Att förmedla miljökunskaper till andra känns meningsfullt

Hedda Källström pluggar till landskapsvetare och tycker att hon lär sig nya saker hela tiden. "Det är detta som driver mig framåt. Så jag ser verkligen fram emot att få gå två år till!"

Hedda Källströms fritid fylls med handboll. Träning med IFK Kristianstad på vardagar och matcher under helgerna. I sportväskan, tillsammans med träningskläder och annan utrustning, finns numera också kurslitteratur från Landskapsvetarprogrammet.

­– Ibland hinner man plugga lite under resorna till matcherna…

När hon började studera på programmet hade hon redan en annan utbildning i bagaget. Hon hade just läst VA- och kretsloppsteknikerprogrammet på Högskolan Kristianstad.

– Jag hade tagit min examen och börjat jobba under sommaren, men insåg att jag ville bredda mig ännu mer.

"Det är viktigt att få andra människor att förstå vad som behövs göras på miljöområdet."

Att det blev just landskapsvetare, är ingen slump. Hedda Källström är uppvuxen på landet utanför Höör och tillbringade en stor del av barndomen utomhus. Djuren och trädgården upptog mycket av hennes fritid. I gymnasiet gick hon naturvetenskaplig linje och hade särskilt intresse för kemi och biologi. Högskolestudier i vatten- och avloppsteknik låg därför nära till hands.

– Det finns så mycket att göra på den fronten, och samtidigt är Sverige som land väldigt framgångsrikt i dessa frågor.

Men att vara påläst och kunnig i ett ämne är en sak, att ha förmågan att förmedla kunskapen är en annan. Hedda Källström hade en bekant som arbetade som guide på Söderåsens nationalpark, som inspirerade henne att läsa vidare på landskapsvetarprogrammet med inriktningen kommunikation och utomhuspedagogik.

– Jag har insett att det nog finns en liten aktivist inom mig! Det är viktigt att få andra människor att förstå vad som behövs göras på miljöområdet.

Till en början föreställde hon sig att hon skulle bli landskapsvetare med just vatten och avlopp som expertområde. Men med varje ny kurs har andra möjligheter öppnat sig.

– Nu vet jag faktiskt inte var jag ska landa. Ena dagen har jag lust att sitta jobba med kartor på kommunen, nästa vill jag ge mig ut och guida folk i naturen. Vi får vad se det blir i slutändan…

Upplägget med distansstudier passar henne utmärkt. På så vis kan hon utnyttja tiden mellan handbollspassen för att plugga.

"Därför känns det meningsfullt att fördjupa sig i detta och förmedla kunskaperna vidare till andra."

Under veckan som gått har de haft exkursionsdagar. Då får studenterna på egen hand utforska olika delar av landskapet. Själv har Hedda Källström letat efter ryggradslösa djur i en bäck nära barndomshemmet, och också försökt kartlägga ett vägnät från 1800-talets mitt, vars spår fortfarande är synliga i landskapet.

– Jag tog mig till en dal nära mina föräldrars hus, där har jag varit massor av gånger som barn - men aldrig tidigare vetat att där fanns en vacker gammal landsväg.  Numera är den helt överbevuxen, men det var häftigt att plötsligt upptäcka den och fundera över alla de människor som färdats där.

Det historiska perspektivet är viktigt för att kunna värdesätta och välja vad vi vill bevara till framtiden, menar Hedda Källström.

– Många människor är inte medvetna om vad vi har och vad vi behöver göra för att behålla det. Därför känns det meningsfullt att fördjupa sig i detta och förmedla kunskaperna vidare till andra.

"Vi är ett härligt gäng med olika skilda åldrar och bakgrunder "

Även om studierna är på distans har hon, sedan i höstas, lärt känna sina klasskamrater som sitter utspridda på olika håll i landet. De håller kontakt via chatten och ett par tillfällen varje termin träffas de under en vecka.

– Vi är ett härligt gäng med olika skilda åldrar och bakgrunder, och när vi ses blir det väldigt mycket prat.

"Häromdagen läste jag att flera kommuner söker vår kompetens, och jag tror att efterfrågan växer för var dag."

Om drygt två år tar de examen, och Hedda Källström tror och hoppas att intresset och arbetsmarknaden för landskapsvetare är stort i framtiden.

– Absolut. Häromdagen läste jag att flera kommuner söker vår kompetens, och jag tror att efterfrågan växer för var dag. Vi behöver veta hur vi ska bevara den värld och den miljö vi har, så att den inte försvinner ur våra händer.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell