”Intresset för naturen är större än någonsin”

Genom åren har naturum Vattenriket haft flera medarbetare som också varit landskapsvetare.
– De har varit en viktig tillgång med förmågorna att läsa och beskriva landskapet med dess geologi, ekologi, historia och artrikedom, säger föreståndare Karin Magntorn.

"Intresset för naturen har nog aldrig varit så stort som nu." 

– Intresset för naturen har nog aldrig varit så stort som nu. Människor märker själva att de mår bra av att vara ute, säger Karin Magntorn.

Hon är föreståndare på naturum Vattenriket, dit besökarna får komma och lära sig mer om det unika biosfärområdet i Kristianstad. Under sina trettio år i yrket har hon och medarbetarna arbetat för en attitydförändring, så att folk ska förstå samspelet mellan människan och naturen.

"Vi riktar oss till helt vanliga människor, inte bara till folk med Fjällräven på jackan och kikare om halsen."

– Grunden i denna attitydförändring är just kommunikation. Och vi riktar oss till helt vanliga människor, inte bara till folk med Fjällräven på jackan och kikare om halsen.

Att kommunicera med den breda allmänheten – det är också målet för de studenter som läser på Högskolan Kristianstads nya landskapsvetarprogram som drar igång till hösten. Utöver basblocket där studenterna läser exempelvis ekologi, geovetenskap och kulturlandskapets historia, får de under sin utbildning också fördjupa sig i landskapskommunikation och utomhuspedagogik.

– Vi hoppas kunna locka till oss studenter som gärna vistas ute i naturen, och som också vill förmedla denna kunskap till andra. Det krävs social förmåga att kunna leda en grupp, att ta ansvar och skapa sammanhållning, säger programområdesansvarige Håkan Sandgren.

"Vi tror att innehållet i denna utbildning kommer göra studenterna gångbara på arbetsmarknaden. De kan exempelvis arbeta med entreprenörskap, ekoturism och naturguidning. "

Han menar att övergången till distansutbildning också kan göra utbildningen ännu mer attraktiv. Med det nya upplägget kan studenterna befinna sig i hela landet, men två gånger varje termin blir det fysiska möten med exkursioner och övningar.

– Vi tror att innehållet i denna utbildning kommer göra studenterna gångbara på arbetsmarknaden. De kan exempelvis arbeta med entreprenörskap, ekoturism och naturguidning. Tidigare har flertalet landskapsvetare fått arbete inom två år vid någon verksamhet med anknytning till utbildningen.

När Karin Magntorn anställt medarbetare till naturum Vattenriket har hon försökt hitta genuina folkbildare som brinner för att tända gnistan i andras ögon.

– Man märker ganska snabbt om en person har den där folkbildargenen i sig. Det ska finnas en djup kärlek till naturen och en vilja att förmedla denna känsla till andra människor.

Sedan, påpekar hon, finns många olika sätt att bedriva denna kommunikation. Vid sidan om mer traditionella naturguidningar har naturum Vattenriket bland annat arrangerat musikevenemang, fågelpoesi och spindelsafari. De har dragit nytta av medarbetare som också varit skribenter, illustratörer och scouter.

– Men också mer udda kompetenser, som exempelvis en medarbetare som var skicklig på origami. Det visade sig vara ett fantastiskt bra komplement!

Att branschen är tuff sticker hon inte under stol med. Men hon tror och hoppas att intresset och behovet av naturguider kommer att öka framöver.

– Vi har haft flera timanställda och säsongsanställda landskapsvetare som gjort jättenytta hos oss. Och även om de inte skulle fortsätta just här, så får de goda referenser med sig, när de söker sig vidare i arbetslivet.

"Det gäller att vara ute i naturen så mycket som möjligt tillsammans med kunniga människor."

Hennes tips till blivande studenter vid landskapsvetarprogrammet är att vara aktiva vid sidan om pluggandet, för att fördjupa sina kunskaper om naturen. Att engagera sig i Naturskyddsföreningen, den lokala fågelklubben eller att träna på floristik.

– Det gäller att vara ute i naturen så mycket som möjligt tillsammans med kunniga människor, som kan berätta engagerat om vad som flyger förbi och vad som växer på marken. 

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: privat