Globalt bistånd till Ukraina alltför kortsiktigt enligt ny studie

Mer än 15 miljarder dollar totalt har hittills utlovats i ekonomiskt, tekniskt och humanitärt stöd till Ukraina sedan Rysslands invasion i februari. En omfattande analys av 35 länders regeringar, inklusive USA, samt ett halvdussin internationella organisationer, som Världsbanken, visar att samtliga var snabba att svara. Studien visar dock att deras åtgärder varken har varit kostnadseffektiva eller lämpliga, och alltför fokuserade på kort sikt. I stället menar de två forskarna bakom den nya studien att hjälpen måste prioritera hållbara mål, som att återuppbygga landet efter invasionen.

– Vår första analys visar paradoxala svar som inte bara prioriterar humanitärt bistånd utan också militärt bistånd, och som främst fokuserar på kortsiktiga åtgärder. De kortsiktiga bidragen tar inte itu med de långsiktiga effekterna och återuppbyggnaden av ett fritt och demokratiskt Ukraina, säger huvudförfattaren Giuseppe Grossi, professor i företagsekonomi vid Högskolan Kristianstad.

– Regeringar har de politiska verktygen för att hantera de omedelbara effekterna av en mänskligt skapad katastrof. Men de kan sakna både kapacitet att använda dessa verktyg kostnadseffektivt, och lämpliga strategier för att möta de olika behoven på ett ansvarsfullt sätt. Detta gäller särskilt i ett långsiktigt perspektiv, säger Veronika Vakulenko, biträdande professor vid Nord universitet i Norge, som gjorde analysen tillsammans med Grossi.

Författarna menar att studien ger insikter i att bedöma och omvärdera stödpaket för mänskligt skapade katastrofer och efterföljande humanitära kriser. Rapporten belyser huruvida humanitär hjälp gynnar mottagarna i kris och lyfter fram lärdomar som kan dras för framtida händelser.

Forskarnas förslag: slå samman resurser från olika länder

Författarna använde information från officiella webbplatser och pressmeddelanden för att bedöma de många reaktionerna på invasionen. Typer av humanitärt bistånd, militärt stöd, samt annan hjälp, som exempelvis juridisk, specificeras per land. Svar från länder, icke-statliga organisationer och internationella organisationer dokumenterades individuellt i rapporten, vilken inkluderar åtgärder som vidtagits av Europeiska kommissionen, Världsbanken, Internationella valutafonden, NATO, Internationella Röda Korsets kommitté och FN.

– Resultaten avslöjar att hjälp och donationer lanserades nästan omedelbart, men att det finns spänningar i de många internationella svaren på att stödja Ukraina, säger Giuseppe Grossi.

Det militära stödet har varierat från land till land. Vissa länder är mer öppna (som Italien och Storbritannien) än andra (som Frankrike och Polen) om vad de har tillhandahållit. Den neutrala statusen för andra (som Schweiz) har påverkat deras handlingar. Författarna påpekar att det behövs mer ekonomisk insyn i hur biståndet hanteras.

– Vad forskningen föreslår är att regeringar och internationella organisationer slår samman sina resurser från olika nationer. På så sätt skulle vi kunna hantera framtida kriser bättre, säger Veronika Vakulenko.

– De länder eller internationella organisationer som har effektiva överföringar och biståndsprogram för militära, humanitära och utvecklingsmässiga ändamål, kommer att kunna ta itu med efterföljande humanitära katastrofer. Detta kommer att minska skadan av ojämlikheter i Ukraina och grannländerna, menar Giuseppe Grossi.

Forskarna efterlyser mer forskning för att se tillbaka på erfarenheterna under Rysslands invasion och dra viktiga lärdomar från olika länder om budgetering, humanitär politik, redovisning och finansiell revision.