Sockdockor och superhjältar på förskollärarnas vernissage
Dricka, popcorn och färgglada ballonger. Under torsdagen förvandlades ovanvåningen i hus sju till en festlig vernissage. Men bland knasiga prinsessor och glittriga superhjältar finns också ett allvarligare budskap, om estetikens nödvändiga roll i förskolan.
Rio Räv (Emmelie Grändefors) släpper loss i en kalasdans tillsammans med Stjärndoft (Johanna Martinsson), prinsessan Poppy (Emelie Sjögren), Sandra Falkelod, Daniella Klang, Sara Ahlberg, Anna Andersson, Diana Svensson och Johanna Johansson.
Det rosa bandet klipps och ett spontant jubel bryter ut. Stämningen är hög när studenterna från Förskollärarutbildningens femte årskurs äntligen får presentera sina projekt efter höstens kurs Estetik i förskolan, estetiska läroprocesser och barns möte med konsten. Hela våningsplanet ovanför biblioteket är fyllt av skärmar och presentationer, men framför allt vimlar det av entusiastiska studenter.
Många vill berätta om sina kreativa skapelser. Ett troll som önskar sig hår på fötterna, tre äventyrliga bockar Bruse och magiska äppelträd är bara några av inslagen, när studenterna fått ägna sig åt ämnet estetik. Samtliga bidrag har under hösten visats inför en ung publik, bestående av förskolebarn.
Kursen har ingått i Förskollärarutbildningen i flera år, men detta är första gången studenterna efteråt får presentera sina avklarade projekt på en gemensam vernissage. Tanken är att låta dem inspirera varandra och visa hur de, på olika sätt, kan använda estetiken i sin kommande yrkesroll.
– I den vanliga undervisningen använder vi mycket hjärna. Det handlar om matte, naturvetenskap och fysik. Men genom estetiken har de också möjlighet att släppa loss och använda kroppen. Detta kommer de förhoppningsvis ha nytta av ute i förskolorna, säger Charlotte Tullgren, som är programområdesansvarig.
Studenten Mikaela Bergqvist håller med. Själv förvandlades hon till en leopard i en av teaterföreställningarna.
– Jag har lärt mig att våga ta för mig och improvisera. En förskollärare behöver inte alltid styra och peka, utan kan också gå in i den fria leken tillsammans med barnen, säger hon.
Även om vernissagen i en första anblick kan uppfattas som ett sorglöst barnkalas, så finns det en allvarligare underton. I sina skriftliga presentationer tar studenterna upp en rad frågeställningar, om hur och varför estetiken bör få en mer framträdande plats inom pedagogiken. På flera ställen nämns FN:s barnkonvention, som framhåller barns rätt att delta i det konstnärliga livet.
– Jag skulle önska att konst och estetik betraktades som en naturlig och viktig del av den pedagogiska kompetensen, men så är det tyvärr inte idag, konstaterar kursansvariga Bodil Örberg.
– Vi vill att våra studenter ska kunna möta barnen med både hjärta och hjärna. Att de är kreativa och innovativa och vågar ifrågasätta och skapa nytt. Det är helt nödvändigt för en hållbar framtid. Studenterna har jobbat seriöst och engagerat genom hela processen och vårt avslut idag har visat att vi lyckats komma en bit på vägen.
Rio Räv (Emmelie Grändefors) och prinsessan Poppy (Emelie Sjögren) har kalas tillsammans med handdockorna Frans, Berra och Lisa (Anna Andersson, Sandra Falkelod, Daniella Klang), roboten Zephyr (Diana Svensson) och superhjältarna Månljus och Stjärndoft (Helén Ragnarsson och Johanna Martinsson).
Studenterna har fått välja olika inriktningar inom områdena drama, bild och musik. På ett bord ligger allehanda rytminstrument och Victoria Jacobson, som ingår i gruppen, visar hur slagverket cajón fungerar.
– På förskolorna förknippas musik ofta med den traditionella sångstunden. Det är förstås bra, men man kan också ta det ett steg längre. Vi valde att ta fasta på takt och tempo när barnen skapar och upplever musiken.
Victoria Jacobson menar att musiken kan användas som en väg till lärande, men att den har också ett egenvärde. Att barnen bör ges möjlighet att uppfatta musik på sitt eget sätt, och bara få njuta av den. Därför utformade hon och kurskamraterna en musikfestival där barnen fick dansa och klappa och sjunga till rytminstrument – något som blev mycket uppskattat.
Flera studenter beskriver hur uppgiften, att skapa en föreställning, till en början kändes näst intill oöverstiglig.
– Det var så stort, och så svårt att välja. Men när väl manuset föll på plats blev det plötsligt jätteroligt, säger Renée Åberg.
– Ja, det var mycket svett och tårar, men sedan blev det bara skratt, säger Michaela Lancing.
Tillsammans med ett par andra kurskamrater gjorde de en föreställning om de tre Bockarna Bruse, som ger sig ut på äventyr. I sagan tar de tre bockarna ett kliv utanför sin bekvämlighetszon – precis som studenterna på Förskollärarutbildningen tvingats göra under hösten.
– Ja, det var lite nervöst i början, men nu vill man bara göra det igen. På så sätt har jag verkligen lärt mig något nytt, säger Renée Åberg.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell