Selma Lagerlöfs okända tid i Italien lär oss om fördomar

Selma Lagerlöfs roman Antikrists mirakler avslöjar en hel del om våra fördomar om fördomar. 

Året är 1895 och den svenska författarnykomlingen bakom Gösta Berlings saga är på väg mot Sicilien tillsammans med sin väninna och författarkollega Sophie Elkan. De gör en "grand tour", alltså en bildningsresa i Europa som Selma Lagerlöf hoppas ska utmynna i en laddad uppföljare till hennes succédebut om Gösta Berling fyra år tidigare. Selma är fortfarande en lärarinna och den kända författaren av de två är reskamraten Sophie. Färden går med tåg, ångbåt, häst och vagn. Emellanåt till och med på åsna och i bärstol, och i det nya stinkande fordonet automobil. Väldigt långt från Mårbacka och Jerusalem, och den gängse sinnebilden av vår värmländska Selma Lagerlöf.

– Den här sortens resor blev populära bland de bättre bemedlade efter Göthes italienska resa, men Selma Lagerlöf och Sophie Elkan var snarare inspirerade av Fredrika Bremer och den tidens återupptäckt av renässansen handlade mer om den egna tidens liberalism och individualism än om den faktiska renässansen. Också Selma och Sophie var på jakt efter de nya idéerna och trenderna, berättar Anna Smedberg Bondesson, universitetslektor i litteraturvetenskap vid Högskolan Kristianstad och aktuell med boken Gösta Berling på La Scala – Selma Lagerlöf och Italien.

Den italienska bildningsresan varade från oktober 1895 till juli 1896 och resulterade ett år senare i uppföljarromanen Antikrists mirakler som utspelar sig på Sicilien.

– Man brukar säga att uppföljaren är den känsliga tvåan, som är svår att skriva för att så mycket står på spel. Det är då du ska bevisa att du är en författare och inte bara en "one hit wonder". Selmas uppföljare floppade fullständigt, så det är nästan ingen som har läst den. Just därför förknippar vi inte Selma Lagerlöf med Italien, förklarar Anna.

När vi vänder på perspektiven – en gång till

Varken Selma eller hennes romaner är dock huvudfokus för Anna Smedberg Bondesson. För henne är relationen Sverige–Italien det mest intressanta; den nordeuropeiska drömmen om Sydeuropa bryts mot sydeuropeiska föreställningar om Nordeuropa.

– Selma Lagerlöf var inte ett mål i sig utan hon och hennes italienska resa passade mina syften väldigt väl och blev ett bra redskap för att utforska kontrasterna mellan motpolerna Sverige och Italien. Vi exotiserar varandra och genom att vända på perspektiven kan dessa extremer mötas på mitten och undvika att fastna i klichéerna, berättar Anna.

– Det finns inga fördomar som är så starka som de fördomar vi har om andras fördomar, fortsätter Anna entusiastiskt.

När operan om Gösta Berling, Kavaljererna på Ekeby, sattes upp i Stockholm tre år efter sin urpremiär på La Scala i Italien, i samband med Selma Lagerlöfs 70-årsdag, ställdes fördomarna på sin spets.

– Det blev panik i Sverige eftersom operan ansågs exotisera det nordiska för mycket för en svensk publik. "Hur ska vi återföra Gösta Berling till de värmländska skogarna?" frågade man sig och ansåg att han hade blivit bortrövad av italienarna.

Samtidigt frågade sig den svenske tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger, och många andra, varför inte han hade fått äran att skapa en riktigt svensk opera i mer nationalromantisk anda. Men gjort var gjort och i stället blev den svenska versionen klichén i sammanhanget.

– Den italienska operan var egentligen mycket mer kongenial med boken. I den svenska versionen försökte de till varje pris få in känslan av Värmland och Sverige. Så när vi åter vänder på perspektivet och föreställer oss att en italienare hade gjort den svenska versionen, då skulle den verkligen ha blivit anklagad för att vara en vykortskliché, förklarar Anna.

Det är denna sorts fördomar om fördomar som intresserar Anna Smedberg Bondesson, och som exemplifierar varför det är så viktigt att inte fastna i fördomar.

– Jag försöker väva in en personlig tråd i texten, som bland annat handlar om vikten av mänskliga möten. Jag använder olika metaforer, som att vi ska skapa olika kreativa mellanrum där vi låter varandra mötas utan att fastna i föreställningar om varandra.

Byn Castemola på Sicilien blev omslag för boken. Foto: Anna Smedberg Bondesson

Författaren med Vesuvius i fonden under en av hennes resor till Italien.

Trött på Italien

Anna har studerat och bott i Italien i flera omgångar, ända sedan tonåren , och det var efter en av dessa tidiga resor som hon bestämde sig för att tränga in i den italienska kulturen på riktigt.

– Jag var så trött på Italien, men samtidigt kände jag att jag inte kan låta det stanna där. Jag ville inte gå resten av livet och tycka att "Italien är skit", skrattar Anna. Jag måste gå till botten med detta. Varför tycker jag så här? Vad är det jag inte förstår?

– Det var då jag började läsa italienska och tränga in i deras litteraturhistoria, och sakta men säkert kom jag förbi de förenklade schablonerna och hittade nyanserna och facetterna av det italienska samhället.

Av olika anledningar gled ändå Anna så småningom över till ett fokus på svensk litteraturhistoria. Efter ett antal år med svensk lyrik kände Anna att hon ville få in den italienska ådran i sitt arbete igen.

– Min relation till Italien är ju en kunskap som jag vill ta in och använda, så när jag hittade ingången med Selma Lagerlöf och Sicilien kände jag att jag hittat rätt. Där finns historiska, politiska, och idéhistoriska skärningspunkter som är mycket spännande.

– Få tidsepoker är så spännande som förra sekelskiftet. Det är ett kraftfält både politiskt och ideologiskt med otroligt många saker som möts och exploderar. Selma och Sophie reste ju ner till Italien i en tid av krig, uppror och fattigdom.

Kontexten formar översättningen

Resultatet av resan, det vill säga Antikrists mirakler blev som sagt en flopp och enligt Anna är det inte så konstigt eftersom den saknar det "Lagerlöfska drivet" som suger in läsaren i berättelsen.

– Romanen vill för mycket och är en typisk idéroman som försöker väva in socialism, liberalism och kristendom. Och det är detta som gör den så intressant för mig, utvecklar Anna.

Anna Smedberg Bondessons bok är indelad i tre delar. Den första heter Etna på svenska och skildrar den svenska romanen som utspelar sig på Sicilien. I den andra delen, Kebnekaise på italienska, vänder Anna på perspektiven, det är här hon utforskar hur det italienska mottagandet av Selma Lagerlöf ser ut.

– Vad händer med Nils Holgersson när han blir italiensk? Hur fungerar han som text, när han inte bara flyger runt i Sverige, utan runt jordklotet och möter olika kulturer? Och hur speglar detta omvärldens fördomar om vad det svenska är? frågar Anna retoriskt.

– I en översättning till italienska från 1928 blir förordet ganska fascistiskt och förvandlas till en lovsång för "ländernas land Italien". Översättningar blir ju alltid väldigt präglade av den kontext de sätts in i, för de ska ju anpassa sig till sina nya villkor.

I översättningsveteskap studeras just översättning och tolkning. I den historiska backspegeln blir det ofta väldigt tydligt vilka agendor som präglat översättningarna, menar Anna. Varför en bok blivit översatt och för vem blir synliggjort när de flyttas från en kontext till en annan.

Fyndet som visar att Selma skippade kannibalismen

Alla forskare strävar efter att göra ett fynd. I Annas fall inträffade det en dag när hon satt på Kungliga Biblioteket i Stockholm och plöjde igenom de 25 band som utgör Biblioteca delle tradizioni popolari siciliane. Ett slags encyklopedi över skrock, sägner och folkliv författade i slutet av 1800-talet av folklivsforskaren Giuseppe Pitrè.

– Jag hade läst i sekundärlitteratur att Selma Lagerlöf hade utgått från en sägen som hon hade använt i Antikrists mirakler; när det rådde hungersnöd på jorden skulle Antikrist komma och ge bröd åt det fattiga, varpå han blev populär, och vilket så småningom ledde till världens fördärv. Detta kopplar Selma till socialismen, berättar Anna.

– Denna legend om Antikrist har ingen hittat förut, men den hittade jag. Jag visste att den skulle finnas någonstans bland de 25 banden och det var en otrolig känsla när jag väl gjorde det, säger Anna. Och den var mycket värre än i Selmas bok, där hon utelämnade kannibalismen som utvecklades i kölvattnet av hungersnöden.

Text: Fabian Rimfors

Anna Smedberg Bondesson, författare och universitetslektor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Högskolan Kristianstad.