"Vi hämtade halm till sängarna på Näsby gård"

"Under Konung Gustav V Regering Uppfördes Dessa Byggnader För Kungl. Norra Skånskainfanteriregementet. Åren 1917-1921."

Så står det ovanför dörren på kanslihusets fasadvägg och har gjort i 100 år nu. I dag kallas det hus 4 och texten som vittnar om Högskolan Kristianstads föregångare, regementet och militäranläggningen. Ett litet (men avgörande) och minnesvärt steg bakåt i tiden.

Kurt Jeppsson, en av tusentals tjänstgörande som gjorde sin värnplikt här i Kristianstad på I6, besökte Högskolan Kristianstad i början av augusti 2017 efter 63 år. Han föddes den 30 juni 1934 i Båstad och blev inkallad i maj 1954 då han var 20 år gammal. Han tjänstgjorde i ett år och en månad.

Rekryternas uppgift var att bli goda soldater och att bli tränade för krigsberedskap genom löpning, hinderbanor och skytteövningar. När de ryckte in var de 1 050 män som kom i civilkläder och gavs en säck med bland annat uniformer för olika tillfällen samt sängkläder. Däri fanns vapenkostymen, permissionsuniform, grötrocken och en annan uniform. När de reste hem på lördagen hade de uniform på sig för att de skulle representera I6, och det var inte tillåtet att bära vapenuniformen.

Kurt gjorde först mönstring innan inskrivningen då han blev tilldelad I6 i Kristianstad, T4 i Hässleholm, luftvärvning i Malmö eller F10 i Ängelholm. Du kunde även bli tilldelad Karlskrona eller Stockholm. Till F10 från Båstad hade de bara två mil att åka. Många från Båstad ville till Ängelholm då det är nära, men det var få som blev skickade dit. Det var inskrivningsnämnden som bestämde.

– Vi skulle ställa upp i led och det var med hårda röster, rättning vänster och marsch fram. Höger, vänster och att gå i takt, beskriver Kurt, och det verkar som att minnena väcks till liv.

Halm till sängen från Näsby gård

Var och en fick bädda sin säng, den skulle vara perfekt bäddad, sträckt. Och var det så att officeren inte godkände den blev det kompanijour vilket innebar att man fick lämna kompaniet. I sängarna hade man resårer, i vilka de hade halm som de hämtade på Näsby gård för att fylla dem.

– Det var värst första natten när de var porösa för då höll man på att rulla ur sängen, småler han och går vidare. Matsalen var här där ni har bibliotek i dag. De hade en anslagstavla i korridoren där det stod vad alla skulle göra och hur dags de skulle vara uppställda.

Allt detta var i bilens barndom så ofta cyklade de till de här platserna, annars hade man stora droskor där det fick plats sju–åtta personer. Förändringen mellan motordrivna fordon och hästar hade redan skett, men hästarna fanns fortfarande kvar för vissa syften. På A3 fanns inga hästar, och när det skulle harvas skulle Kurt köra två hästar till A3 och spänna dem för harven och harva i ridhuset så ryttarna hade ett mjukt och fint underlag.

– Och det vet jag att hästarna vad glada för, för de hade alltid ork.

Foto från 1937. Dagens hus 20 och en skymt av hus 6.

Hård disciplin och Anders Gernandt 

Efter en månad på regementet blev de tilldelade ett kompani. De var ute och övade på Näsby fält och låg ofta i tält. Det var stränga regler och mycket disciplin men Kurt Jeppsson understryker att han aldrig varit rädd för befälen, utan att han respekterade dem.

– Ja, man fick ju vara snäll, säger han, lite på skoj och lite på allvar.

Kurt kom hit med kamrater från Båstad efter en månads mönstring då alla nya rekryter undersöktes och testades för att se vad de var ämnade för. På grund av ett blåsljud som upptäckts på Kurts hjärta blev han nedklassad till malaj, eller handräckningsvärnpliktig, en titel för de som inte deltog i den vanliga träningen. Han fick välja mellan köket och stallet där han valde hästarna. Hans fru Bodil Jeppsson berättar att det var på grund av hans bakgrund som "bondpåg" och att han alltid haft ett hästintresse.

Kurts uppgift var att ta hand om hästarna; utfodra dem, rykta, och att hålla fint i de stora, öppna ridhusen. Han skulle också serva med sadlar till befälen som ofta kom tidigt på morgonen för att rida. Han minns att de var tre stycken som tjänstgjorde i stallet, där en av dem fick vara vakt var tredje helg då de skulle utfodra hästarna. De andra två Kurt jobbade med hette John Colliander och Bertil Nilsson och deras befäl hette Gösta Juhlin. Kurt framför att han tyckte bra om honom eftersom han var mer en kamrat än ett befäl. Han berättar på sin gamla nordvästklingande skånska att en av hästarna hette Sunny Girl och att de även fick resa utomlands med Anders Gernandt (den senare så kända TV-kommentatorn för hästsport) som tävlade med dem.

– Vi fyra i stallet, vi blev ju som en familj, vi umgicks hela tiden och hade samma arbete. Där fanns också en femte som hade hand om hästarna, fältveterinären Åström som Kurt hjälpte att ta hand om de sjuka hästarna.

– Veterinären tog hand om dem, men vi plåstrade om och fick stryka på salva, och jag vet där var en häst som hade en svullnad här i halsen och där var liksom ett operationsbord där vi välte hästen och så skar de upp en knöl. Men den dog för det var cancer och de hade inte fått bort allt. Den hette Dryad.

I kanslihuset (som i dag är hus 4) fanns allt från generaler till furirer och även de med andra kontorsjobb. De tjänstgörande fick betalt 1 krona och 50 öre om dagen och fick 15 kronor i lön var tionde dag. De fick frukost, lunch och middag på Marketenteriet (dagens reception och café), eller Markan som alla kallade det. Kurt medger att det inte alltid var särskilt god mat.

– Men någon gång fick vi rimmad oxbringa, det var finaste vi fick, också fanns det kaffe att köpa om man hade råd, ler Kurt.

Kristianstads regemente I6: Marketenteriet 1937 som är bibliotek.2017.

Kamraterna från Båstad samlades ofta om kvällarna på Markan, men annars var de utspridda över olika kompanier. De arbetade hela veckan, men åkte hem med buss eller tåg efter lördag lunch och var tvungna att komma tillbaka igen klockan 21.00 på söndagen. Det vanligaste var att tjänstgöra i nio månader innan nya rekryter skickades in.

– Man behövde inte anmäla sig när man skulle hem, men när man kom igen på söndagkvällen kom man igenom vakttältet då ... där var något slags information. Det var noga att inte någon obehörig kom in, återberättar Kurt.

Klockan sex på morgonen kom dagofficeren gående genom de långa korridorerna och öppnade logementen där de sov och väckte dem. Kurt sov i det som nu är hus 15.

– Officeren kom tillbaka för att se så att alla var uppe och om de inte var det blev de bestraffade, förklarar Kurt.

Bestraffningen bestod av att de inte fick åka hem helgen därpå och att de fick stanna på sitt rum, och Kurt försäkrar at det inte var någon större förseelse, men att det fanns fängelse för mer allvarliga regelbrytningar.

Efter sina 13 månader i Kristianstad återvände Kurt till Båstad där han så småningom tog över gården i byn Mäsinge.

– Också gifte jag mig med henne, skrattar han och gör en gest mot Bodil.

Kurt och Bodil träffades på dansbanan i Grevieparken där de dansade till orkestrerar och artister som Ingmar Nordström, Östen Warnerbring och Bertil Boo. De gifte sig 1963.

Text och foto: Wictoria Larsson, juniorkommunikatör

Kurt Jeppsson framför gamla kanslihuset, som byggdes för exakt 100 år sedan.

Bildkällor till äldre foton:
www.abm.se/leopolds
www.kristianstadvykort.se