Sjuksköterskestudenternas kandidatuppsats har fått vingar
Sepsis kan beskrivas som ett plötsligt katastroftillstånd i kroppen. Men vad händer efteråt, för den som överlever? Sjuksköterskestudenterna Tünde Blidal och Elise Schülers kartläggning har väckt uppmärksamhet, och de är nu inbjudna att hålla föredrag på temat Livet efter sepsis.
Studenterna Tünde Blidal och Elise Schüler gläds över att deras kandidatuppsats spridits bland vårdpersonal.
– Ju bättre kunskap vi har om olika sorters restsymptom efter sepsis, desto bättre kan vi handskas, förstå och vårda dessa människor och ge dem den hjälp de behöver.
Under torsdagen samlades ett gäng specialinbjudna sjuksköterskor, läkare och annan vårdpersonal på Rusthållaregården i Arild. Det gemensamma intresset var sepsis och syftet med dagen var att utbyta kunskap och erfarenheter.
Hit var också sjuksköterskestudenterna Tünde Blidal och Elise Schüler inbjudna, för att hålla i en alldeles egen programpunkt: Livet efter sepsis.
Livet efter sepsis
Det akuta sjukdomstillståndet sepsis, som tidigare gick under benämningen blodförgiftning, är väl kartlagt. Man vet att detta är immunförsvarets våldsamma reaktion på en infektion – som i värsta fall kan slå ut flera av kroppens organ.
Men hur det sedan går för dem som drabbas och överlever, är mindre känt.
Tünde Blidal och Elise Schüler har båda mångårig bakgrund inom vården, och vid några tillfällen har de stött på patienter som befunnit sig i det akuta skedet av sepsis. Men det var egentligen först under sjuksköterskeutbildningen, när de kom i kontakt med diskussionsgruppen Sepsisforum, som de fick upp ögonen för vad som händer efteråt.
– Här beskrev en rad personer hur det är att leva vidare efter att ha drabbats av sepsis. Många av dem hade frågor, som: ”Varför just jag?Är det normalt, det jag känner? Och kan jag drabbas igen?" säger Elise Schüler.
I diskussionsgruppen luftades också frågor kring dåligt minne, trytande ork och svårigheter att hitta och formulera rätt ord.
– Många kände sig uppenbarligen missförstådda. Vi blev både nyfikna och berörda av det vi läste. Det är sorgligt att dessa människor inte känner sig trygga att vända sig till vården med sådana frågor, säger Tünde Blidal.
Därmed väcktes tanken att, i kandidatuppsatsen, kartlägga vad som tidigare skrivits om livet efter sepsis. Uppgiften visade sig lite svårare än väntat, eftersom den kvalitativa forskningen var mycket knapphändig. Men efterhand lyckades de sålla ut 17 kvantitativa studier och en kvalitativ artikel som tog upp livskvaliteten hos människor som haft sepsis.
Mer än bara fysiska symptom
Utifrån olika kriterier tog duon fram fyra kategorier som på olika sätt beskriver människors välmående: fysiskt, psykiskt, kognitivt och socialt.
– Det är lätt hänt att man bara fokuserar på de fysiska följderna. De som exempelvis tvingats amputera benen har ju synliga men av sjukdomen. Men hur man mår inuti syns inte lika tydligt, säger Elise Schüler.
En del patienter drabbas av hjärntrötthet, minnesstörningar, minskad uthållighet. Andra vittnar om att den sociala rollen påverkats. Man kan inte längre vara den mamma eller partner som man brukat vara.
Å andra sidan gav artiklarna olika besked om risken att drabbas av ångest och depression efter sepsis. Enligt Tünde Blidal och Elise Schüler visar detta att det handlar om sinsemellan mycket olika individer. Även tidsramarna skiljer sig åt. Efter några år känner sig en del återställda. För andra har resan tillbaka bara påbörjats.
– Bara för att en person upplever vissa problem, betyder inte att alla har samma behov. Som sjuksköterska måste man därför fråga, och vara öppen och lyhörd för skiftande svar. Utgångspunkten är den personcentrerade vården, där människor får stöd utifrån sina egna behov, säger Tünde Blidal.
– Den tvärprofessionella aspekten är också viktig för att kunna tillgodose hela människans vårdbehov. Inte bara sjuksköterskan är inblandad utan också läkaren, kuratorn, psykologen och kanske dietisten, säger Elise Schüler.
Elise och Tünde fick möjlighet att presentera på sepsismötet under torsdagen.
Under skrivandets gång kom de i kontakt med en specialistläkare på invärtesmedicin och infektionssjukdomar. Hon gav stöd och uppmuntran, och var också den som bjöd in Elise Schüler och Tünde Blidal att hålla föredrag på sepsismötet i Arild.
– Det är så himla roligt att detta blir uppmärksammat, och intressant att få träffa sjuksköterskor som jobbar med frågor som berör sepsis, säger Tünde Blidal.
Dessa veckor är de ute på en sista praktikrunda innan de tar examen i januari. I det kommande yrkeslivet kan de mycket väl tänka sig att arbeta med att förbättra tillvaron för före detta sepsispatienter.
– Men var man än jobbar som sjuksköterska, så kommer man troligen möta personer som drabbats av sepsis. Så denna kunskap kan man ha i bakhuvudet och dra nytta av överallt, säger Elise Schüler.
Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Kerstin Weman Thornell, Privat