Att använda tolk inom barnhälsovården – en lärorik utmaning

Elissa Rifais magisteruppsats har publicerats i tidskriften Public Health Nursing.

”Jag kan nästan tala med mamman öga mot öga och tolken är som min andra röst” säger en sjuksköterska inom barnhälsovården som använder tolk i mötet med arabisktalande förstföderskor. Men BHV-sjuksköterskor berättar också om svårigheter som uppstått när de använt tolk: ”Jag observerar mamman hela tiden, och om jag märker att hon inte är bekväm med tolken, så bokar jag så klart ett nytt samtal med en ny tolk”.

Elissa Rifai valde att skriva sin magisteruppsats om tolkanvändning inom barnhälsovården när hon läste till distriktssköterska vid Högskolan Kristianstad. Hon intervjuade erfarna BHV-sjuksköterskor, och uppsatsen är nu publicerad som en vetenskaplig artikel i tidskriften Public Health Nursing.

– I mitt arbete som sjuksköterska reflekterade jag mycket över vad som händer när människor med andra språk än svenska ska kommunicera med vårdpersonalen, och jag fick stor respekt för hur vårdpersonal gör sitt bästa för att överbrygga språk- och kulturbarriärer, berättar Elissa.

Att använda tolk är ett fantastiskt och nödvändigt redskap, men hon har också varit med om tokiga situationer där hon inte alltid vetat om och hur hon skulle gå emellan när hon märkt att det blivit missförstånd.

ؘ– Jag talar och förstår vardaglig arabiska eftersom mina föräldrar kommer från Libanon, men jag har begränsade kunskaper i skriftspråket, och svenska är det språk jag använder professionellt i mitt arbete som distriktssköterska. Men jag blir ofta tillfrågad om jag kan gå in som tolk, vilket är problematiskt. Att vara tolk är ett eget yrke som kräver gedigna och specifika kunskaper i båda språken, förklarar Elissa.

Resultatet av hennes studie visar att BHV-sjuksköterskorna bättre förstår de arabisktalande mödrarnas situation med hjälp av tolk, och BHV-sjuksköterskorna uttryckte också stor respekt för tolkarnas kompetens.

– Tack vare tolken kunde BHV-sjuksköterskorna identifiera potentiella problem i ett tidigt skede, och kunde då sätta in rätt stöd. Detta gav i sin tur möjlighet att bygga en långvarig relation, berättar Elissa.

Vidare visade resultatet att tolken bidrog till tillit mellan BHV-sjuksköterskan och den arabisktalande mamman, i synnerhet när det fanns möjlighet att boka samma tolk vid upprepade tillfällen.

Två sidor av samma mynt

Samtliga BHV-sjuksköterskor hade dock också erfarenheter av störande moment i användandet av tolk. De berättade om tolkar med bristfälliga språkkunskaper eller med ett oprofessionellt beteende. Tolken kunde exempelvis vara oengagerad, titta på klockan eller sin telefon, sucka eller vara ofokuserad.

– BHV-sjuksköterskorna beskrev att dessa störande element påverkade samtalet mellan dem själva och mamman, förklarar Elissa. Några BHV-sjuksköterskor hade också erfarenhet av att tolken inte översatte korrekt, eller att tolken på eget bevåg besvarade frågor eller gav mammorna egna råd.

Ibland noterade BHV-sjuksköterskan också att tolken talade en lång stund med mamman, men enbart översatte delar av detta till BHV-sjuksköterskan. Sjuksköterskan kommenterade då detta och bad tolken att översätta ordagrant det som sägs. Hjälpte inte detta valde man att boka annan tolk till nästa tillfälle.

Kammarkollegiet auktoriserar tolkar i Sverige, och de auktoriserar även speciell kompetens för sjukvårdstolkar. Men tolk i Sverige är ingen skyddad yrkestitel, vilket innebär att tolken inte måste vara auktoriserad. Efterfrågan inom vissa språk  kan vara större än tillgången på auktoriserade tolkar, och därför varierar kompetensen bland de tolkar som används inom hälso- och sjukvården.

– Även om de flesta tolkar är högst kompetenta och är ovärderliga redskap i hälso- och sjukvården, så är det viktigt att rapportera missförhållanden. Bristfällig tolkning kan annars leda till missar i vården, poängterar Elissa.

– Alla sjuksköterskor kommer sannolikt att använda tolk i sitt arbete, och därför är det rimligt att undervisning om hur man använder tolk på bästa sätt bör ingå i såväl grund- som specialistutbildningen.

Text: Pernilla Garmy och Fabian Rimfors
Foto: Privat