Jag prövas ständigt i mitt ledarskap

Christel Jönsson hälsar till höger och vänster när vi går genom rådhusets ljusa och luftiga entréplan. För drygt tre år sedan tog hon över posten som kommunens högsta tjänsteman, och sedan dess har hon sett till att lära känna sina medarbetare.

Ofta lämnar hon rådhuset för att besöka ishallen, hamnen eller återvinningscentralen. Ibland har hon tilldelats handfasta uppgifter, som att testköra ismaskinen eller vara med vid sophämtningen.

– Jag försöker vara ute så mycket som möjligt och har aldrig varit rädd för att prova saker …

Därför känns det ganska logiskt när hon sätter sig ner och berättar om barndomsdrömmen under uppväxten i Viby – att få träffa folk, vara med där det hände, se sammanhang.

– Och så var jag fascinerad av sjukhusmiljö. Kanske för att min mamma var vårdbiträde och berättade om hur hon fick möta och hjälpa människor. Så det var självklart att jag skulle bli undersköterska.

Efter utbildningen på Milnerskolan i Kristianstad fick hon en tjänst som biträdande nattföreståndare på ett äldreboende. Efter ett par år växlade hon över till arbete på sjukhuset.

Som trettioåring bestämde hon sig för att gå vidare, och studera till sjuksköterska. Men först satte hon sig och skrev ett brev till landstingsfullmäktige, där hon talade sig varm för att erfarna undersköterskor skulle få ekonomiskt bidrag till vidareutbildningen för att slippa studielån.

– Och de gick med på det! Jag är fortfarande rätt stolt över detta, säger hon.

Men fixad finansiering kunde hon skriva in sig som student på Högskolan Kristianstad hösten 1989.

– För min del var det självklart att välja högskolan eftersom den hade ett gott rykte. Jag hade dessutom två små barn och kunde inte pendla några längre sträckor. Så detta passade bäst i livshjulet.

Hon beskriver det som ”en fantastiskt rolig tid”. Men också intensivt pluggande, då hon satt sena kvällar och plöjde böcker om fysiologi, anatomi och omvårdnad.

Brevet till sig själv

En av de allra första uppgifterna på högskolan, var att skriva ett brev till sig själv i framtiden.

– Jag skrev att jag ville bli en ledare som aldrig värderade människor utifrån de val de gjorde, utan som i stället visade respekt och stöttning. Det är också något jag försökt hålla fast vid.

Själv valde hon, till skillnad från många av klasskamraterna, att arbeta som sjuksköterska inom den dåvarande långvården.

– Det ångrar jag inte. Jag kom nära människorna och fick följa dem i vardagen.

I samband med ädelreformen vid 90-talets början blev Christel Jönsson ombedd att utbilda personal i diabetes-och kontinensvård. Detta skulle så småningom öppna upp för en mångårig yrkesbana i olika ledarpositioner. Först på vårdhemmet Axeltorp, och därefter som områdeschef och verksamhetschef inom Kristianstads kommun.

Efter några år som förvaltningschef i Karlshamn och kommundirektör i Ystad blev hon, våren 2015, tillfrågad om hon kunde ta över posten som kommundirektör i hemkommunen Kristianstad. Hon tvekade inte en sekund.

– Det är verkligen en ynnest. Nästan varje dag tänker jag på hur lyckligt lottad jag är, som har ett så givande jobb.

Det betyder inte att det varit okomplicerat. Den första tiden fick hon brottas med en mängd svåra frågor, däribland en efterfrågad omorganisation. Ett av de stora arbetena blev sedan att ta fram en strategisk färdplan för de kommande åren.

– Jag prövas ständigt i mitt ledarskap. Det gäller att leverera, och se till att det blir verkstad och inte bara en pappersprodukt.

Våren 2018 handlar mycket om samhällsplanering, investeringar, infrastruktur.  Men Högskolan Kristianstad har också en viktig plats i kommundirektörens agenda.

– Det är definitivt ett varumärke för kommunen, som står för attraktionskraft och utveckling, och som vi är stolta över. Högskolan är en viktig del i den helhet som är Kristianstad. Utan den delen – ingen helhet.

Namn: Christel Jönsson
Ålder: 59 år
Bor: I Åhus
Familj: Make, två barn, fem barnbarn
Gör: Arbetar som kommundirektör i Kristianstad
Intressen: Golf och jakt

Text och foto: Kerstin Weman Thornell