Nätkurs om ätande uppskattas av vårdpersonal
För ett år sedan presenterades en nätutbildning för att sprida kunskap om hur undernäring förebyggs och behandlas. Men hur har den fungerat i praktiken, bland personal och patienter? Det ville Albert Westergren och hans kollegor ta reda på.
– Detta är faktiskt ett av de roligaste projekt jag jobbat med. Både för att det var en blandad forskningsgrupp, och för att vi kom nära personalen ute i verksamheterna, säger Albert Westergren, professor i omvårdad.
Ända sedan Albert Westergren själv utbildade sig till sjuksköterska, och fick arbete på en medicinsk avdelning, har frågor kring ätande och nutrition intresserat honom.
– Även om det gått snart tre decennier så tar arbetet med ätande och näring aldrig slut. Detta är kunskaper som måste underhållas och uppdateras, säger han.
Så även hos personalen ute i verksamheterna. Sedan ett år tillbaka har de chansen att följa en entimmesutbildning via nätet, framtagen vid Högskolan Kristianstad, som hjälper dem att bedöma och behandla undernäring hos patienter.
– Vi vet att den används och får ofta förfrågningar, säger Albert Westergren, som själv varit drivande i projektet.
Han har dock velat undersöka vilken nytta nätutbildningen faktiskt haft i praktiken. Därför har en tvärvetenskaplig grupp, bestående av dietister, sjuksköterskor, webbutvecklare och folkhälsovetare, gått till botten med frågan.
– Det vanliga sättet att utvärdera ett projekt är att använda "hårda resultat". Man tar exempelvis fram siffror på hur många som genomgått en behandling. Men här valde vi en annan väg, för att få svar på hur personalen själva upplevde nätutbildningen.
Fyra fokusgrupper resonerade sig fram till en lång rad påståenden om utbildningen och dess praktiska betydelse, och därefter fick en större grupp vårdpersonal gradera dessa efter hur viktiga de var. Snart uppstod ett mönster, där begrepp som kvalitetsförbättring, personcentrerad vård och patientsäkerhet var särskilt framträdande.
– Det pratas mycket om kvalitetssäkring inom vården, och studien visar att nätutbildningen har kunnat bidra till detta. Bland annat genom att upprätta rutiner kring hur man upptäcker undernäring och när man rapporterar till dietisten.
Studien visar också hur viktigt det är att ge utrymme åt kunskapsutveckling ute i verksamheterna, menar Albert Westergren.
– Det hjälper inte att skicka en person på utbildning och förvänta sig att detta ska förändra hela verksamheten. Alla i personalen måste involveras, och skaffa en samsyn kring vad som ska göras. Och här kan även en kortfattad och koncentrerad nätutbildning ge stora effekter. Därför är den väl värd att satsa på.
Efter den timmeslånga utbildningen bör arbetet fortsätta gemensamt inom personalgruppen.
– Det är förstås önskvärt att de tar sig tid att sitta ner och diskutera tillsammans hur de i fortsättningen ska förbättra verksamheten och arbeta kring nutritionsfrågor.
Fotnot: Studien är utförd av Albert Westergren, Ellinor Edfors, Erika Norberg, Anna Stubbendorff, Gita Hedin, Martin Wetterstrand, Scott Rosas och Peter Hagell och är publicerad i tidskriften CIN: Computers, Informatics, Nursing.
Text och bild: Kerstin Weman Thorell