen i grundläggande programmering lär vara den med allra störst spridning. Här finns studenter från samtliga bebodda världsdelar.
Alla världsdelar samlade. Längst fram sitter Kubrom Mulugheta, Eritrea, Muhammed Rami Alnaser, Syrien och Ingemar Lund, USA. Bakom sitter Karl Pedro Adamek Bastos, Brasilien, Jonathon Bisiach, Australien och Matej Zabkar, Slovenien.
Ett litet gäng hänger vid soffgruppen, några andra står och stampar en smula otåligt utanför dörren till salen. Snart ska de in på föreläsning nummer sex inom ämnet grundläggande programmering. Men det som gör just denna kurs speciell, är dess studenter. Gruppen är troligen den mest internationella på hela högskolan.
Kurskamraterna Jonathon Bisiach och Kubrom Mulugheta kommer från vitt skilda håll i världen. Den förste från Australien, den andre från Eritrea. Men deras väg till Högskolan Kristianstad är likartad. Efter ett brett sökande efter engelskspråkiga kurser inom IT, hamnade de båda här.
– Jag var nog förvånad att det var så internationellt. Jag hade kanske förväntat mig en del studenter från Mellanöstern och några andra ställen, men här kommer folk verkligen överallt ifrån. Det är perfekt för oss som läser programmering, att kunna bygga upp kontakter och nätverk i hela världen, menar Kubrom Mulugheta.
En given fråga är om studenterna, genom sin bakgrund, har olika förutsättningar att hänga med i undervisningen. För australiensaren Jonathon Bisiach medför det engelska modersmålet en viss fördel, men båda studenterna är överens om att föreläsningarna ligger på en anpassad nivå där alla kan hänga med.
– Skillnaderna går nog inte att knyta till nationalitet, utan det handlar mer om olika individer, säger Jonathon Bisiach.
Han får medhåll från Andreas Nilsson, adjunkt i datalogi. Denne ser enbart ser fördelar med mångfalden i föreläsningssalen.
– Att ha denna blandning bland studenterna fungerar jättebra – så pass bra att det inte är något jag tänker på i det dagliga arbetet. Visst kan språket ställa till det ibland, när det engelska ordförrådet tryter, men annars är de flesta utmaningarna desamma som för lärare som enbart undervisar i svenska. Som att göra materialet mer tillgängligt, eller att hjälpa studenterna på bästa sätt.
Mindre tävling och mer samarbete
Jonathon Bisiach menar att relationen mellan studenter och lärare är annorlunda, jämfört med i Australien.
– Där sker inte så mycket interaktion, utan en föreläsning går ut på att sitta tyst och lyssna på läraren i två timmar. Här vågar studenterna ställa frågor, och lärarnas dörrar brukar stå öppna om man behöver prata.
Kubrom Mulugheta menar att stämningen bland studenterna också är lite annorlunda i Sverige jämfört med i Eritrea.
– Där tävlar studenterna hela tiden mot varandra och jämför sina prestationer med andra. Här ligger tyngdpunkten snarare på samarbete.
Det bidrar också till att studenterna efterhand lär känna varandra. Både Jonathon och Kubrom berättar om fester, Facebookgrupper och annat samarbete med nyfunna kursare. Detta är också den största fördelen, menar Andreas Nilsson; att studenterna får en möjlighet att lära känna människor från hela världen.
Klockan är kvart över tio och just i dag handlar föreläsningen om några av de datastrukturer som används inom programmering. Andreas Nilsson har redan stolpat upp en del begrepp på whiteboardtavlan. Men han börjar i en helt annan ände:
– Om ni skulle behöva hjälp med exempelvis studieteknik, kan ni vända er till högskolans bibliotek, och Läranderesurscentrum.
Några av studenterna nickar och noterar i sina anteckningsblock.
Text och foto: Kerstin Werman Thornell