Toy Imagine – ett modigt kliv utanför den akademiska boxen
För blivande sjuksköterskor vid Högskolan Kristianstad är Toy Imagine numera ett lika etablerat som uppskattat inslag i utbildningen. Universitetslektor och idékläckare Pia Petersson berättar om hur det gick till, när en traditionell inlämningsuppgift förvandlades till två dagar fyllda med innovation och passion.
Problem och utmaningar är temat för förmiddagens diskussion. Gruppen som studenterna Bengt Schale och Angelica Hansson arbetar i har redan skrivit ner flera frågeställningar.
Kreativiteten – är den mätbar? Ja, enligt innovationsrådgivare Johan Müllern-Aspegren kan den beräknas utifrån hur många frågor som ställs, och hur många skratt som hörs under tiden.
– Så våga ställa de där frågorna även om de verkar korkade, säger han och ser ut över ett hundratal sjuksköterskestudenter i Krinovas stora sal.
Denna uppmaning får de med sig när de, under förmiddagen, ska sitta i grupper och spåna fram vilka problem och utmaningar de stött på inom vården.
Från inlämningsuppgift till innovation
Toy Imagine arrangeras för fjärde gången och studenterna är ganska införstådda i vad som förväntas. Men det som idag är ett beprövat och inarbetat koncept var egentligen inte alls självklart till en början, berättar Pia Petersson, som är universitetslektor i omvårdnad och examinator på kursen som innefattar Toy Imagine.
Projektet föddes på hög höjd. Det var i början av december 2016 och Pia Petersson befann sig uppe i luften, i ett flygplan på väg till en konferens i Bryssel. I stolen bredvid satt Johan Müllern-Aspegren, som skulle till samma destination.
Pia Petersson började prata om kursen i ledarskap och förbättringskunskap som hon höll för sjuksköterskestudenterna. Temat var visserligen bra och angeläget, men kursen var ack så traditionell i sitt upplägg. Det blev ännu en skriftlig inlämningsuppgift, bland många andra.
– Jag minns att Johan sa: ”Men titta här! Vad tycker du om detta?”, och så presenterade han Toy Imagine-konceptet.
Detta går ut på att låta studenterna delta i en tvådagarskonferens fylld med föreläsningar och workshops. Mot slutet presenterar studenterna gruppvis en egen innovation inför en utomstående jury.
– Plötsligt föll allt på plats! Att byta ut en vanlig inlämningsuppgift mot ”real life” – det kändes roligt, annorlunda och helt klockrent. På detta sätt skulle studenterna ta sig utanför den akademiska boxen, träffa människor från andra fält och själva tvingas få i gång tänket.
De satte planerna i verket och redan under vårterminen 2017 erbjöds sjuksköterskestudenterna att prova på Toy Imagine-konceptet i kursen ”Omvårdnad med inriktning mot sjuksköterskans yrkesutövning”.
– Det var snabba puckar som gällde, och de flesta studenter hakade på.
Vid första tillfället, i början av mars 2017, samlades nästan hundra studenter i Krinovas konferenssal. Ett krav får att få godkänt på kursen var närvaro och aktivitet från deltagarnas sida. Och de var inte nödbedda. Efter att ha fått peppande tips och tankar från utomstående föreläsare började det bubbla i smågrupperna runt borden.
– Det riktigt sjöd av energi, och det var fascinerande för oss lärare som satt och lyssnade. För studenterna gällde det att tänka fritt och inte lägga band på sig. Och vi lärare fick inte komma och säga: ”Det där har vi gjort femton gånger förut”.
Mot slutet av andra dagen fick studenterna gruppvis kliva upp på scenen och presentera sina innovationer. En del var idéburna medan andra var mer konkreta.
– En grupp föreslog ljudisolerade väggar som kunde hissas ner från taket för att skärma av patienternas sängar. En annan presenterade en venkateter som kunde skifta färg, och därmed varna för infektioner.
Men, betonar Pia Petersson, det handlar inte om att ta fram en färdigförpackad uppfinning, utan om att få igång själva tänket. Vilket tycks ha fallit väl ut – åtminstone enligt de utvärderingar som gjorts bland studenterna: ”Spännande”, ”Utvecklande”, ”Öppnade upp synen för problem och lösningar”. Eller, som någon sammanfattade det: ”Detta var nog ett av de mest givande momenten sen vi började programmet”.
– Men de brukar jobba så intensivt att de är helt slut efter de här två dagarna …
De flesta sjuksköterskor kommer att hamna i en organisation som rullar på som den alltid gjort, och det är lätt att bli en del av den kulturen. Men om vi under utbildningen kan ge dem praktiska verktyg för att tänka utanför boxen så har vi kommit en bra bit på väg, menar Pia Petersson.
Utveckling för både individ och verksamhet
Efter snart två år med Toy Imagine kan Pia Petersson konstatera att det inte bara blivit en kick för studenterna, utan att det också gett mersmak bland lärarna. Just nu finns planer på att ett gäng lärare ska erbjudas en kurs på temat innovation och entreprenörskap, för att sedan bli ambassadörer på högskolan.
Men de främsta ambassadörerna är förstås studenterna själva, som förhoppningsvis bär med sig tankesättet och erfarenheten från ToY Imagine, när de så småningom ger sig ut i yrkeslivet.
– Den verklighet som sjuksköterskorna möter i dag är ofta styrd av regler och ekonomi, vilket gör att deras handlingsutrymme kan te sig ganska begränsat. Men desto viktigare att snarare betrakta omgivningen som en boxningsring där banden, som består av rutiner och riktlinjer, faktiskt kan tänjas. Genom att ställa frågorna: Kan jag göra något här? Något annorlunda, som funkar bättre? utvecklar de både sig själva och verksamheten. Och det gäller inte bara inom vården, utan inom alla yrken.
Denna förmiddag tycks studenterna vara mer än redo att tänja på gränserna. Pilar och streck dras över papper. Frågor ställs. Skratt hörs.
En snabb tjuvlyssning hos en av grupperna avslöjar att de diskuterar allt från dokumentationsbördan hos vårdpersonalen, till problemet med bakteriefyllda plasthandskar.
– Innovation består ju av många olika steg. Samarbete, finansiering, produktutveckling … Det är inget man lär sig på ett par dagar. Däremot är det bra att skapa en medvetenhet om att vi faktiskt kan vara delaktiga, och en insikt att man inte behöver vara rädd för förändring, säger studenten Bengt Schale.
Han får medhåll från kurskamraten Angelica Hansson:
– Ämnet förbättringsarbete är angeläget, och jag tycker att föreläsarna hittills varit bra på att förklara vad det handlar om. Jag ser fram emot imorgon eftermiddag, när vi får dela med oss av det vi kommit fram till!
Text och foto: Kerstin Weman Thormell