Målet: en vårdmodell med patienten i fokus
Allt fler söker hjälp på den psykiatriska akutvårdsmottagningen – och en del av patienterna återkommer gång på gång. Nu arbetar Högskolan Kristianstad och Region Skåne för att ta fram en ny vårdmodell som utgår från patienternas egna behov.
Anita Bengtsson Tops, professor i vårdvetenskap, är ansvarig för projektet som ska resultera i en ny vårdmodell.
Dygnet runt, året om, har den psykiatriska akutvårdsmottagningen på Kristianstad Centralsjukhus öppet. Här står läkare, skötare och sjuksköterskor till förfogande för att möta människor som är i behov av omedelbar psykiatrisk vård.
Skälen till besöken kan vara många: missbruk, psykos, självskadebeteende, depression, ångest. Men en del av patienterna behöver snarare hjälp med sociala problem, som ensamhet, dålig ekonomi och isolering. I dessa fall blir akutmottagningen främst ett ställe där de kan lätta sitt hjärta, och personalen blir en del av det sociala nätverket.
Peter Södergren, verksamhetschef för vuxenpsykiatrin i nordost och sydost, konstaterar att ett fåtal patienter står för en tredjedel av besöken på akutvårdsmottagningen.
– En del har kunnat komma tjugo, tjugofem gånger per år, vilket i förlängningen tar specialiserad och resurskrävande vård i anspråk. Därför har vi förstås börjat fundera över vad vi kan göra för dessa patienter.
För några år sedan tog han kontakt med Högskolan Kristianstad, för att söka samarbete kring dessa frågor. Tillsammans med Anita Bengtsson Tops, professor i vårdvetenskap, har ett storskaligt projekt sjösatts, som inbegriper såväl forskare från högskolan som representanter för Region Skånes psykiatrivård. Syftet är att utveckla en helt ny vårdmodell.
I ett första skede har man kartlagt hela regionen, och därefter utfört djupare studier på Kristianstads akutvårdsmottagning. Ett åttiotal patienter, som ofta besöker mottagningen, har medverkat i intervjuer.
– I min forskning har jag arbetat mycket med brukarinflytande. För mig är det helt självklart att ta vara på kunskaperna inifrån - att de som berörs har inflytande i processen, säger Anita Bengtsson Tops.
Hon och Peter Södergren betonar hur viktigt det är att ställa de där andra frågorna. Att, istället för att fokusera på hälsotillståndet, försöka få en bredare bild av patientens grundläggande behov av mat, pengar eller tak över huvudet. Därefter kan man gå vidare och se vad som ska prioriteras i den kommande vårdmodellen, där såväl regionen som kommunen och andra aktörer kan vara inblandade.
– Jag skulle säga att detta är ett unikt projekt. Tidigare har man försökt kartlägga vilka problem som finns bland dessa patienter, som exempelvis missbruk eller psykiatriska diagnoser. Men denna gång tar vi reda på deras behov, och vad vi kan göra för dem, säger Anita Bengtsson Tops.
Hon ger exempel: En person som har ångest kanske kan få hjälp med andra kontakter ute i samhället, i form av personlig assistens. En person som försöker komma loss från missbruk kanske skulle vara behjälpt av daglig sysselsättning.
– Ofta är det bättre med en insats på lägre nivå, i personens närmiljö. Det handlar inte enbart om att avlasta akutvården utan också, och framför allt, om att brukaren ska få rätt typ av vård. Det skulle vara mycket vunnet för alla parter, säger Anita Bengtsson Tops.
Peter Södergren beskriver projektet som ett fruktbart samarbete mellan verksamhet och forskning, som ger positiva återverkningar både i nuet och framtiden. Om tre eller fyra år hoppas de att vårdmodellen är i fullt bruk.
– Inget är hugget i sten, utan den ska kunna användas på olika håll. Det ska bli spännande att se vad detta projekt leder fram till, säger Anita Bengtsson Tops.
Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Lovisa Wallin