"Jag har valt att utmana mig själv"

”Jag kan inte tänka mig någon bättre plats att jobba på. Självklart finns det många utmaningar, men också så mycket som är bra här”, säger Jacob von Post, landskapsvetaren som blivit samhällsbyggnadschef i Höganäs.

På skrivbordet i Jacob von Posts kontorsrum ligger en handfull flygfoton över Höganäs centrum. Han plockar upp dem, pekar och berättar:

– Här ser du ... Där ska vi bygga nästa etapp. Detta område ska förtätas. Och där är Storgatan, som ska bli mer som en stadsgata.

Som chef över samhällsbyggnadsförvaltningen har han många tankar och planer för hur staden och kommunen ska utformas. En del är redan förverkligade. Genom fönstret syns den nya busshållplatsen med en rejäl kullerstensbelagd vändplats för bussarna.

– Det är fantastiskt, att verkligen kunna se resultaten av det man jobbar med, konstaterar han.

I dag är hans arbete till största del planerande och framåtblickande. Men under barndomen var det snarare historien som fyllde hans tankar. Som liten drömde han om att bli arkeolog för att få gräva i jorden och upptäcka spår från flydda tider.

– Men det var ingen realistisk plan. I verkligheten blev det ekonomisk linje på gymnasiet i Klippan och därefter arbete på ett lager.

Under tonåren hade intresset för fotografering vuxit sig allt starkare och kameran blev en ständig följeslagare. Efter en rundringning till olika reklambyråer fick han napp i Helsingborg.

– Där upptäckte jag hur vansinnigt roligt det var att jobba med reklamfoto. Det hände mycket i branschen under 90-talet, med en snabb utveckling och digitalisering.

Under femton år hann han starta en egen framgångsrik firma och arbetade med såväl fotografering som reklamradio och reklamfilm. Han minns tydligt det ögonblick, då eftertanken tog över. Han hade uppdrag att fotografera i ett kylslaget serverrum på ett företag i Helsingborg.

– Nio av tio uppdrag var just sådana. Inget annorlunda eller spännande, utan mest rutin. Jag tänkte: när jag är femtio år, vill jag fortfarande stå i ett iskallt serverrum och ta bilder?

Svaret var nej. Jacob von Post insåg att han nog skulle byta bana i livet. Och han visste att det måste gå via skolbänken.

– Jag var 35 år och hade sambo och barn, och många frågor dök upp. Skulle vi klara det ekonomiskt? Skulle vi få ihop vardagen?

Det fanns många skäl till att hålla fast vid det gamla och invanda – och ändå bestämde han sig för att våga ta steget. Tanken var att studera till lärare i historia och engelska, och Högskolan Kristianstad verkade ha lämplig utbildning. Men just som han skulle skicka in ansökan föll blicken på en annan utbildning i katalogen: Landskapsvetare.

– Jag såg att den innehöll alla de ämnen jag var intresserad av; historia, geografi, geologi … och första kursen var arkeologi, som jag ju varit nyfiken på redan som barn.

Visst fanns det farhågor att han, som började närma sig medelåldern, inte skulle passa in i klassen eller hänga med i studietempot. Men när han väl kom till högskolan insåg han att oron var obefogad.

– Gruppen hade väldigt stor åldersspridning och alla hade olika bakgrund. Tack vare många praktiska övningar och exkursioner blev vi en tajt gemenskap. Själva pluggandet blev också enklare än jag trott. Det var ju otroligt intressanta ämnen och bra föreläsare, så det gav sig själv.

Under studietiden fick han upp ögonen för GIS (Geografiskt Informationssystem) som kom att bli ett av hans viktigaste verktyg i det fortsatta yrkeslivet.

– Med GIS kan man använda sina kunskaper i alla de andra ”ologi-ämnena”, och se till att de verkligen kommer till nytta. Det triggade i gång mig.

”Min utbildning var bred och har, i olika delar och vid olika tillfällen, klickat in i det jag gjort i yrkeslivet”, förklarar Jacob.

När Jacob von Post läste på Högskolan Kristianstad var Landskapsvetarprogrammet ganska nytt, och under sista terminen dök frågorna upp bland studiekamraterna: Vad blir man på det här? Vad kan man jobba med, egentligen? Direkt efter examen slog han ihop sig med en kurskamrat och tog ett konsultuppdrag, men framåt hösten fick han arbete i Vimmerby kommun som fysisk planerare.

– Jag skulle bland annat ta fram en plan över hur kommunen använde sina grönytor. Jag trivdes väldig bra i Vimmerby, men efter ett års veckopendlande längtade jag ändå hem till Skåne.

Nästa arbete blev på ett teknikkonsultföretag, där han skulle kartlägga geografin kring vattenkraftsdammar. I uppdraget ingick att studera gamla kraftverksritningar och ta sig ut med båt och scanna av bottenstrukturen i de norrländska älvarna.

– När jag pluggade hade jag ingen aning om att sådana jobb fanns! Men det gick bra – jag hade fältvanan och grunderna i GIS från min utbildning. Sedan lär man ju sig otroligt mycket på plats.

Efter något år bestämde han sig för en ny utmaning: Höganäs kommun hade annonserat ut en tjänst som planarkitekt.

– Jag hade visserligen ingen särskild relation till just Höganäs, utan hade mest besökt de pittoreska byarna längs kusten. Men jag gillade tanken på att vara delaktig i den utveckling som sker i en kommun.

Han beskriver det som ett långsiktigt arbete, att omvandla idéer och förslag till verkliga vägar, skolor, parker och trygghetsboenden – hela tiden med de geografiska förutsättningarna och utmaningarna i bakhuvudet. 

– Man kan förstås inte vara expert på allt, men däremot ska man vara duktig på att samla in kunskap och utifrån dessa göra rätt avvägningar.

Ett par år senare blev han plansamordnare, med ytterligare ansvar och befogenheter. I maj 2016 blev tjänsten som samhällsbyggnadschef ledig. Jacob von Post visste att det var ett komplicerat uppdrag. Organisationen hade gått igenom en turbulent period och de två föregående cheferna hade slutat i förtid.

– Just det faktum att det verkade vara så fruktansvärt svårt, på gränsen till omöjligt, gav mig bara en extra spark i baken. Jag tänkte: det där ska jag göra! Det var nästan samma som när jag började på högskolan - jag visste att jag skulle lära mig enormt mycket längs vägen.

I dag har han ett femtiotal medarbetare på förvaltningen, som var och en är kunnig inom sitt område. Hans uppgift som chef är att se till att alla drar åt samma håll i samhällsbyggnadsprocessen.

– Jag tycker själv att vi kommit väldigt långt. Vi gör inte nödvändigtvis mer eller snabbare saker, men vi fokuserar på rätt saker.

Vi bestämmer oss för att ta en porträttbild framför förvaltningen, med den nya busshållplatsen i förgrunden. Som inbiten fotograf kommer Jacob von Post med några ödmjuka tips.

Vid närmare eftertanke menar han att bakgrunden som fotograf nog varit till viss nytta i det fortsatta yrkeslivet. Han betraktar sin omgivning med fotografens blick – men också med landskapsvetarens kunskap. För det var utbildningen vid Högskolan Kristianstad som gav den avgörande skjutsen i rätt riktning.

– Jag, som arbetar med just planering, vill ju gärna tänka att min yrkesbana följt en förutbestämd linje. Men i själva verket har det mest handlat om tillfälligheter. Däremot har jag konsekvent valt att utmana mig själv – oavsett om det handlat om att sätta sig i skolbänken eller ta sig an helt nya arbetsuppgifter. Man ska inte vara rädd för nya saker, utan försöka hitta modet inom sig.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell