"Jag har äntligen fått en egen yrkesidentitet"

För ett år sedan, när Durr-E-Shahwar Ayaz studerade på kompletteringsutbildningen för Biomedicinska analytiker, drömde hon att få ta på sig den vita labbrocken.

– På denna sida har vi blodcentralen. Och här är vårt laboratorium.

Durr-E-Shahwar Ayaz pekar och visar, när vi går längs korridoren på Centralsjukhusets tredje våning. Just nu arbetar hon på ett Klinisk kemi laboratorium och till hennes uppgifter hör att scanna, verifiera, sortera och analysera prover från olika patienter.

Senast vi träffade Durr-E-Shahwar Ayaz, för drygt ett år sedan, var hon fortfarande student vid Högskolan Kristianstad. Hon läste på kompletteringsutbildningen för biomedicinska analytiker med utländsk examen, och berättade om sin dröm: att få klä på sig den vita labbrocken och dra nytta av sina kunskaper i det nya hemlandet.

När hon kom till Sverige hade hon visserligen redan en examen i fysiologi med inriktning mot hematologi från födelselandet Pakistan.

– Men att flytta till ett nytt land kan vara ganska frustrerande när man inser att ingen känner till ens bakgrund eller kunskaper. Jag hade ingen legitimation eller erfarenhet, och förlorade därmed en del av min identitet.

Studierna på Högskolan blev ett avgörande steg på vägen – även om de första månaderna var tuffa.

– I början undrade jag verkligen om jag skulle klara utbildningen. Jag visste ingenting och det kändes som att jag hade väldigt lång tid av studier framför mig. Men lärarna var till stor hjälp när de förklarade upplägget och vad som förväntades av oss.

Med tiden kändes det alltmer självklart. Under studierna kunde hon dra nytta av en del teoretiska kunskaper hon hade i bagaget. Vid Högskolan Kristianstad fick hon dessutom chansen att omsätta dem i praktiken. Här fick studenterna arbeta med avancerade instrument, som hon själv tidigare bara sett på bild.

Under tredje terminen gick studenterna ut på VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Durr-E-Shahwar Ayaz tillbringade fyra veckor på Helsingborgs lasarett, en vecka på Centralsjukhuset i Kristianstad och fem veckor på SUS i Lund.

Halvvägs in på VFU:n fick hon erbjudande om anställning efter examen – från två håll!

– Jag blev förstås väldigt glad och stolt över att få frågan. Det kändes nästan lite jobbigt att behöva tacka nej till den ena, men till slut valde jag jobbet som låg närmast, nämligen på Centralsjukhuset i Kristianstad.

Hon berättar om anställningsintervjun, då den blivande chefen frågade Durr-E-Shahwar Ayaz var hon såg sig själv i framtiden.

– Då svarade jag: på din plats! Vi skrattade båda två. Men, varför inte!? Det finns egentligen inga gränser, utan man kan göra vad som helst!

I januari lämnade hon in sitt projektarbete, och kunde därefter sätta på sig den vita labbrocken. Numera är byxor och skor också vita, och på rockfickan sitter den splitternya id-brickan som visar att hon hör hemma bland personalen på sjukhuset.

– Jag känner mig välkommen här. Jag kan vara lite blyg och i början ville jag inte störa kollegorna. Men de kom genast fram vid lunchen, hälsade och slog sig ner vid mitt bord.

Arbetskamraterna på laboratoriet är också till stor hjälp när hon har frågor eller funderingar.

– Jag har ju just börjat jobba, och kan inte allt. Men så fort något känns svårt eller stressigt, så kan jag bara be en kollega om råd.

Även om hon är nöjd med sina arbetsuppgifter just nu funderar hon över möjligheterna att, om ett par år, utbilda sig vidare för att bli specialist inom yrket.

Den vilsenhet Durr-E-Shahwar Ayaz kände som nyanländ, har bytts ut till något nytt.

– Nu känner alla mig plötsligt som biomedicinsk analytiker. Jag har äntligen fått en egen yrkesidentitet.

 

Text och foto: Kerstin Weman Thornell