"Ett träd behöver en god jordmån för att kunna bära frukt"

Åldern är så mycket mer än bara en siffra. Det menar professor Kerstin Nilsson, som hoppas att arbetslivet ska bli mer öppet och mottagligt för äldre medarbetare.

Ett träd behöver en god jordmån för att kunna bära frukt. På en arbetsplats kan den goda myllan bestå av meningsfulla arbetsuppgifter, lagom arbetsfördelning och stöttande chefer och kollegor - saker i vardagen som gör att medarbetaren faktiskt känner lust att gå till jobbet på morgonen.

Kerstin Nilsson är nyutnämnd professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad, och just arbetsmiljön är ett ämne som ständigt återkommer i hennes forskning.

– Vi tillbringar ju en stor del av vårt liv på arbetsplatsen. Att försöka förebygga ohälsa inom arbetslivet är viktigt för både samhället och den enskilda individen.

Själv började hon sitt yrkesliv inom vården, som undersköterska och barnsköterska på sjukhuset i Lund.

– Jag var bland annat på onkologen och på öron-näsa-hals och var hela tiden intresserad av hur det såg ut på de olika arbetsplatserna och avdelningarna.

Så småningom studerade hon vidare på det folkhälsovetenskapliga programmet och efter magisterexamen blev hon anställd på Försäkringskassan. Detta var under en period då långtidssjukskrivningarna ökade markant och uppgiften blev att titta närmare på de bakomliggande orsakerna.

– De som blev sjukskrivna redan vid 35 skulle ha små möjligheter att fortsätta arbeta ända till 65. Detta begrep man också på Arbetsmiljöverket, som hörde av sig och frågade om jag ville delta i ett projekt för att kartlägga äldre medarbetares arbetsvilja och -förmåga. Detta har ju blivit en allt hetare fråga på senare tid, men 2003 var vi väldigt tidigt ute.

Projektet resulterade i rapporten Förlängt arbetsliv som alternativ till pensionsavgång, vilket också blev startskottet för Kerstin Nilssons vidare forskning kring arbete och åldrande. Under åren har hon utvecklat en teoretisk modell som fått namnet swAge, som visar hur arbetslivet kan bli mer hållbart för äldre medarbetare.

– Hittills har man mest pratat om den biologiska åldern; hur många gånger man firat sin födelsedag. Detta har också blivit utgångspunkten för pensionssystemets uppbyggnad.

Genom åren har hon dock mött en mängd personer för vilka siffran i födelseattesten varit mindre relevant. En del som haft slitsamma arbeten och velat checka ut så snart siffrorna i det orangea kuvertet gjort detta möjligt. Andra har fortsatt gå till jobbet med lätta steg vid 70 fyllda.

– Jag träffade en egenföretagare som drabbats av cancer vid 65. Han såg till att få sina arbetspärmar till sjuksängen, och han hävdade att jobbet gjorde att han faktiskt överlevde sjukdomen.

Det finns flera faktorer som påverkar viljan och förmågan att fortsätta arbeta. Den fysiska och mentala arbetsmiljön vägs samman med ekonomin, den sociala gemenskapen och stimulansen från de konkreta arbetsuppgifterna. Vad som sedan blir tungan på vågen skiftar mellan olika personer och arbetsplatser.

– I en del yrken är det förstås svårt att bli äldre, om sämre syn, hörsel och reaktionsförmåga riskerar att leda till arbetsplatsolyckor. På andra ställen är de fysiska kraven inte alls lika påtagliga. Som här på högskolan, där det kan finnas förutsättningar att stanna till hög ålder.

En av Kerstin Nilssons undersökningar visar att nästan hälften av de tillfrågade arbetstagarna kunde arbeta fram till 65, men bara 22 procent ville stanna kvar så länge.

– Det kan vara stor skillnad mellan att inte ha förmågan att arbeta vidare, och att inte längre ha lust att gå dit.

I det senare fallet har omgivningens attityder och bemötande stor betydelse. Den som blir inkluderad och lyssnad på, och som tilldelas meningsfulla arbetsuppgifter, känner sig mer motiverad att fortsätta arbeta. Med swAgemodellen hoppas Kerstin Nilsson kunna dela kunskapen om hur vi skapar ett hållbart arbetsliv. Hon har bland annat presenterat modellen för arbetsmiljöinspektörerna runtom i landet.

– Jag hoppas att detta tankesätt sprider sig. Då kommer vi kanske släppa uppfattningen om att anställda har en "sista förbrukningsdag" och att den obönhörligen infaller vid 65. Precis som man nu gör med mat – och byter ut märkningen "bäst före" till "minst hållbar till".

Text: Kerstin Weman Thornell