Kunskap och nätverk ledde fram till drömjobbet

Kommunhuset är hennes nya arbetsplats, men Karoline Mattsson njuter gärna av miljön och grönskan utomhus. Sedan i maj är hon Olofströms miljösamordnare och landsbygdsutvecklare.

Holjeån flyter långsamt fram mellan vassruggar och träbroar, en kort promenad från Olofströms kommunhus.

– Hit brukar vi gå för att äta lunch ibland när det är fint väder. Vi kan sätta oss på bryggan här nere, säger Karoline Mattsson och pekar.

I dag rinner vattnet fridfullt i sin fåra, men under vintern brukar det svämma över sina bräddar och göra området sankt och vattensjukt. Som miljösamordnare ligger det på Karoline Mattssons bord att försöka få kontroll på tillflödet.

– Vi har ett projekt där vi ska försöka återskapa en våtmark genom att gräva ut dammar vid anslutande å längre upp. Då kommer det förhoppningsvis inte svämma över lika lätt.

Utöver titeln miljösamordnare har hon också benämningen landsbygdsutvecklare. Kombinationen innebär att hon ansvarar för ett brett spann av frågor och områden. Allt från luftmätningar och avfallshantering till att diskutera nystartade kulturprojekt med bygdeföreningar runtom i kommun.

– Kanske verkar det som en luddig arbetsbeskrivning …

Men egentligen handlar det om att hela tiden ha bygdens miljö och människor för ögonen. Själv står Karoline Mattsson med fötterna djupt rotade i Blekinges mylla. Hon växte upp i byn Tararp i grannkommunen Karlshamn.

– Jag har upplevt svårigheter och hinder med att bo på landsbygden, men också det fantastiska med att växa upp så nära naturen.

Bytte utbildning – då kändes allt rätt

Första drömyrket var arkeolog, men snart fick hon smak för bredare miljöfrågor.

– Pappa jobbade på avfallsbolaget VMAB och hans miljöintresse spillde över på mig och min syster. Det pratades mycket därhemma om avfallshantering och liknande, samtidigt som nyheter om utsläppen i haven och tunneln i Hallandsåsen rapporterades överallt.

Ändå halkade hon in på helt annan yrkesbana, som undersköterska.

– Jag tänkte att jag skulle jobba inom vården en sommar, och vips så hade det gått tio år! Det var väl ganska bekvämt att stanna på jobbet när mina barn var små men så småningom började jag fundera över vad jag egentligen ville göra.

Biomedicinsk analytiker verkade intressant. Hon föreställde sig hur hon skulle få undersöka föroreningar i jord och vatten. Men efter ett år på Biomedicinska analytikerprogrammet insåg hon att hon hamnat snett. Ett samtal med studie- och yrkesvägledaren på högskolan ledde in henne på ett nytt spår: utbildning till miljötekniker.

– Jag visste inte ens att det fanns något sådant. Men när jag sedan läste den första kursen i miljökemi och miljömätteknik, så insåg jag att det var helt rätt! Jag ångrar verkligen inte att jag bytte utbildning.

Sin VFU (verksamhetsförlagda utbildning) gjorde hon på VMAB, och efter examen fick hon så småningom en tjänst på renhållningsavdelningen i Växjö kommun.

– När vår avdelning sedan ombildades till bolaget Södra Smålands avfall och miljö, fick jag delvis nya arbetsuppgifter; att fördjupa mig i de mer juridiska sidorna av miljöarbetet.

Länken mellan tätorten och landsbygden

Intressant och lärorikt, men samtidigt slitigt att behöva bilpendla varje dag mellan hemmet utanför Karlshamn och kontoret i Växjö. I vintras fick hon syn på en lockande jobbannons. Olofströms kommun sökte en ny miljösamordnare och landsbygdsutvecklare. Kombinationen tycktes passa som handsken; under många år har Karoline Mattsson varit aktiv i bygdeföreningen hemma i byn och hon sitter också som representant i landsbygdsrådet i Karlshamn.

– Jag hade redan ett stort nätverk i frågor som rör landsbygdsutveckling, vilket nog bidrog till att jag fick tjänsten.

I början av maj kunde hon installera sig på den nya platsen i kommunhuset i Olofström. De första månaderna har hon försökt skapa kontakter och sätta sig in i arbetsuppgifterna.

– Som miljösamordnare håller jag ihop kommunens miljöarbete och är egentligen inblandad i allt som har med miljö att göra.

Hon märker att kunskaperna från utbildningen kommer väl till pass i arbetet.

– Miljöutvecklingen går ganska långsamt ute i kommunerna. Så även om min examen har några år på nacken har jag fortfarande stor nytta av det vi lärde oss på högskolan.

Andra halvan av arbetstiden är hon landsbygdsutvecklare, vilket innefattar tätt samarbete med byaråd och bygdeföreningar runtom i kommunen och regionen. De diskuterar frågor som landsbygdsaffärer, kommunikationer, kultursatsningar och annat som kan bidra till en levande och blomstrande landsbygd.

– Jag är ju själv uppvuxen och boende på landet och vet vilka utmaningar som kan dyka upp. Det är lätt att känna sig bortglömd – särskilt om man bor långt bort från tätorten. Men jag ska försöka vara en förankring i kommunen bland invånarna på landsbygden.

Själv ser hon fram emot att få följa utvecklingen i byar som Farabol, Vilshult och Kyrkhult.

– Tänk, till exempel, om Kyrkhult kunde få en livsmedelsaffär igen. Det vore häftigt!

Hon kan enkelt rada upp pågående projekt och fina utflyktsmål runtom i Olofströms kommun. Från gårdsförsäljningar av kött och grönsaker till friluftsområdet Halen och bruket i Ebbamåla.

– Olofström blev faktiskt utnämnd till Årets friluftskommun förra året. Jag har pratat med kommunalrådet om att vi siktar på att få titeln Årets hållbara kommun nästa år. Eller åtminstone 2022!

Text och foto: Kerstin Weman Thornell