”Som programmerare är man aldrig helt fullärd och det blir aldrig tråkigt!”

–Ingenting sker av sig själv, utan det krävs att vi anstränger oss för att jämna ut könsskillnaderna i databranschen. Ett sätt är att lyfta fram kvinnliga förebilder, menar Emma Johnsson.

– Du behöver inte vara 23 år gammal och ha suttit i källaren och spelat Call of Duty hela barndomen. Det gäller bara att vara nyfiken och ihärdig. Då öppnas många nya portar, säger Emma Johnsson.

Hon läser på datasystemutvecklingsprogrammet på Högskolan Kristianstad och har just avslutat ett projekt med interaktiva hus. En rolig och konkret utmaning som passar henne utmärkt. För en utomstående kan det te sig lite otippat att Emma Johnsson skulle satsa på just datalogi.

– Ja... jag är inte en sådan människa som redan i grundskolan bestämde vad jag ville bli när jag blev stor.

Istället har hon prövat sig fram. Åtta år i England resulterade bland annat i en frisörutbildning, därefter blev det kontorsarbete på ett studieförbund. För några år sedan bestämde hon sig för att byta bana och satsa på utbildning. Men med stor familj och en gård ute på landet var valet av inriktning inte självklart.

– Jag fick helt enkelt kolla vilka utbildningar som fanns i närheten.

Det kunde ha blivit gastronomi eller grafisk design. Ändå hamnade datasystemutvecklingsprogrammet på första plats.

– Jag har alltid haft hyfsat lätt för datorer och i mitt tidigare kontorsjobb var det ofta jag som löste kollegornas IT-problem. Jag förstår hur jag ska räkna ut saker, och dessutom gillar jag den sociala biten. Det är viktigt för mig att ingå i ett team där man samarbetar med andra människor.

Att vara kvinna i en mansdominerad bransch 

Att som 36-årig trebarnsmamma sätta sig i skolbänken, är kanske inte självklart.

– Jag trodde att jag skulle vara ganska udda, men flera i klassen är runt trettio och på väg att bilda familj. Så det finns en viss förståelse när jag behöver vara hemma med sjukt barn.

Däremot kan hon konstatera att könsfördelningen är skev. I klassen finns bara en handfull tjejer. Emma Johnsson betonar att kompetensen inte sitter i könet, utan att det snarare handlar om ingrodda vanor.

– En del killar har kanske också ett visst försprång om de varit inne i dataspelsvärlden. Det är en vanlig inkörsport till IT-utbildning. Därmed blir branschen mansdominerad av bara farten.

I början befarade hon att den manliga dominansen skulle leda till en viss jargong, men dessa farhågor har inte besannats – varken under utbildningen eller på sommarjobbet vid Sony Mobile.

– Det gjorde mig lättad och glad. Jag betraktades som en programmerare, helt enkelt. Det spelar ingen roll om man har tuttar eller inte.

Stora delar av utbildningen har gjorts i projektform, där de gruppvis fått lösa handfasta problem. Senaste utmaningen har varit att utforma ett smart boende, där allt från lås och lampor till fläktsystem ska kunna styras på distans, genom mobilen.

– Själv har jag ansvar för protokollet, som visar hur de olika komponenterna kommunicerar med varandra.

Programmering är inte bara siffror

Ibland har hon och kurskamraterna ställts inför problem som verkat stört omöjliga att lösa.

– Då gäller det att bryta ner det stora i mindre bitar, och plötsligt finns lösningen där! Och programmering består inte längre av bara ettor och nollor, utan numera är programspråken mer människovänliga och lättbegripliga.

De nya kunskaperna har kommit väl till pass även på hemmaplan. Hon har bland annat gjort en app för att håll koll på fåren hemma på gården, där uppgifter som slaktvikt och ullkvalitet registreras. Framöver vill hon göra en stall-app där olika personer kan ta del av insläpp, utsläpp och utfodring av hästarna.

Hemifrån har hon fått helhjärtat stöd.

– Min man ser mitt pluggande som en investering i familjen. Han har dessutom inte enda teknisk molekyl i kroppen, så han tycker att jag är ett geni så snart jag lyckas installera en ny router därhemma.

Att kombinera studier och småbarnsliv innebär mycket pusslande – men inget är omöjligt, förutsatt att man har självdisciplin och en förmåga att kunna ta oförutsedda händelser när de kommer, menar Emma Johnsson. 

En sådan skedde en bit in i studierna, när hon insåg att hon var gravid. Därmed halkade hon efter i studierna – och fick i gengäld plugga i dubbel takt efter förlossningen. 

Även om hon nu fått en fot in på Sony Mobile, siktar hon på att arbeta på ett lite mindre företag med kortare avstånd mellan de olika instanserna.

– Men jag har ju tid på mig att fundera. Jag tror att rätt möjligheter faller ner i knät på dig om du är öppen för det. Som programmerare är man heller aldrig helt fullärd. Man behöver alltid vara på tårna, lära sig nya saker. Det kan kännas både frustrerande, jobbigt och spännande. Det blir åtminstone aldrig tråkigt.

Text och bild: Kerstin Weman Thornell