Uppsats om skolsköterskor väcker intresse hos EU
Livserfarenhet och kunskap. Det är något som krävs av landets många skolsköterskor, när de möter ensamkommande ungdomar. Ermira Musliu och Snezana Vasic har skrivit en magisteruppsats som väckt uppmärksamhet på EU-nivå.
Skolsköterskans roll och relation till ensamkommande ungdomar diskuterats sällan. Ändå är det väldigt aktuellt just nu, och troligen många år framöver, menar Snezana Vasic och Ermira Musliu, som skrivit en uppmärksammad magisteruppsats om ämnet.
– Det var ett tag sedan man var här, säger Ermira Musliu när hon kliver in genom dörrarna till högskolans bibliotek.
Både hon och Snezana Vasic tog examen som distriktssköterskor förra året och har sedan dess arbetat på varsitt håll. Men under tiden har deras gemensamma magisteruppsats fått vingar. Den har lästs och spridits långt utanför landets gränser.
Under studietiden var de båda överens om att fördjupa sig i bemötandet av ensamkommande ungdomar. Båda hade en personlig koppling till ämnet.
– Jag är själv före detta flykting och kom från Kosovo till Sverige när jag var fem år gammal, berättar Ermira Musliu.
Snezana Vasic, som har rötterna i Serbien, nickar.
– Mottagarlandets förutsättningar att ge stöd och hjälp är avgörande för hur det ska gå för flyktingar. Och en av de första som möter ensamkommande ungdomar, är just skolsköterskan. Hon kan få en väldigt betydelsefull roll i den ungas tillvaro.
Det visade sig dock att forskningen kring detta ämne var sparsam. Därför bestämde sig duon för att kartlägga skolsköterskornas egna tankar och erfarenheter kring mötet med ensamkommande ungdomar. Under några månader intervjuade de skolsköterskor i fem skånska kommuner. Dessa tampades med likartade problem och frågeställningar.
De ensamkommande ungdomarna är en särskilt utsatt grupp, som ofta bär med sig traumatiska upplevelser. De kan ha blivit utsatta för tortyr eller sexuella övergrepp, och saknar dessutom personligt stöd i form av familj eller annat skyddsnät i sitt nya hemland.
– Som skolsköterska behöver man ha grundläggande kunskap om hur posttraumatiskt stressyndrom fungerar. Många av barnen kan inte omedelbart berätta om de trauman de vad de varit med om, men det yttrar sig ofta i form av magsmärtor, huvudvärk och sömnsvårigheter, säger Ermira Musliu.
Många skolsköterskor efterlyste fortbildning med fokus på traumamedveten omsorg för att lättare kunna upptäcka och hantera dessa situationer. En del uttryckte också en önskan om att lära sig mer om olika kulturer.
– En av dem berättade att hon tidigare haft svårigheter att nå fram till barnen, men sedan hon själv läst på och byggt upp sin kulturella kompetens hade hon mycket större förståelse för hur eleven reagerade, säger Senzana Vasic.
En annan springande punkt var livserfarenhet. Eller, som en av skolsköterskorna uttryckte det: ”Som 25-åring har man inte tillräckligt i sitt bagage”.
– Livserfarenhet bidrar till trygghet i yrkesrollen. Man har en förmåga att vara empatisk och samtidigt professionell. Och man vet när det är läge att lägga en hand på axeln eller kanske ge en kram. Det kan vara en hårfin balans, att visa engagemang, men samtidigt stänga av när eleven lämnat, så att man orkar ta sig an nästa och nästa. Detta är något man får genom erfarenhet, säger Ermira Musliu.
Under intervjuerna framkom att flera kommuner och skolor drogs med samma problematik. Ändå var kontakten mellan olika instanser sparsam, och ansvarsfördelningen var ofta otydlig. Bättre samverkan var något de flesta skolsköterskor efterlyste.
– I dag finns inga riktlinjer att luta sig mot, utan varje kommun och varje skola tvingas handla utifrån sitt eget huvud. De skriker verkligen efter direktiv från nationell nivå så att alla kan arbeta utifrån samma riktlinjer, säger Ermira Musliu.
Men även om arbetet innebär många utmaningar, vittnade flera skolsköterskor om positiva och givande sidor av mötet med de ensamkommande ungdomarna.
– Det ger en enorm kraft att möta dessa unga, som tagit sig från en plats av jordklotet till en annan. Många av dem besitter en enorm förmåga och beslutsamhet, och visar också stor tacksamhet. På så sätt känner skolsköterskan att hon får mycket tillbaka, säger Snezana Vasic.
Hon kan själv skriva under på detta. De senaste månaderna har hon arbetat som skolsköterska och har kunnat dra nytta av kunskaperna från uppsatsskrivandet.
– Absolut. När jag själv ställts inför vissa situationer har jag kunnat använda det som sagts i studien.
De senaste månaderna har de insett att deras studie väckt stort intresse, även på internationell nivå. En organisation inom EU som arbetar mot radikalisering av ungdomar har hört av sig och bjudit in dem som experter till en konferens i Kroatien i början av oktober. Även om ingen av dem har möjlighet att delta, är de glada att deras uppsats lett till diskussioner.
– Självklart är det roligt att vårt arbete får uppmärksamhet. Problematiken är ju inget typiskt svenskt fenomen, utan man handskas med samma frågor överallt där denna elevgrupp finns. Och kanske kan vår uppsats i förlängningen bidra till förändringar, säger Snezana Vasic.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell