Åren på högskolan ger fördelar i framtiden

Ett par gånger i veckan tar Ljubisa Todorovic tåget från Arlöv till Kristianstad.

– Visst kan det vara drygt att pendla, men jag känner ändå att jag gör något bra med min tid och med mitt liv. 

”Va!? Ska du verkligen läsa ekonomi!?” Ljubisa Todorovics studieval förvånade säkert en del vänner och bekanta. Matematik var inte hans bästa ämne i gymnasiet, och efter studenten var han tvungen att läsa upp betygen på Komvux.

Idag, drygt halvvägs genom ekonomutbildningen, kan han konstatera att deras farhågor var fullständigt obefogade.

– Det har faktiskt inte varit några som helst problem. I ekonomi hamnar siffrorna och uträkningarna i ett sammanhang, och ofta handlar det om rätt enkla ekvationer.

Numera vet 21-årige Ljubisa Todorovic att han är på rätt väg. Men direkt efter studenten kändes planerna på högskolestudier ganska avlägsna.

– Ingen i min familj har eftergymnasiala studier, och själv var jag rätt trött på att plugga. Jag tog en lärlingstjänst som plattsättare. Det var ett välbetalt och roligt arbete, men visade sig också vara väldigt slitsamt för kroppen.

Det fysiskt krävande arbetet varvades med en timtjänst som telefonförsäljare på Trygg Hansa. Ofta blev det långa dagar.

– Ibland var jag så trött att jag gick in i fel trappuppgång! Jag insåg att jag nog borde tänka lite mer långsiktigt på vad jag vill göra i framtiden. Oavsett var man hamnar så är det bra att ha en examen i bagaget, och jag visste att ekonomprogrammet var en ganska bred utbildning.

Det blev Kristianstad av en slump

Till vardags bor Ljubisa Todorovic i sitt föräldrahem i Arlöv. Att han sökte sig till Kristianstad var mest en slump.

– Mina betyg räckte inte för att söka till Lund, som låg närmast. Så Kristianstad var enda alternativet eftersom jag helst inte ville flytta hemifrån. Jag hade faktiskt aldrig varit där innan jag började högskolan. Första dagen körde jag dit med bilen och konstaterade: Vad långt bort det ligger!

Till en början tyckte han att det kändes stort och lite opersonligt, när alla ekonomstudenter samlades i en aula för gemensamma föreläsningar. Första tentan i marknadsekonomi var också en pärs. Han hade gjort som han brukat på gymnasiet och satt sig med böckerna ett par dagar innan.

– Jag hade inte koll på hur en tenta såg ut och visste inte att man kunde kolla upp extentor. Det var precis på gränsen att jag klarade den – jag låg en poäng över godkänt. Då insåg jag att det krävdes lite mer, och jag bestämde mig för att fixa detta.

Det första året gick Ljubisa Todorovic valfri inriktning på ekonomprogrammet och framåt våren förväntades han och kurskamraterna välja ett mer specifikt spår.

– Jag hade en rätt diffus bild av vart de olika inriktningarna ledde, men körde uteslutningsmetoden. I mina öron lät det inte så lockande att jobba på bank. Och internationellt företagande och marknadsföring kändes lite för abstrakt. Redovisning och revision, däremot, öppnade upp för många olika slags arbeten.

Sedan han valde inriktning har gruppen blivit mindre och Ljubisa Todorovic tycker att kontakten med både lärare och kurskamrater blivit mer personlig.

– Det är enkelt att ställa frågor och föra en dialog. Vi är också ett gäng i klassen som pluggar tillsammans och hänger ihop både på högskolan och på fritiden. Det underlättar enormt, att man delar med sig, påminner varandra och hjälps åt.

Idag har det blivit rutin, att sätta sig på tåget ett par gånger i veckan för att ta sig till Kristianstad. Ljubisa Todorovics strategi är att gå på alla föreläsningar. Han skippar laptopen, och försöker istället lyssna koncentrerat och ta till sig det som sägs.  

– Jag är inte ute efter att bli toppstudent med allra högsta betyg, utan för mig är det mer viktigt att klara min utbildning. Även om det inte är så kul att pendla fyra timmar om dagen på ett fullsatt tåg, så vet jag att dessa år kommer att ge mig fördelar i framtiden.

Nästa sommar är det troligtvis slut på pendlandet. Då kan Ljubisa Todorovic börja söka jobb som ekonom. Han känner sig ganska förvissad om möjligheterna att få arbete som revisorsassistent.

– Jag har hört att det kan vara rätt högt tempo i det arbetet, men det är inget som avskräcker mig. Jag är ganska stresstålig, och framför allt är jag verkligen sugen på att börja jobba. Det ska bli underbart!

Text och bild: Kerstin Weman Thornell