”Jag var en väldigt frågvis student”

Som nyutbildad och i tjänsten som miljöingenjör kan Joakim Rosenqvist dra nytta av sina tidigare erfarenheter från både lantbruket och handeln.

Han beskriver sitt jobb som ett detektivarbete. Men istället för kikare och förstoringsglas, är Joakim Rosenqvist utrustad med portabel provtagare och flödesmätare. Det hjälper honom att spåra kvicksilver, kadmium och andra utsläpp, som annars riskerar att förorena slammet och påverka resultatet i reningsverket.

– Det här jobbet passar mig verkligen som handen i handsken, säger han när vi ses i Karlshamn Energis kontor längs Mieån.

Även om han bara arbetat som miljöingenjör i drygt ett halvår, fanns kretsloppstänket i bakhuvudet långt tidigare.

– Min släkt har haft lantbruk, så jag är född med händer och fötter i myllan.

Under barndomsåren kändes det självklart att han skulle gå i morfars fotspår och så småningom ta över gården. Men när det blev dags att välja väg hade intresset svalnat, och han satsade istället på restaurangbranschen. Därefter fick han arbete inom handeln, först på butiksgolvet, och efter några år som avdelningschef på mejeriavdelningen i en stor Ica-butik.

– Det var där jag fick upp intresset för ekologiska varor. Vi såg till att beställa och lyfta fram dem – vilket gjorde att försäljningen av dessa ökade med flera hundra procent!

Själv hade han kunnat tänka sig en fortsatt karriär inom handeln. Men när de båda döttrarna kommit till världen började han inse svårigheterna att kombinera jobbet, med sina krångliga arbetstider, och privatlivet. Han sneglade på utbildningar som kunde ge en nystart i yrkeslivet. Rörmokare och snickare var lockande.

– Men i den vevan dök VA- och kretsloppsteknikerprogrammet upp. Det lät intressant.

Han skickade in sin ansökan till Högskolan Kristianstad inför hösten 2017, och blev antagen. Den första terminen blev dock ”en käftsmäll”.

– Jag hade inte pluggat på sexton år och vi kastades rakt in i teknisk matte och kemi.  

Hemifrån sin nyinredda studiehörna skickade han ett desperat nödrop till de andra kurskamraterna: ”Är det någon mer än jag som inte fattar något?” Inom ett dygn hade han fått trettio svar. Kontakterna mellan studenterna skulle visa sig värdefulla. Under de kommande månaderna gav de varandra draghjälp, både på distans och i samband med de återkommande träffarna på högskolan.

– Vi stötte och blötte och bekräftade varandra att vi var på rätt spår. Det blev verkligen nyckeln till att lyckas.

Även om matematiken var tuff, skulle den öppna dörrar till de kommande ämnena. I den påföljande kursen i hydraulik fick studenterna räkna på flöden och tryck med hjälp av matematiska formler.

– Det där, att ta småbitar och sätta ihop till en helhet för att skapa den optimala mixen - det är något jag känner igen sedan jag jobbade som avdelningschef i butiken. Det blev verkligen en kick när jag insåg detta. Jag kände: Nu kör vi!

De nästkommande kurserna skulle gå enkelt. Särskilt intressanta blev kurserna som handlade om ekologi och avlopp, och i synnerhet delarna som berörde slam och näringsämnens kretslopp.

– Det är direkt kopplat till jordbruket där jag har mitt hjärta. Många förknippar det med något man inte ska beblanda sig med. Men för mig, som jobbat i koskit, är det inga problem. Slammet är i själva verket en enorm resurs som vi måste ta tillvara bättre.

Joakim Rosenqvist beskriver sig själv som en ganska frågvis student, som vid varje kursintroduktion ville veta vilken nytta kunskapen skulle ha i verkligheten – oavsett om det gällde miljörätt eller mätteknik.

En del saker föll på plats under studiebesöken, och ännu mer under sommaren, då han fick ett vikariat som drifttekniker inom Karlshamns kommuns VA-enhet. Till uppgifterna hörde den dagliga driften av de olika reningsverken, vilket innefattade allt från att serva pumpar och optimera mätinstrument, till att ta vattenprover och slamprover.

Under hans studietid övergick kommunens VA-enhet i bolaget Karlshamn Energi, och de letade efter en uppströms miljötekniker i den nya organisationen. Joakim Rosenqvist ansökte, trots att han ännu inte var klar med utbildningen. Han fick beskedet att han kunde börja i mitten av juni, direkt efter examen.

– Det var den lyckligaste dagen i mitt liv, förutom är mina döttrar kom till världen. Tänk, att de kände ett sådant förtroende för mig!

Arbetet innebär att han ser till att det vatten som kommer till reningsverket är så ”rent” som möjligt.

– Vi försöker stoppa föroreningar redan vid källan. Det medför en del detektivarbete, att spåra längs ledningsnätet varifrån de kommer.

Sedan han började i branschen har han insett hur tanklösa många människor är när de kastar ner saker i avloppet.

– Det är lätt att tro att det som spolas ner bara försvinner. Men det ställer verkligen till problem längre fram när nallebjörnar, trasor, kondomer, hopprep och mobiler hamnar fel.

Han försöker se till att privatpersoner använder avloppet på bättre sätt, men har också särskild koll på industrier, företag och andra verksamheter. Han menar att fastighetsägarnas kunskaper om skyldigheter och rättigheter kunde varit betydligt större.

– I många fall ses nog avloppet som en självklarhet och att reningsverket kan ta hand om vad som helst. Tyvärr är det inte så. Men jag har gott hopp om att det kan bli bättre, bara vi lyckas skapa bra kontakter och tydliga ramar. Vi har också trappat upp vår samverkan kring uppströmsarbetet mellan kommunerna här i Blekinge.

Till uppgifterna hör att dra upp planer och peka ut färdvägen mot ett mer hållbart samhälle. Men de allra bästa stunderna på jobbet är ändå när han får djupdyka i en utredning och, likt en detektiv, väga samman fakta, förutsättningar och resultat.

– Det finns alltid en sanning, och den vill jag komma så nära det går. Jag gissar aldrig eller väldigt sällan. Jag vill veta.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell