Ny bok vill väcka matlusten bland äldre
En läckert grön bok, prydd med tomater, paprikor och chilifrukter, lyfter fram ett allvarligt ämne: undernäring hos äldre. Författaren och professorn Albert Westergren är dock sparsam med kalorier och BMI-tabeller, för att i stället ge plats åt kunskap, lust och kreativitet.
Vi kan inte mata på löpande band, utan måste lyfta fram det personcentrerade synsättet där vi utgår från varje individs behov, menar Albert Westergren, som skrivit boken Undernäring hos äldre.
”Maten smakar inte gott, nej. Det slutar med att jag hoppar över måltiden och endast äter några smörgåsar eller kex den dagen”, berättar en 94-årig man.
Citatet är hämtat från den nya boken Undernäring hos äldre, och visar ett vanligt förekommande problem bland våra seniorer: de får inte i sig tillräckligt med mat.
Såväl personal som vårdtagare kan vittna om att det ofta saknas adekvata hjälpmedel, om att maten inte är anpassad efter vårdtagarens förutsättningar och om att det pressade tidsschemat gör att den äldre inte hinner få i sig hela portionen innan personalen måste hasta i väg.
Detta är några av faktorerna som bidrar till att nästan varannan vårdtagare på särskilda boenden ligger i riskzonen för undernäring.
– Även om det är vanligt, så är det också ett tabubelagt ämne inom vården. Man vill gärna framstå som goda vårdgivare och undviker därför att prata om det, säger Albert Westergren, professor i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad.
Han har under många år ägnat sig åt problematiken. Redan som nyutexaminerad sjuksköterska arbetade han på en medicinsk avdelning för strokedrabbade patienter, och lade då särskilt märke till de sväljsvårigheter som patienterna kämpade med. I början av 2000-talet skrev han också boken Svårigheter att äta.
Men mycket har hänt, både inom forskningen och ute i verksamheterna. Därför blev han tillfrågad att skriva en ny och lättillgänglig bok om undernäring som kan användas av vård- och omsorgspersonal och deras chefer.
Den meningsfulla måltiden
– I början av skrivandet hade jag en alternativ titel i bakhuvudet, nämligen ”Den lustfyllda måltiden för äldre”. Denna tankegång har jag hållit fast vid hela vägen. Boken handlar inte om sjukdomar och elände, utan lyfter fram de positiva, salutogena, sidorna. Hur vi kan stärka individens möjligheter att klara sig på egen hand.
En grundförutsättning, menar han, är att använda ett helhetsperspektiv. Måltiden handlar inte främst om näringsintag, kaloriantal eller minuter, utan om att se till att den känns meningsfull, begriplig och hanterbar.
– Måltiderna är ju ett nav i de flesta människors vardag och en förutsättning för vår existens och vårt välmående. De rutar in dagen och ger oss glädje och social stimulans. Därför behövs mer kunskap om hur personalen kan arbeta för att väcka matlusten och hjälpa personer med ätsvårigheter. Man behöver också skapa förutsättningar inom organisationen att prioritera måltiderna.
Han hoppas att den nya boken kan främja samtalet bland såväl vårdpersonal som chefer – kanske som underlag till en studiecirkel. Förhoppningen är att bidra till att undernäring blir mindre vanligt bland äldre. Men att sikta på en nollvision, likt den i trafiken, är inte realistiskt.
– En del äldre vill helt enkelt inte äta, och vi kan inte börja mata dem mot deras vilja. Men bland övriga personer med ätsvårigheter finns det stora möjligheter att hjälpa till, utifrån varje enskild människas behov och förutsättningar.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell